Distansrelation, och hittepå i stan?

Bor i stockholm och är 23, och träffade en väldigt söt, lugn och smart tjej ungefär 300 mil norrut, när jag var på besök för en vecka sen. Hon är 22. Vi har snackat och messat hela veckan. Hon kommer till mig imorn för att sova över en natt.

Även om vi inte bokstavligen har uttalat att vi ens tycker om varandra eller gjort antydan på att vi är mer än vänner så känns det underförstått att det som finns mellan oss är djupare än vänskap. Hur djupt vet jag inte.

Så min fråga är helt enkelt vad man kan förvänta sig av den här sortens kontakt.

Säg till exempel att natten blir över förväntan, att vi blir riktigt förtjusta i varandra, och vill ha mer. Vad skulle avståndet ta med sig för problem då? Har aldrig haft relationer på distans men har ofta hört att de inte är att rekommendera. Men vi är ju rätt så upptagna personer ändå, så vi skulle inte kunna träffas ofta även om vi bodde nära liksom.
Men det skulle vara kul att få höra lite råd och erfarenheter i alla fall


En annan lite mer akut sub-fråga är vad man kan hitta på i Stockholm en fredag kväll (i morgon) om det visar sig att energin finns att "göra något" i stället för att sitta hemma. Rekommenderar ni något speciellt? Tänkte typ restaurang/krog/spelning eller a nåt sånt.. vad säger ni?

300 mil, var bor hon? Island?

Angående kontakten så blir det väl vad man gör det till? Det finns både positiva och negativa saker med ett distansförhållande men målet bör nog vara att flytta närmare varandra i framtiden om det ska hålla.

Jag är också i ett distansförhållande, bara att hon bor i ett annat land. Det funkar, bara ni hörs av varje dag å ses då och då, inte allt för sällan.

Det positiva med distans är att du har tid med massa annat, och att ni uppskattar tiden ni är tillsammans då ni träffas. (för mig t.ex träffar jag min tjej 3 veckor (i sträck) under vinterlovet och 3 månader (i sträck) under sommarlovet. Resten av tiden har jag tid för vänner/annat, det är bara att höra av sig varje dag, lr varannan beror på hur man vill.

Problemen kan vara att saknaden blir för stor så att man inte pallar, men kämpar man väl så kan distansförhållande vara t.om bättre än ett "när"-förhållande, man tröttnar inte lika snabbt, träffar man tjejen varje dag i ett år så blir det tråkigt, och tiden tillsammans uppskattas ej, blir mer som "Ah, nu ska jag träffa henne...igen, sorry <namn> kan inte vara med ikv"

Fast det där beror också på vad för slags förhållande man har. Vissa kan och vill glatt ta med sina flickvänner till sina vänner när det är dags att hitta på något. Tror aldrig att min pojkvän har nekat sina vänner någon gång i vårat förhållande, utan har antingen gått iväg själv eller så har vi gått iväg tillsammans.

Men självklart finns det andra som stannar hemma hos sina flickvänner trots att de ändå ses varje dag.

Oj, menar naturligtvis 30 mil, hade skrivit km först så det är ungefär 3-4 timmars restid mellan oss i alla fall.

ArtisticLove: Låter som att du får det att funka ändå! Och nu bor ju min lite närmare så det är ju ytterligare ett plus.

Problemet blir väl framtidsutsikterna. Tror inte någon av oss vill flytta till varandras städer :P

Men jag ska nog inte ropa seger i förtid här. Ska sätta på charmen imorn och kamma hem henne men vi får ju se om det klickar först . Men jag väntar på lite fler råd o erfarenheter innan jag ger mig in på detta seriöst

Asså, 3-4 timmar! tråden är ju värdelös, 3-4 timmar är ju ingenting! sabbar du ett kärleksförhållande för att du inte orkar sitta på ett tåg i 3 timmar är du ju rent kass. Skärpning!!! Möts ni på mitten har ni alltså 1,5 timme till varandras städer? Det är mindre än vad många norrlänningar pendlar varje dag.