Citat:
Ursprungligen postat av Finwë
Ja, det var synnerligen otydligt. Den andra betydelsen verkar ju helt upphäva hela poängen med definitionen.

Det finns en utveckling som vi skall vara mycket glada för, nämligen Unicode.
I tidig datateknik var A-Z alfanumeriska tecken men inte ÅÄÖ. Idag kan man
i vidaste mening mena hela repertoaren av Unicode-tecken.
Ref
www.unicode.org/charts &
www.unicode.org/standard/translations/swedish.html
Det är självklart att kyrilliska och grekiska tecken är alfanumeriska, liksom
nordiska, tyska, franska och spanska »dekorerade« bokstäver: æ / ô / ñ.
Unicode exkluderar förstås alla icke numrerbara symboler, som logotyper och
många historiska skriftspråk. Till sist har den praktiska nyttan fått råda.
Ett banbrytande framsteg är att det internationella fonetiska alfabetet (IPA)
stöds av Unicode. Det är visserligen lite darrigt i implementationerna som i
Windows och webbläsarna. Symbolerna ansluter till fonetiken: ɳ / ʃ / ð.
Ref.
http://en.wikipedia.org/wiki/Ipa
---
Under ett antal år runt 1990 begränsades den goda samordningen till Latin-1
dvs de tecken som behövs för att skriva västeuropeiska språk. En lustig
historia är att en kvarts miljon islänningar fick med fyra speciella tecken
medan den franska ligaturen œ saknades. Repertoaren bestämdes i en ISO-
kommitté och det finns ett par elaka historier om vad den franske delegaten
gjorde medan islänningarna jobbade vaket.