__________________
Senast redigerad av Hominem 2014-01-18 kl. 18:23.
Senast redigerad av Hominem 2014-01-18 kl. 18:23.
Citat:
Om du blev upprörd så ser jag inte ned på någon som använder ord som vart och la, men jag har aldrig använt och kommer aldrig använda orden i de sammanhangen. Mitt syfte var att folk bör prata naturligt istället för att träna bort sin naturliga dialekt endast för att passa in, man behöver inte gå till överdrift med att använda varje dialektalt ord som användes i dialektområdet för 100+ år sen om man aldrig använt orden tidigare. Allt behöver inte vara svart eller vitt. Jag tog ett exempel om finlandssvenska, det finns inget syfte för den personen att byta till en sverigesvensk dialekt. I och för sig kanske finlandssvensken väljer att byta ut ord som inte har samma innebörd i sverigesvenska och finlandssvenska för att folk över huvud taget ska förstå sammanhangen.
Jag tog på mig att "påhittade" ord var slarvigt uttryckt, jag ber om ursäkt, du vinner. Ord som avviker från moderna ordlistor kanske är bättre formulering.
Jag tog på mig att "påhittade" ord var slarvigt uttryckt, jag ber om ursäkt, du vinner. Ord som avviker från moderna ordlistor kanske är bättre formulering.
Upprörd blev jag inte. Jag reagerade bara på vad jag tyckte var ett mindre genomtänkt resonemang. Om du nu aldrig har haft "vart" i ditt naturliga ordförråd från början så är det ju inget konstigt att du inte använder det nu heller.
Men jag tycker ändå att du har fel utgångspunkt. Dialekterna är det "riktiga" språket och "rikssvenskan"/skriftspråket är en kompromiss. Terräng och karta.
Sen finns det såklart tillfällen då det är bättre att använda det rikssvenska ordet istället för det dialektala (när det behövs för att göra sig förstådd). Varken "vart" eller "la" är såna ord enligt mig. Det ska ALLA förstå, och är det någon som inte förstår så är det hög tid att den personen lär sig.
Bumpar denna tråd en stund.
Jag kommer troligtvis att behöva flytta söderut (gissningsvis till Sthlm) för att söka jobb. Den typen av jobb jag kommer att söka är inriktade på ekonomi, och rätt kvalificerade. Nu är det så att jag har en tydlig norrländsk dialekt som jag visserligen tycker mycket om, men jag har länge funderat på om det kommer att skada mina karriärmöjligheter att behålla den. Kan det ligga något i detta?
Jag upplever att personer med rikssvensk dialekt och relativt snabb talhastighet uppfattas som mer intelligenta (allt annat lika) än personer med vissa lokala dialekter, i synnerhet om talet naturligt går lite långsammare i dessa dialekter. Tänk er Fredrik Wikingsson och Lennart Jähkel; vem av dem låter skarpare tycker ni?
Det känns som att jag i exempelvis en arbetsintervju kommer att behöva prestera mer än en person som pratar på "rätt" sätt för att kompensera för dialekten. Om detta stämmer så är väl alternativet att träna bort den, men det skulle vara lite som att sälja sin själ och jag kommer förmodligen längta hem till Norrland mer om jag inte ens kan ta med mig mitt sätt att tala. Det är alltså inte så att jag "skäms", utan mer att jag undrar hur norrländsk dialekt kommer att fungera bland diverse kostymnissar i huvudstaden.
Ligger det något i detta tror ni, eller är det bara jag som är onödigt nojig? Kanske finns det någon annan norrlänning på forumet som har rest söderut och kan berätta vad som hände med dialekten? Då menar jag någon form av riktig norrländska, inte något urvattnat modernt Umeåtugg
Jag kommer troligtvis att behöva flytta söderut (gissningsvis till Sthlm) för att söka jobb. Den typen av jobb jag kommer att söka är inriktade på ekonomi, och rätt kvalificerade. Nu är det så att jag har en tydlig norrländsk dialekt som jag visserligen tycker mycket om, men jag har länge funderat på om det kommer att skada mina karriärmöjligheter att behålla den. Kan det ligga något i detta?
Jag upplever att personer med rikssvensk dialekt och relativt snabb talhastighet uppfattas som mer intelligenta (allt annat lika) än personer med vissa lokala dialekter, i synnerhet om talet naturligt går lite långsammare i dessa dialekter. Tänk er Fredrik Wikingsson och Lennart Jähkel; vem av dem låter skarpare tycker ni?
Det känns som att jag i exempelvis en arbetsintervju kommer att behöva prestera mer än en person som pratar på "rätt" sätt för att kompensera för dialekten. Om detta stämmer så är väl alternativet att träna bort den, men det skulle vara lite som att sälja sin själ och jag kommer förmodligen längta hem till Norrland mer om jag inte ens kan ta med mig mitt sätt att tala. Det är alltså inte så att jag "skäms", utan mer att jag undrar hur norrländsk dialekt kommer att fungera bland diverse kostymnissar i huvudstaden.
Ligger det något i detta tror ni, eller är det bara jag som är onödigt nojig? Kanske finns det någon annan norrlänning på forumet som har rest söderut och kan berätta vad som hände med dialekten? Då menar jag någon form av riktig norrländska, inte något urvattnat modernt Umeåtugg
Citat:
Bumpar denna tråd en stund.
Jag kommer troligtvis att behöva flytta söderut (gissningsvis till Sthlm) för att söka jobb. Den typen av jobb jag kommer att söka är inriktade på ekonomi, och rätt kvalificerade. Nu är det så att jag har en tydlig norrländsk dialekt som jag visserligen tycker mycket om, men jag har länge funderat på om det kommer att skada mina karriärmöjligheter att behålla den. Kan det ligga något i detta?
Jag upplever att personer med rikssvensk dialekt och relativt snabb talhastighet uppfattas som mer intelligenta (allt annat lika) än personer med vissa lokala dialekter, i synnerhet om talet naturligt går lite långsammare i dessa dialekter. Tänk er Fredrik Wikingsson och Lennart Jähkel; vem av dem låter skarpare tycker ni?
Det känns som att jag i exempelvis en arbetsintervju kommer att behöva prestera mer än en person som pratar på "rätt" sätt för att kompensera för dialekten. Om detta stämmer så är väl alternativet att träna bort den, men det skulle vara lite som att sälja sin själ och jag kommer förmodligen längta hem till Norrland mer om jag inte ens kan ta med mig mitt sätt att tala. Det är alltså inte så att jag "skäms", utan mer att jag undrar hur norrländsk dialekt kommer att fungera bland diverse kostymnissar i huvudstaden.
Ligger det något i detta tror ni, eller är det bara jag som är onödigt nojig? Kanske finns det någon annan norrlänning på forumet som har rest söderut och kan berätta vad som hände med dialekten? Då menar jag någon form av riktig norrländska, inte något urvattnat modernt Umeåtugg
Jag kommer troligtvis att behöva flytta söderut (gissningsvis till Sthlm) för att söka jobb. Den typen av jobb jag kommer att söka är inriktade på ekonomi, och rätt kvalificerade. Nu är det så att jag har en tydlig norrländsk dialekt som jag visserligen tycker mycket om, men jag har länge funderat på om det kommer att skada mina karriärmöjligheter att behålla den. Kan det ligga något i detta?
Jag upplever att personer med rikssvensk dialekt och relativt snabb talhastighet uppfattas som mer intelligenta (allt annat lika) än personer med vissa lokala dialekter, i synnerhet om talet naturligt går lite långsammare i dessa dialekter. Tänk er Fredrik Wikingsson och Lennart Jähkel; vem av dem låter skarpare tycker ni?
Det känns som att jag i exempelvis en arbetsintervju kommer att behöva prestera mer än en person som pratar på "rätt" sätt för att kompensera för dialekten. Om detta stämmer så är väl alternativet att träna bort den, men det skulle vara lite som att sälja sin själ och jag kommer förmodligen längta hem till Norrland mer om jag inte ens kan ta med mig mitt sätt att tala. Det är alltså inte så att jag "skäms", utan mer att jag undrar hur norrländsk dialekt kommer att fungera bland diverse kostymnissar i huvudstaden.
Ligger det något i detta tror ni, eller är det bara jag som är onödigt nojig? Kanske finns det någon annan norrlänning på forumet som har rest söderut och kan berätta vad som hände med dialekten? Då menar jag någon form av riktig norrländska, inte något urvattnat modernt Umeåtugg
Nej, nej, nej. Stockholmare älskar dialekter och särskilt alla sorters norrländska. "Det där är en trygg typ som man kan lita på" tänker de och ger dej nyckeln till kassaskåpet på stört. Kör på bara!
Citat:
Det är troligen omöjligt att helt träna bort din brytning. Svenska är ett språk som jag åtminstone inbillar mig är mycket svårt att tala helt brytningsfritt, eftersom små avvikelser i prosodi lätt hörs, och det räcker att man sätter fel accent (grav när det ska vara akut, eller vice versa) så låter det helt fel i en svensks öron.
Eftersom du säger att du måste upprepa dig, gissar jag att din brytning är så kraftig att det är svårt att höra vad du säger. Jag vet inte hur man kan gå till väga, men en logoped kan säkert hjälpa dig att slipa till uttalet. Att öva hemma, genom att upprepa tal och sång, kan säkert hjälpa, men då måste du ha en modersmålstalare intill dig som kan rätta dig om du uttalar saker fel.
Eftersom du säger att du måste upprepa dig, gissar jag att din brytning är så kraftig att det är svårt att höra vad du säger. Jag vet inte hur man kan gå till väga, men en logoped kan säkert hjälpa dig att slipa till uttalet. Att öva hemma, genom att upprepa tal och sång, kan säkert hjälpa, men då måste du ha en modersmålstalare intill dig som kan rätta dig om du uttalar saker fel.
Tack arcsin för ditt trevliga svar!
Det stämmer att min brytning är mycket kraftigt men jag har inte tänkt på att det kan förvärras av fel accent. Vilket låter förstås logiskt. Min svenska partner är dessvärre ingen större hjälp då hen är så van med mitt sätt att uttrycka mig att det kan kallas för aningens avtrubbat.
Dags att kontakta närmaste Logoped.
Hälsningar från någon som tycker att skillnaden mellan y och u är ett mysterium
Citat:
Norrländsk dialekt brukar gå hem hos kvinnorna. Norrlänningar uppfattas som lugna och trygga men med styrka och envishet.Bumpar denna tråd en stund.
Jag kommer troligtvis att behöva flytta söderut (gissningsvis till Sthlm) för att söka jobb. Den typen av jobb jag kommer att söka är inriktade på ekonomi, och rätt kvalificerade. Nu är det så att jag har en tydlig norrländsk dialekt som jag visserligen tycker mycket om, men jag har länge funderat på om det kommer att skada mina karriärmöjligheter att behålla den. Kan det ligga något i detta?
Jag upplever att personer med rikssvensk dialekt och relativt snabb talhastighet uppfattas som mer intelligenta (allt annat lika) än personer med vissa lokala dialekter, i synnerhet om talet naturligt går lite långsammare i dessa dialekter. Tänk er Fredrik Wikingsson och Lennart Jähkel; vem av dem låter skarpare tycker ni?
Det känns som att jag i exempelvis en arbetsintervju kommer att behöva prestera mer än en person som pratar på "rätt" sätt för att kompensera för dialekten. Om detta stämmer så är väl alternativet att träna bort den, men det skulle vara lite som att sälja sin själ och jag kommer förmodligen längta hem till Norrland mer om jag inte ens kan ta med mig mitt sätt att tala. Det är alltså inte så att jag "skäms", utan mer att jag undrar hur norrländsk dialekt kommer att fungera bland diverse kostymnissar i huvudstaden.
Ligger det något i detta tror ni, eller är det bara jag som är onödigt nojig? Kanske finns det någon annan norrlänning på forumet som har rest söderut och kan berätta vad som hände med dialekten? Då menar jag någon form av riktig norrländska, inte något urvattnat modernt Umeåtugg
Jag kommer troligtvis att behöva flytta söderut (gissningsvis till Sthlm) för att söka jobb. Den typen av jobb jag kommer att söka är inriktade på ekonomi, och rätt kvalificerade. Nu är det så att jag har en tydlig norrländsk dialekt som jag visserligen tycker mycket om, men jag har länge funderat på om det kommer att skada mina karriärmöjligheter att behålla den. Kan det ligga något i detta?
Jag upplever att personer med rikssvensk dialekt och relativt snabb talhastighet uppfattas som mer intelligenta (allt annat lika) än personer med vissa lokala dialekter, i synnerhet om talet naturligt går lite långsammare i dessa dialekter. Tänk er Fredrik Wikingsson och Lennart Jähkel; vem av dem låter skarpare tycker ni?
Det känns som att jag i exempelvis en arbetsintervju kommer att behöva prestera mer än en person som pratar på "rätt" sätt för att kompensera för dialekten. Om detta stämmer så är väl alternativet att träna bort den, men det skulle vara lite som att sälja sin själ och jag kommer förmodligen längta hem till Norrland mer om jag inte ens kan ta med mig mitt sätt att tala. Det är alltså inte så att jag "skäms", utan mer att jag undrar hur norrländsk dialekt kommer att fungera bland diverse kostymnissar i huvudstaden.
Ligger det något i detta tror ni, eller är det bara jag som är onödigt nojig? Kanske finns det någon annan norrlänning på forumet som har rest söderut och kan berätta vad som hände med dialekten? Då menar jag någon form av riktig norrländska, inte något urvattnat modernt Umeåtugg
Lennart Jähkel både låter och framstår som intelligentare än Fredrik Wikingsson.
Nej, din norrländska dialekt kommer inte att ligga dig i fatet.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera