Att flytta till en mer fridfylld plats, arbeta mindre, leva renare...

Blir det inte väldigt ensamt att bo så avskilt, särskilt om du hade tänkt och bo där själv? Men visst om det är meningen med det hela har du ju tänkt i rätt banor Men hur går tankarna kring en eventuell partner/familj? vilka skall ta hand om dig när du blir äldre? Klarar du av att underhålla ett hus, dvs reparationer och andra praktiska saker, min far har genom alla år lärt mig att det finns mycket att göra när man har ett hus på landet...

Det där med växthus och att odla lite grönsaker och organiska droger låter härligt men hur gör du när grannen hälsar på och vill titta på dina tomater?

Att köra lite olika distrikt stör mig inte om jag flyttar utåt, även om det är skönt att ha ett fast område. Är dessutom van vid att det är körigt som nyanställd, det har varit något av en regel i mitt förhållandevis korta arbetsliv.

17 000 kr/mån är bättre än vad jag tjänat i snitt hittills. Börjar på ett nytt jobb nu i veckan där jag har möjlighet att tjäna snuskigt mycket, men det är extremt psykiskt krävande att vara säljare, speciellt via telefon. Jag skulle helt klart överleva på 17 k, är van vid att leva snålt, och det är ju något av tanken om/när jag genomför min plan.


Jag känner att jag måste ta ett steg i taget. Har mina vänner och min familj i sthlm. Även om jag trivs bra med att bo ensam, så betyder det inte att jag vill leva i exil helt och hållet.

Har också en kreativa sida. Från att jag var 6-7 lirade jag piano i 10 år, men det har sinat rejält de senaste åren. Jag önskar att jag orkade ta upp det igen, men pallar det inte i storstadsstressen. Har även skrivit ända sedan jag lärde mig skrivarkonsten när jag var liten. Kunde läsa och skriva innan jag började skolan, <3 farmor, vi möts in the afterlife igen. Att skapa elektronisk musik, som jag avgudar, är även någonting jag skulle vilja göra i kombination med pianot. Måste bara spara ihop till en bättre dator först.


I det här skedet är det ett måste, men berätta gärna lite om dina personliga erfarenheter av ön.


Jag står i ett vägskäl, valet är långt ifrån klart, även om det lockar oerhört. Ska ge det här nya jobbet en chans i 6 månader och se om jag kan leva gott på det, annars står det mellan topic och att börja plugga, gärna i en annan stad.


Lever relativt avskilt redan idag, så det kommer inte direkt bli någon radikal förändring. Är i dagsläget väldigt stressad av att jobba så pass mycket som jag gör, och tror att det skulle göra mig gott psykiskt att byta arbetsuppgifer och allra helst minska på arbetet, leva snålare men renare och i en mer frifylld miljö. (Läs topic. )

Partner är dock någonting jag, som alla andra, kanske mer än de flesta känner stor saknad av. Har ännu inte har sexualdebut, trots att jag är nyligen 21 år fyllda. Det är ett stort hål, som säkert skulle blir svårare att fylla ute på landet. Det är helt klart ett av de största frågetecknen, men hittar jag ett litet hus längs pendeltågslinjen och börjar jobba som t ex brevbärare och har en överkomlig lön, så har jag fortfarande möjlighet att vara ute på stan på helgerna. Dock tycker trivs jag bäst med att möta nya vänner genom jobb eller vänner. Så fann jag den enda tjej jag varit seriös med, men som tog slut lika snabbt som det började, pga av ett jävla snedtramp från min sida...

Gällande underhåll av huset så hör jag vad du säger, men borde det inte vara relativt lugnt om det är ett litet hus? Dessutom skriver jag inte i sten att jag ska leva där resten av livet. Tycker bara om att testa nya saker, och tror som jag skriver ovan att jag skulle må bättre av att leva i en lugnare, naturskönare miljö, där jag kan fokusera mer på kreativa saker än rent knegande. Önskar ju dessutom att mina alster leder någonstans i framtiden också. Ska skriva en roman eller novell om en del omtumlande händelser som inträffat senast åren bl a. Skrivartalangen är hyffsad, materialet är ovärdeligt, mitt problem är bara att komma till skott och träffa rätt.

Växthuset är min egendom, och måste stå på en liten avskärmad gård. Där har ingen annan att göra utom jag själv och de jag litar på, även om det är en bra idé att dölja det, om det går. Det kommer naturligtvis att vara i väldigt liten skala dessutom, och vallmoblommor är inte olagligt att odla så länge de inte plockas ur jorden.

Jag söker själv efter nytt arbete i norrländska avkrokar för att slippa det allt mer råare, lortiga och tråkiga stadslivet i Göteborg.

Ta tag i din plan, jag ämnar själv det.

Jag pendlar mellan två olika states of mind. Det ena vill satsa på säljaryrket, tjäna mycket pengar, flytta närmare stan, festa hårt, konsumera. Det andra spyr på försäljning och konsumering, och vill bara bort från samhället så mycket det går, men ändå hålla kontakt med vänner och familj, naturligtvis.

Mitt råd är att sticka utomlands ett tag, slakta får i Australien eller plocka frukt i Latinamerika. När du har åkt på tillräckligt många lastbilsflak i Indien och rakat tillräckligt många får så vet du nog vad du vill med ditt liv.

Du kan kanske skaffa ett jobb som du kan göra hemifrån, eller starta en egen affärsrörelse. Men ut och res med dig först!

Det där är ingenting som låter lockande för mig. Dock vill jag gärna ut och resa; har precis börjat spara för en alpin resa.


Min dröm och förhoppning är att jag lyckas skriva noveller och böcker samt vara i tillräckligt good shape på pianot för att det ska täcka mat och hyra i framtiden. Men till att börja med måste jag stressa ner. Just nu siktar jag på att börja plugga nästa vår senast för att det är det enklaste alternativet, men innerst inne känner jag mer för planen i topic, för att istället lägga energin på det jag vet att jag har talang för, och samtidigt ha råd att resa.