Citat:
Ursprungligen postat av Tjennstroum
Jag tenderar att betona den första stavelsen och uttala den andra med u i båda fallen. I till exempel jämtska heter kognaten i fråga från fornnordiska djǫfull 'djäkul', som svenska "djäkel". Även fast ord som Gammalsjul, Gammalerik, Gammalsnösk, ljutuln (från fornnordiska ljótr, "den fule") också finns. Att säga "din djävul" låter inte konstigt alls för mig.
Okej, men för mig och många andra finns det en klar skillnad mellan "u" och "e" i sammanhanget. "u" för fan himself och andra väsen samt personer som jämställs med dessa såsom onda i episka proportioner. "e" för dem som bara är jävliga (negativt) eller är en jävel på något (positivt).
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Har du nånsin sett stavningen "djävel" i skrift? Det har inte jag, och jag frågar mig allvarligt om den existerar med något som helst signifikant liv utanför NEO-lexikografens fantasi.
Citat:
Ursprungligen postat av Egon3
Språkdata-konken ger på Strindbergs romaner 21 träffar på "djävel" och 00 träffar
på "jävel". Det är skäl nog för den sakliga NEO-redaktionens ställningstagande.
I Bonniers-romaner II (1980–1981) är 20 procent av träffarna "djävel".
Den som bara läser Svensk författningssamling har inte sett någondera i skrift.
För lite modernare resultat kan man tillägga att Google (sidor på svenska) ger 16300 träffar på "djävel" och 388000 på "jävel". I Libris hittar man två moderna böcker med "djävel" i titeln:
En djävel på att vara människa : kåserier / Svante Foerster ; sammanställda av Lil Yunkers (1989) samt
Tack för senast din djävel! / text och bild av Jesper Waldersten (2002). Det finns förstås många fler med formen "jävel" i titeln.
Edit: Jag tog fasta på "Strindberg" i Egons inlägg. Möjligen är romanerna i Bonniers-romaner II av senare datum. Står 1980-1981 för utgivningsår på de romaner som omfattas?
