I väntan på avvisning - Tema: snyftartiklar

Det har väl sagts många gånger tidigare av andra i tråden; jag tycker mig få kväljningskänslor och en väldans avsmak varje gång jag läser en snyftartikel. Innan jag läste den så kanske det fanns lite sympati och medkänsla, men efteråt, då jag läst artikeln, så var den som bortblåst och jag kände mig bara arg och kränkt. Tror artikelförfattarna verkligen att jag är så blåst, så lättmanipulerad?

Här är några ekonomiska lyckosökare ifrån Makedonien som vill stanna i Sverige.

"Besöker min sons grav varje vecka" År 2010 kom den romska familjen Ibrahim till Sverige för att rädda livet på sin svårt sjuke son. Men han avled, och nu ska hela familjen utvisas till Makedonien.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/utvisas-fran-sin-dode-son

http://www.bt.se/nyheter/(3771282).gm

Vem är överraskad?

"De familjehemsplacerade romska barnen i Halmstad som hotats av utvisning till Serbien tillsammans med sin mamma får stanna i Sverige. Migrationsverket har beslutat att ge barnen permanent uppehållstillstånd.

/.../

Barnen, som nu är elva och åtta år gamla, omhändertogs enligt LVU och placerades i familjehem för tre år sen, eftersom deras mamma inte bedömdes kunna ta hand om dem, vilket även Förvaltningsrätten slog fast för en dryg månad sen.

Trots det menade Migrationsverket att barnen skulle utvisas till Serbien tillsammans med mamman. Beslutet överklagades och nu har alltså beslutet kommit om att barnen får stanna.

– Det är oerhört glädjande att Migrationsverket har kommit fram till det enda rätta beslutet, säger familjens juridiska ombud Veronica Hedenmark till P4 Halland.

Utvisningen av barnens mamma har också avbrutits, och det ska nu utredas om hon kan få uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till barnen."

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=5535940

Det behöver ju inte bara handla om invandring, snyfthistorierna har spridit sig till andra områden också. Det är ju onekligen frågan om ett kraftfullt propagandaverktyg.
" "

Om några år så tror jag att vi har blivit immuna mot de känslosamma stormar som denna ensidiga propaganda river upp. Vem orkar i längden reagera känslomässigt på varje enskild händelse? Ofta så handlar det ju bara om att bara riva upp känslor, speciellt när sakliga argument lyser med sin frånvaro.


Vem bryr sig egentligen när Aftonbladet eller Expressen förklarar att vi befinner oss i ett världskrig eller att folk delas upp i svarta och vita vid en busshållplats? Vi vet ju allaredan i förväg att det är frågan om sagor ifrån fablernas värld. Vi känner igen formspråket, symboliken och avsikten bakom. Man har sedan länge blivit mätt av att ha blivit matad med dåligt skriven och förutsägbar propaganda.

Jesus! Men låter tom Mamma får stanna, hon som inte ens klara av att ta hand om sina barn.. Något är fel på vårt land.

Missa inte årets snyftare: Somalisk sexbarnsmamma står utan bostad i Norrköping

http://www.exponerat.info/missa-inte-arets-snyftare-somalisk-sexbarnsmamma-star-utan-bostad-i-norrkoping/

Får inte barnen plats i tältet ?

På väg hem till EU-kandidatlandet Bosnien:

Sveriges Radio: Känslostarkt avsked när barnfamilj utvisades

Aktuellt inslag från Mariannelund i Småland där det är så synd om en 8-åring, ja hela storfamiljen, som är på väg hemåt.

TV4: Nu utvisas trollungen hem till Serbien

Facebook: Hjälp Eminovic

Kindaposten: Låt oss inte utvisas - vår åttaårige son dör

Ungen kanske skulle äta lite mindre så att lungorna får plats i magen.

Jesus! Sverige kan inte ansvar för allt och alla.. Vi har redan världens högsta skatter och nu skall vi vara hela världens sjukhus också. När skall vi Svenskar som har betalar för välfärden använda den? Dom här människorna kommer inte ens ifrån länder där de är krig, utan är bara ekonomiska lyckosökare.

"Tiotusentals människor lever enligt Socialstyrelsen i Sverige som papperslösa. De har inte rätt att vara här, men stannar ändå.
Agim, Ira och deras son lever som papperslösa i Skaraborg. Gömda utan liv, säger de. Ändå är det just ett liv som de försöker skydda.

Familjen sitter tillsammans med en tolk i ett rum på den ort där de gömmer sig. De lämnar sällan sitt gömställe av rädsla för att bli gripna och utkastade från Sverige.

– Det är ett fruktansvärt liv. Det är som att befinna sig i en tunnel utan ljus... Så är vardagen för oss, säger Agim och Ira när P4 Skaraborg träffar dem. Båda heter de egentligen något annat.

I mångt och mycket är livet här i Sverige likt det de hade i sitt hemland. De lever eftersökta både här och där. Den avgörande skillnaden är att där jagas de för att dödas, det gör de inte här i Sverige.

– Att återvända dit innebär att vi skulle leva ett liv som gömda precis som vi gör här, men vår son kan vara vid liv i det här landet. Men återvänder vi dit kommer han leva under mycket svårare omständigheter, berättar Agim.

Familjen berättar att de flydde från sitt hemland på grund av en blodsfejd som startade efter att de konverterat från att vara muslimer till katoliker. Dödshoten hänger fortfarande över dem, framförallt sonen.

/.../

Fallet med den här familjen har tagits upp i alla instanser ända upp till Europadomstolen som slagit fast att Agin, Ira och sonen inte har skäl nog att stanna i Sverige. Ändå har de stannat.

– Vårt liv var i ett kritiskt läge när vi fick utvisningsbeslutet. Vi var väldigt rädda att någon av oss skulle dödas i fall vi återvände tillbaka till vårt land. På grund av det valde vi att bli illegala. Vi vet att det är tungt att leva så här men vi vill hellre leva som familj här än att se vår son i en kista, säger föräldrarna."

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5557565