Tips på asiatisk film

Du får gärna rekommendera några. Som sagt ett mycket intressant fenomen som jag har alldeles för lite insikt om. Favoritfilmen där en hikikomori är med är väl Castaway on the Moon men har heller inte sett så många fler där detta förekommer.

(En stor del av de filmer som tipsas om i länken är ju amerikanska filmer där någon är isolerad och det har ju absolut inget med saken att göra.)

Är det någon som kan rekommendera någon bra film? Brukar tycka att asiatiska filmer är roligare att kolla på än västerländska, just för att de är lite annorlunda. Har kollat på de flesta filmer som Takeshi Kitano är med i, Oldboy-trilogin, Breathless (2009) och sen några random filmer. Grejen är att jag inte riktigt vet vilka filmer som är värda och se, och vilka som är helt skräp (vissa asiatiska filmer får mig bara att klia mig på huvudet medans jag tänker hur såna filmer kan släppas).

Så om någon har något tips på fler filmer som är lite annorlunda så uppskattas det mycket

Ima Boku Wa - http://www.imdb.com/title/tt1294679/?ref_=fn_al_tt_1
Fireworks from the heart - http://www.imdb.com/title/tt1534483/?ref_=fn_al_tt_1
This world of ours - http://www.imdb.com/title/tt1418206/?ref_=fn_al_tt_1
Monsters Club - http://www.imdb.com/title/tt2011138/?ref_=fn_al_tt_1 (gränsfall)
The Blue Light - http://www.imdb.com/title/tt0400174/?ref_=fn_al_tt_2

Dom som jag kommer på nu och vill även rekommendera den väldigt underhållande och roliga animen Welcome to the NHK!

Tackar! Blir till att börja beta av efter "A Moment to Remember" ( http://www.imdb.com/title/tt0428870/?ref_=sr_1 ) som jag precis påbörjade.

Det är just minnet och förhållandet till platser som ger lyster mot slutet av filmen och gör filmen sevärd.

Har börjat se en 45 minuter av Dreams for Sale och kan inte direkt påstå att jag är imponerad...Ska återta tittandet i natt..

Jag skulle vilja påstå att så mycket mer renodlad hikikomori-film än Left Handed har jag aldrig sett. Den täcker i princip in allt som ingår i "sjukdomen". Från att det i 90% av fallen börjar med skolk från skolan, till den gradvisa isoleringen som möjliggörs på grund av en överbeskyddande mamma. Det japanska samhället där ytan är det som räknas, den enorma stressen att prestera i skolan för att så småningom komma in på ett bra universitet som många menar är vad som får unga, oftast män, att dra sig tillbaka in på sina rum, frånvarande pappor, synen på den sjuke som lat. Rehabiliteringen, att hitta en nivå på prestation som känns rimlig både för den isolerade och de som ska bota honom. Sadatsugu Kudo som har ett center för unga hikikomoris spelar sig själv i filmen och är också omnämnd i många böcker som någon som lyckats "bota" många. Den romantiserar inte, bilden av hikikomori som unga otakus som drar sig undan för att läsa manga och spela tv-spel eller är delar av cyberpunksvängen undviks. För vissa fungerar internet som en livlina till att fortfarande ha något slags socialt liv, men de allra flesta är helt isolerade. Rehabiliteringen sker inte genom något mirakel eller nån ung snygg tjej som bara råkar dimpa ner i knät på den sjuke. Det är vård som krävs, rätt slags vård, för att den som isolerat sig återigen ska knyta an till sin familj och samhället.

Det man skulle kunna kritisera den för är inledningen där Hiroshi nästan framställs som ett monster, instängt på sitt rum, kanske mest för att visa vilken svår situation det är för mamman. Men det vägs upp av att man inte utmålar honom som en våldsam person. Det händer att hikikomoris blir våldsamma, nästan uteslutande mot sin familj, men det är långt ifrån alla och det känns inte som att filmen vill utmåla dem så heller.

Är man intresserad av fenomenet, som trots allt inte är exklusivt japanskt som många vill framställa det som, så är Left Handed en fruktansvärt bra och realistisk introduktion tillsammans med Chikuma Yasutomos Now, I... (Ima Boku Wa) som det tipsas om ett par inlägg ovanför.

Det är mycket möjligt men var inte riktigt in the mood för att se en sådan film (lågmäld och dyster) den natten så jag såg i princip bara början då pojken börjar med att låsa in sig på rummet och struntar i att äta middag med familjen. Jag är ju inte rätt person att varken bedöma eller kritisera den kom jag på då jag inte såg klart den, och om det är som du skriver ska ju självklart folk med intresse för sjukdomen spendera 110 minuter tillsammans med den. Är i en period nu då jag överlag inte ser så mycket asiatisk film alls, hade en kort period i april då jag såg en del nya japanska produktioner men nu går det mest i stiltje. Har fortfarande Rent-a-cat kvar på datorn att se!

Rent-a-cat har faktiskt jag sett nu. Den var helt okej faktiskt. Sevärd.

Annars så har sett om The Raid och Flowers of War. Bra bägge två, speciellt Flowers of War... Confession of murder, 26 years, Kick the moon är också sedda. Confession of Murder var gick väl an att se i rent underhållningssyfte. 26 Years hade jag svårt att bestämma om det var en stark 3a eller svag 4a. Det var en bra film utan tvekan, men det drogs ut lite väl i slutet... Kick the Moon var riktigt schysst faktiskt! Samma lirare som gjort Attack the Gas Station tror jag. Tyckte väl AtGS var bättre kanske, men Kick the Moon var helt klart sevärd!

Har någon här sett The Land of Hope?

Håller på att kika igenom Zebraman. Fick lust att se lite grejer av Miike efter att nån skrev lite om honom nån sida bak här. Finns det några specifika filmer av honom som jag bör se i första hand?

13 Assassins ska jag se om. Hans version av Harakiri vet jag inte om jag ska skippa tills jag sett originalet... Spelar det någon roll vilken av dem man ser först?

Har du sett Gozu och Visitor Q?

Ja, Visitor Q har jag sett, Gozu däremot har jag inte sett... Det är en av de jag tänkt se. Har för mig du höll den som hans bästa eller nåt sånt, så den är spikad iaf. Sen som sagt 13 assassins, Harakiri, Happiness of the Katakuris, The Way to Fight, Izo, The Great Yokai War och Ley Lines. Ley Lines kommer jag inte ihåg om jag sett eller inte...

Har du sett The Quiet Family som det är en remake av? Däremot är ju Katakuris värd att se för storyn är så jävla rolig och flippad, plus att Miike sätter sin egel prägel på filmen. Blues Harp och Full Metal Yakuza är också bra och sevärda!