Citat:
Ursprungligen postat av Hanna Paj
Fat Bastard!
Gå på Hassemans tips. Finns även en ny bok som heter "Inshallah" med texter av olika mellanöstern-kännare. Bokens redaktör: Donald Boström.
Gå på Hassemans tips. Finns även en ny bok som heter "Inshallah" med texter av olika mellanöstern-kännare. Bokens redaktör: Donald Boström.
"Författare är ett tiotal av Sveriges mest initierade mellanösternkännare,bland andra Jan Guillou...Problemet med ett närmande till verkligheten skildrar Jan Guillou, som på 1960-talet jobbade för tidskriften Palestinsk Front. ”Historia är politik” skriver Guillou..."
Källa
Det namn som poppar upp i recensionen är alltför välkända tillhörandes dårvänstern i ankdammen Sverige, tossiga nyliberaler, och allmänna förrädare tillsammans med terroristsympatisörer.
Men låt se vad denna "mellanöster-kännare" som jobbade för "Palestinsk Front" och FIB beskrev för andra händelser.
Citat:
Ursprungligen postat av Per Ahlmark
16. Guillou blottar sig
För drygt 20 år sen hade jag ett antal debatter om Israel med Jan Guillou. Rubriken brukade lyda: ”Fred – men hur?” För Guillous del
borde den ha hetat: ”Krig – men hur?”
I Lektyr hade Guillou nämligen tryckt ett stort uppslaget reportage
från sitt eget gerillakrig mot den judiska staten (nr 38 1969). Ingressen
sade: ”Med licenstillverkad svensk kpist drog han under en
månad runt i gränsbergen. Under ständigt bombhot var han med om
att planera anfall mot israeliska posteringar.” Artikeln var prydd
med många häftiga fotografier, som visar Guillou i aktion med olika
vapen i händerna.
Det var Demokratiska Folkfronten (DFLP), en av de mest våldspräglade
grupperna, som Guillou tjänade. Han skriver själv att dess
marxistiskt-leninistiska program inte enbart gällde kampen mot Israel
utan syftade till revolution i hela Västasien och ytterst ”hela världen”.
– Ser ni att ljusen från kibbutzerna redan börjat tändas? Dit ska vi
i morgon natt, meddelade chefen för Guillous terrorgrupp någonstans
i Jordandalen.
Guillou hyllar chefens mod inför risken att beskjutas, t ex den
”natten då vi skulle över Jordanfloden och placera sprängbomber
utefter vägen på den israeliska sidan”. Nästa eftermiddag kunde
Guillou se hur ”en av tidbomberna på avsatt tidpunkt exploderade
där borta . . .”
För drygt 20 år sen hade jag ett antal debatter om Israel med Jan Guillou. Rubriken brukade lyda: ”Fred – men hur?” För Guillous del
borde den ha hetat: ”Krig – men hur?”
I Lektyr hade Guillou nämligen tryckt ett stort uppslaget reportage
från sitt eget gerillakrig mot den judiska staten (nr 38 1969). Ingressen
sade: ”Med licenstillverkad svensk kpist drog han under en
månad runt i gränsbergen. Under ständigt bombhot var han med om
att planera anfall mot israeliska posteringar.” Artikeln var prydd
med många häftiga fotografier, som visar Guillou i aktion med olika
vapen i händerna.
Det var Demokratiska Folkfronten (DFLP), en av de mest våldspräglade
grupperna, som Guillou tjänade. Han skriver själv att dess
marxistiskt-leninistiska program inte enbart gällde kampen mot Israel
utan syftade till revolution i hela Västasien och ytterst ”hela världen”.
– Ser ni att ljusen från kibbutzerna redan börjat tändas? Dit ska vi
i morgon natt, meddelade chefen för Guillous terrorgrupp någonstans
i Jordandalen.
Guillou hyllar chefens mod inför risken att beskjutas, t ex den
”natten då vi skulle över Jordanfloden och placera sprängbomber
utefter vägen på den israeliska sidan”. Nästa eftermiddag kunde
Guillou se hur ”en av tidbomberna på avsatt tidpunkt exploderade
där borta . . .”
Källa: vänstern och tyrraniet
För den som är intresserad av seriös forskning finns det helt andra verk, skrivet av folk som inte ägnat sin ungdomstid medverkandes och glorifierande av terrorister som försöker lönnmörda civila kvinnor och barn.
Prova istället denna internationellt erkända tungviktare:
"From time immemorial"
Joan Peters, 1984.