Liberalismen och minderåriga [barnbordeller, narkotika etc] /mod

Hela debatten om barns rättigheter började (såvitt jag vet) år 1982, med publikationen av Murray Rothbards The Ethics of Liberty. I kapitlet Children and Rights säger han att föräldrar visserligen inte har rätt att aktivt angripa barnet, men att det är i deras fulla rätt att passivt låta det självdö, genom att inte mata det eller liknande. Så mycket för hans ”frihetliga etik” alltså. Tyvärr har Rothbard en del efterföljare på den här punkten. De menar att man inte kan postulera någon ”rätt till föda” vilket ju vore en motsägelsefull ”positiv” rättighet. Alltså är det helt i sin ordning att låta sina barn självdö om man inte har lust att ta hand om dem!

Det stämmer att det inte finns någon ”rätt till föda”, därför att en sådan rätt skulle vara motsägelsefull. Att från den premissen dra slutsatsen att barn skulle sakna rättigheter är emellertid förhastat (för att ta till en underdrift).

Ingen måste mata ett barn. Ingen får tvinga någon annan att mata det. Men barnet har rätt att leva såsom alla andra människor. Trots att rättigheterna alltid är desamma så kan deras tillämpning skilja sig beroende på omständigheter. Ett litet barn har inte någon möjlighet att självt skaffa den behövliga födan, och därför finns det vuxna som förser barnet med bland annat detta. Vi kallar dem vårdnadshavare, vare sig de är biologiska föräldrar eller dagisfröknar eller barnvakter eller något annat. Deras självpåtagna uppgift är att ta hand om barnet så att det mår bra och har hälsan. Ifall denna självpåtagna uppgift försummas till den grad att barnet svälter ihjäl, då är det ett brott mot rätten till liv. I juridiska termer är det en fråga om dråp.

Rättigheternas tillämpning kan som sagt skilja sig beroende på omständigheter, men det är på intet sätt fråga om någon arbiträr gränsdragning. Små barn kan inte skaffa sig föda på det sätt vuxna kan. Det är inte en generalisering eller en fråga om konvention. Det är ett rent metafysiskt faktum: barnets identitet är på den här punkten vitt skild från den vuxnes. Å andra sidan är inte barnets identitet så vitt skild att det skulle sakna rättigheter (vilket vi strax skall se).

I grund och botten begriper jag inte varför det här har blivit en så omtvistad fråga bland liberaler. Vad får dem att vilja erkänna alla människors rättigheter – utom barns? Trots allt hör barn till den grupp av individer som är allra mest hjälplösa, och som är i allra störst behov av att få sina rättigheter respekterade. Jag har svårt att föreställa mig hur man kan gå med på Rothbards resonemang med hederligheten i behåll. Vill man inte ta hand om ett barn så slipper man, antingen genom att inte försätta sig i den situationen, eller genom att avsäga sig den, dvs. genom att lämna bort sitt barn till en annan vårdnadshavare. Att passivt låta barnet svälta ihjäl är inte ett med rättigheter förenligt alternativ. Även passivitet förutsätter aktivt väljande och handlande.