Spirituella alternativ för ateister

Känns mer som du pratar om västerländsk meditation, jag har då aldrig hört något om att det ska skapa balans mellan höger och vänster hjärnhalva. Vad jag vet har det inte gjorts någon forskning som exakt kan förklara vad som händer i hjärnan under riktig meditation, utan det är mest gissningar?

Österländsk meditation går ut på att nästan helt sluta tänka genom att t.ex. bara koncentrera uppmärksamheten på sin andning. I utan tanke-stadied (meditation) ska man kunna nå en djupare förståelse över sin sanna natur och alltings existens. Man tänker inte, man ser. Orkar inte ta upp allt för det skulle säkert bli en väldans massa sidor, men poängen är i alla fall att mediation har som mål att bli mer medveten och till slut upplyst så att man till slut inte behöver återfödas. Det är detta jag tycker är intressant när man jämför med andra religioner, att man inte bara tror blint på vad som är skrivet i en bok, utan kan uppleva det själv. Därför tror jag buddhism/zen passar en ateist bra. Själv skiter jag i alla religioner, kör bara yoga/meditation nu. Även om man inte når lika långt som Buddha, Osho eller andra upplysta personer så har det ju en massa andra fördelar.

Shisana har lite fel där, det är den vänstra delen som aktiveras mer, inte den högra så någon balans är det inte fråga om. Och jo, det har gjorts endel forskning i ämnet där man t.ex. gjort PETscans (använder en radioaktiv isotop som markör för hjärnas blodflöde) av hjärnans aktivitet under meditation. Det leder till ökad medvetenhet i nuet, vilket som sagt är själva poängen med meditation.

Edit:
Hittade en artikel i ämnet där forskning på tibetanska munkar har utförts:

Davidson's research is consistent with his earlier work that pinpointed the left prefrontal cortex as a brain region associated with happiness and positive thoughts and emotions. Using functional magnetic resonance imagining (fMRI) on the meditating monks, Davidson found that their brain activity -- as measured by the EEG -- was especially high in this area.

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/articles/A43006-2005Jan2.html

Nej det behöver man inte , men röstar man på NSF och kallar sig för nationalsocialist för att man delar deras vurm för att bevara den svenska urskogen är man ute och cyklar.


Jo men väljer man att sätta etikett på sin tro "Jag är muslim/kristen/buddist" bör det finnas en eller ett par minsta gemensamma nämnare med sina trosfränder. Tror du inte på en högre makt som påverkar och på ett eller annat sätt intervenerar i människans jordliga liv är det lite svårt att kalla sig kristen exempelvis. Så grundläggande tycker jag att tron på reinkarnation är inom buddism. Löjligt att kalla sig buddist då, trots att jag finner religioner löjeväckande och inte är rädd för att trampa religiösa på tårna tycker t.o.m jag att det är respektlöst mot utövarna

edit: Skulle svarat "Jo men..." på den andra frågan...lite trött

Jag tror majoriteten buddhister från de flesta grenar skulle bli glada om någon annan fann värde i deras filosofi, med eller utan reinkarnationstro. Men visst är man inte en "riktig" buddhist, men det var ju inte frågan heller, utan att det går att utöva utan religiös tro eftersom det finns många positiva aspekter vilket inte kräver någon tro.

Åh... Alfa-vågorna som jag pratade om och hjärnhalvornas aktivitet hör ju ihop. Det kan mätas bland annat med hjälp av EEG. Läs följande artikel.
http://www.yoga.se/artiklar/alla_nummer_av_bindu/bindu_11/nadi_shodanas_inflytande_paa_hjaernan

Den artikeln säger i stort sett tvärt emot majoriteten av forskning i området. Den säger bland annat att högre aktivitet i vänstra halvan är kopplat till deperssion vilket motsägs i stort stort sett allt forskning jag kommit över, http://www.psychosomaticmedicine.org/cgi/content/full/65/4/564.
Dessutom nämner denne psykolog Hoffmann inte ett ord om gammavågor vilket Davidson visade ökade markant hos de tibetanska munkarna.

Det var inte topic nej men det blev en liten sidodiskussion men någon "buddist" som inte trodde på reinkarnation.

Jag är rätt säker på att Nadi Shodana inte är en övning som kan representera djup meditation, det är väl snarare en slags förberedelse.


"Both groups were asked to meditate, specifically on unconditional compassion" Hade de fått fram samma resultat om munkarna mediterat över lidandet istället, kanske hade det triggat något annat område i hjärnan?

Kanske skedde meditationen någon annanstans, där det knappt går att upptäcka, men ledde också till att det aktiverade ett annat område i hjärnan?

Att meditera över något särskilt går också emot allting som jag lärt mig om meditation. För att göra detta borde man behöva tänka. Däremot kan man bli mer medveten om sina tankar. Se saker med klarare ögon. Men detta är väl mer resultatet/produkten av meditation och inte djup meditation? Kan ha fel här dock, men att nå detta stadie där man kan välja vad man vill meditera om måste vara extremt svårt tycker jag.

Jag tycker dock att en sann buddhist är en person som går i buddhas fotspår. Buddha ska ha sagt att man inte ska tro på allt han säger, utan söka svaren själv. En person som tror på reinkarnation utan att ha nått någon djupare insikt är egentligen en idiot. Så en buddhist är egentligen en person som mediterar regelbundet för att bli mer medveten och nå djupare förståelse. Jag kan varken ifrågasätta buddha eller hålla med honom om allt då jag och förmodligen väldigt många buddhister är långt ifrån att vara upplysta. Men man måste börja någonstans. Då kan man fråga sig om man är buddhist först när man blivit upplyst? Vilket då skulle leda till att väldigt få skulle kunna kalla sig för buddhister. Eller är man buddhist när man går i Siddhartas fotspår?

Absurdism, det är allt jag kan säga.

Det finns olika metoder inom meditation, så i det här fallet finns det inget rätt och fel. Jag har både lärt mig meditation när man fokuserar på en känsla eller objekt, och den du beskriver när man försöker tömma sig på tankar och bara låta dem sväva förbi utan att fastna. Som jag förstod det när jag läste om munkarna (vet inte om det nämndes i länken eller någon annanstans) så blev det olika resultat beroende på vad de meditierade om. Nu är ju munkar sådana filurer som medititerar regelbundet och länge genom hela livet, så man är ju rent ut sagt en amatör i ämnet i jämförelse. Men intressant är det, och efter som att fördelarna är vetenskapligt bekräftade så torde det vara intressant även för en ateist.

Mycket tänkvärt inlägg! Jag tror var och en måste hitta sanning sin egen väg, vi är alla så unika då borde varje väg vara unik.