Citat:
Ursprungligen postat av marinka
Av detta har jag lärt mej att nästa gång jag är i behov av en större penningsumma ska jag utge mej för att vara ryska och söka svensk pojkvän.
Det krävs ju inte mycket från min sida, inte ens en spirituell konversation.
Jag trodde inte att svenska killar gick på det här med postorderbrudar.
Dessvärre är tjejerna inte så nogräknade, jag som är tjej, fick senast igår mail från upp (och av-) klädda ryskor i utmanande poser. Utan att vara medlem i nån form av kontaktsida.
Djävulen har nu flugit i mina tangentfingrar och jag tänker nu svara den billigaste (utseendemässigt) stackaren av dom och utge mej för att vara Niklas från övre Norrland som just ärvt och sålt fädernesgården och ser sej om efter en livsledsagare som jag kan dela allt med. Inklusive plånboken då förstås. Förr gjorde det ont i mitt hjärta när jag såg dessa stackars brudars försök til lett bättre liv. Det var innan jag förstod at det fanns killar som faktiskt gick på det.
Nu värker mitt hjärta av medlidande med dem istället.
Det var inte alls på något postorder sätt, vill bara understryka det, sånt föraktar jag. Jag är en helt vanlig kille som inte har några som helst problem med att träffa kvinnor.
Allt började med helt vanliga mail. Ni vet, man snackar om väder och vind...det var inte förrän efter typ 1 månads daglig kontakt som snacket om att träffas började komma...och då var det JAG som tog upp saken. Eftersom det var krångligare för MIG att komma in i ryssland erbjöd hon sig att komma hit istället. Hon skulle betala för sig, med lite extra hjälp från mig vilket verkade vara helt naturligt med tanke på vad hon tjänade...jag var inte ett uns misstänksam. Misstanken slog mig dagen efter jag satte in pengarna till henne...det var då jag hittade den här tråden, och med lite extra sökningar på internet fann jag andra killar som blivit lurade av samma tjej...vissa av våra mail var nästan identiska...bara lite justerade efter killen hon snackade med...18000:- är standard beloppet hon lurar oss med.
Jag kunde inte låta bli att garva åt saken...för hon VAR duktig på det hon gjorde...(om det nu ens var en hon)....så enkelt och riskfritt i all sin enkelhet, att jag fan tar av mig hatten för henne och bockar...
Det sorgliga i allt är inte pengarna, för med det jobbet hon lade ned var hon fan värd dem...men, att få någon smått förälskad och få den personen att börja planera en ev. framtid tillsammans...det är bara grymt...får fel person kontakt med henne, någon som är mentalt på gränsen till att gå under eller något så kan det gå riktigt illa...eller alla ev. familjer hon sabbat...