Det är rent generellt svårt att debattera med personer vars värderingar diametralt skiljer sig från sin egen.
Problemet är ofta att båda sidor avfärdar motståndarnas värde- och känsloargument som osakliga och utan orelevanta.
Om jag skulle skriva om humanistiska principer, solidaritet och alla människors lika och okränkbara värde skulle realisterna fnysande avfärda detta som totalt OT och inte hemmahörande i en debatt.
På samma sätt om en person använder rasistiska och nationalistiska argument kan jag oftast inte mera än sucka uppgivet och undra hur en människa kan ha en för mig så främmande värderingar och ändå anse att vi tillhör samma svenska kultur.
Det är just i dessa fall debatten lätt ballar ur och det postas

för att illustrera sin totala oförståelse för motståndaren.
Man lurar sig själv om man tror att man har de åsikter man har baserat på en logisk och intellektuell analys av tillgängliga fakta. Våra känslor och livserfarenhet bestämmer väldigt mycket ens värderingar och därmed ens lösningar på samhällsproblem. Vi måste alla försöka erkänna att känslo- och värderingsargument faktiskt hör hemma i en debatt.