Vad ska en människa göra för att bli vis?

Nja, jag skulle nog knappast kalla mig insatt i filosofi. Däremot bildad över medel med avseende på filosofi. Jag hade en fd. forskare på KTH som fysik och matematiklärare på gymnasiet. Han var intresserad av kunskapsteori, och där föddes väl mitt intresse. Jag är främst självlärd via allt ifrån diskussioner på flashback till olika böcker. Läste nyligen två kvällskurser en orienteringskurs i västerländsk filosofi och en i argumentationsanalys. Tyckte inte orienteringskursen gav mig några djupare insikter, argumentationsanalysen gav mig dock bra verktyg. Både språkliga och tekniska. Skulle vilja hävda att diskussioner på FB är mer givande då de dels sker på din egen nivå. Dels slipper du all kuriosa som ofta stoppas in i böckerna och tar fokus från ämnet. Ämnet filosofi är dessutom så pass mångbottnat att man med fördel närmar sig det från olika håll. Men läs gärna en bok om kunskapsteori/epistemologi eller varför inte en wikipediaartikel. Läs mycket och reflektera.


"Fan också":

Inte så konstigt att du inte hittar den. Det är en uppsats eller ett paper vilket gör att du antagligen kan hitta det via närmaste universitetsbiblioteks databas. Om du inte studerar så finner du den i hans "From a Logical Point of View" (1953), den ska finnas att köpa på adlibris om jag inte missminner mig.

Se till att utsätta sig själv för många intryck och reflektera över dem.

Arroganta, trångsynta, omogna, högfärdiga och pessimistiska. Men det handlar väl om att kunna utnyttja sina kunskaper på rätt sätt. Det är väl kanske det som avgör hur vis man är?

Läs Platons texter där han redogör för Sokrates tankar om dygd. Längre än så tvivlar jag på att någon av oss i tråden kommer. Detta om du jämställer en dygdig människa med en vis - jag ser det som på många punkter tangerande egenskaper.

Oj, bra fråga. Jag kan inte svara på hur man blir vis då jag inte vet vad visdom är, men jag kan försöka svara på vad jag ser som ett gott liv.

1. Arbeta aktivt för att dina medmänniskor skall kunna göra alla de misstag du själv begått i ditt liv, och ett till.

2. Den som hjälper dig att nå lycka är din vän, den som hindrar dig från lycka med våld är din fiende. När din vän slutar hjälpa dig att nå lyckan är han inte din vän, när din fiende sänker sitt vapen och inte hindrar dig längre är han inte längre din fiende.

3. Lev i nuet, oroa dig inte för framtiden, ångra inte dina handlingar du begått. Lär dig istället genom erfarenhet och omsätt dina kunskaper i praktiken.

4. Böcker är inte kunskap, kunskap får vi bara genom erfarenhet men böcker kan användas för att berätta saker för dig om världen du kan undersöka själv.

5. Reducera alla problem till dess materiella komponenter och dess dialektiska proportioner. När du inte förstår hur problemet hänger samman, utforska det tills du vet det. Antag aldrig att något är oförklarligt eller olösligt, då har du gett upp.

6. Sträva efter perfektion i allt du gör, hjälp andra att nå perfektion och lär dig av andra för att nå egen perfektion. På så vis bygger du dig själv genom att hjälpa andra och andra bygger dig.

7. Var aldrig rädd, rädslan är som smärta, den berättar för dig att du lever. Lär dig älska smärta och rädsla och på så vis kan du njuta av de delar av livet du annars skulle missa. HÅll inga fördommar utan prova allt åtminstone en gång, sedan en gång till ifall du fick fel sida av myntet först gången

8. Aceptera döden, döden är oundviklig och altings ände. Att fly från den, att underhålla en illusion om ett evigt liv är att bedra sig själv och att inte se klart på livet. Frukta inte döden för då fruktar du livets risker och därmed livet.

9. Tag personligt ansvar för allt, alla förrändringaar börjar i dig och slutar i dig. Vänta aldrig på att någon annan skall börja eller ingripa utan lev genom exempel.

10. Släpp alla materiella band, enbart den som vet vad fattigdom vet tingens sanna värde. Enbart den som är ensam vet vad vänskap är. Enbart den som är förnedrad vet vad heder innebär. Enbart den vansinnige vet vad sinnesfrid innebär. Enbart den omoraliske vet vad moral innebär. Bryt konventionerna, bryt sinnets fängelse, bli kaos och oordning så vet du värdet av ordning och frid.

Detta är min devis, jag försöker att leva efter dessa så gott jag kan. Det svåraste att ge upp hittills var vännerna, ägodelarna och min mentala balans. Men att släppa taget och falla och veta att det inte spelar någon roll hur hårt man håller i tingen, döden är lika självklar ger var gång en insikt om hur vi alla redan faller mot döden, att grenarna vi greppar tag i faller med oss och bara blir ett hinder när de vissnat och dött. Att skapa sin egen moral, sina egna ideal och principer är fruktansvärt smärtsamt men var gång man gjort det är man lite närmare att nå ett ekvilibrium där kännslor, drifter och begär blir ett och samma. Fast vad vet jag...

Mycket klokt sagt.

kika på discovery... (it had to come..)


Jag anser att viset kan komma till en viss del ur böcker, en viss del ur erfarenheter och mycket igenom att lyssna till andra människor.