Svartsjuka, dans och beskyddarinstinkt!

Bästa tipset jag kan ge tjejer. Åtminstone 9/10 av killarna som dansar seriöst och närgånget med er på krogen vill ligga med er. Vill ni inte "känna av" det så bör ni gå till bög-klubbar.

Man ska aldrig generalisera för mycket. Men killar och tjejer brukar vad jag ser det som ofta tolka signaler extremt olika. En dans, en kram eller bara en liten kommentar kan få en kille inställd på att här väntas det giftermål. Medans tjejen som gjorde något av ovanstående bara var snäll.

Skulle vara kul att läsa teorier om varför folk tror att det är så här(ofta, inte alltid).

Så här skrev jag i en annan tråd.
Min tjej dansar och jag har väldigt svårt för det även om jag vet att hon aldrig skulle vara otrogen mot mej. Jag tänker såhär. När man går ut för att dansa så letar man upp en partner av motsatt kön(bara det är konstig borde ju kvitta med vem man dansar med). Man håller händer och är nära varandra även i en bugg och fox är ju ännu värre. Tänker också såhär. Om man tar bort musiken och håller på att vara nära varandra och ha händerna på varandras kroppar bara för att det är mysigt är det fortfarande okej att en partner gör det då ?
Det värsta är när jag är hemma och är med barnen och min kvinna kommer hem och luktar svett och parfymer från andra män och hon tror jag ska vara sugen på hon då🤮.
Sen fattar jag att det är en bra träningsform och säkert kul om man kan. I min värd kan man säga att dansar när man ligger med varandra också på något sätt och att det då skulle vara ock ej om man har musik på och gör det i takt till musiken.

Ser att du har skrivit om det här i olika trådar och att detta gnager i dig...svårt.
I grunden verkar det inte handla om dans.

Jag uppfattar dig mer som hotad och sårad, än att du försöker vara kontrollerande. Du vet att hon inte är otrogen, men ändå beskriver du att din kropp reagerar starkt - äckelkänslan, tankarna om sex, jämförelserna. Det är inte logik, det är ditt nervsystem som signalerar att du känner olika saker. Kanska rör det sig om en rädsla för att bli utbytt? Rädsla för att inte räcka? Behov av exklusivitet för att känna trygghet? Svårighet att tolerera tvetydighet? Eller alla...?

För din sambo är det sannolikt en hobby med musik, rörelse och socialt sammanhang. Troligtvis en arena att bli bekräftad. För dig känns det som att hon delar något kroppsligt intimt med andra män. Där krockar era definitioner av vad som är “intimt”.

Ett stort problem är att ni verkar prata förbi varandra. Du försöker visa att dans egentligen är sexuellt laddat medan hon försöker visa att det bara är dans. Ingen av er möter känslan bakom.

När dina känslor/rädslor inte blir uppmärksammade utan istället bemöts med “det är bara dans”, så får ditt nervsystem ingen reglering. Då går du upp i bevisläge. Du börjar argumentera, jämföra med sex, skriva inlägg om detta. Ju mindre känslan möts, desto mer behöver du rättfärdiga den. Det är ett klassiskt mönster: känsla → avfärdad → förstärkt → rationaliserad.

När hon upplever att hennes hobby ifrågasätts eller sexualiseras, kan hon känna sig misstänkliggjord. Då går hon i försvar. “Det är inte samma sak.” “Du överdriver.” Hon skyddar sin frihet. Ju mer hon känner sig kontrollerad, desto mindre vill hon backa.

Då har ni polarisering och ingen känner sig tryggare. På sikt ger det ökat ältande hos dig, ökad irritation hos henne, minskad intimitet mellan er där ingen kommer känna sig förstådd.

Kanske skulle det hjälpa att släppa argumentationen och istället säga typ:
“Jag vet att du inte är otrogen. Jag försöker inte kontrollera dig.
Men när jag tänker på dig så nära andra män händer något i mig.
Jag blir orolig och ledsen och ibland nästan äcklad, och jag skäms över att jag reagerar så starkt.
Jag behöver din hjälp att känna mig trygg i det här.”

Det är ju en helt annan ingång än att försöka bevisa att foxtrot är som sex.

Samtidigt behöver du vara ärlig mot dig själv. Kan du vara tillsammans med någon som har den här hobbyn utan att det äter upp dig? För jag ser att du har skrivit om detta flera år...och det i sig betyder det att du inte fått ro än.

Det här är inte en fråga om rätt eller fel. Det är en fråga om trygghet och kompatibilitet.

Det är inte så farligt som det låter och hon får absolut gå ut och dansa. Men det är ett beteendet jag tycker är märkligt. Att man gör sig så fin man bara kan för att gå ut och träffa och vara intim med andra män. Dans handlar ju om bekräftelse, närhet och samspel ofta ihop med sprit och mörka lokaler.
När annars är det accepterat i ett förhållande?
Det hade inte varit accepterat att jag hittade en ny kvinna när jag går och handlar för att hålla handen under hela affärsbesöket tex.
Sen att jag inte gillar att andra män har händerna på hennes kropp eller att de dansar nära varandra är ju något jag får jobba på så länge hon vill göra det eller så får jag lämna hon.
Det finns många saker jag kan hänga upp mig på 😂.

Jag tycker faktiskt det märks att du är mer reflekterande nu!

Det du beskriver låter som att din hjärna tolkar situationen väldigt bokstavligt: kroppsnära = intimt. Och då känns kroppsnärheten konstig oavsett sammanhang. Det är inte orimligt att reagera så om man har en stark koppling mellan fysisk närhet och exklusivitet.

Samtidigt är det en tolkning, inte en objektiv sanning om vad dans betyder för henne.

Det som skulle kunna ta er framåt är kanske om du säger...

“Jag märker att jag tolkar dansen mer intimt än du gör. Min hjärna fastnar i själva kroppskontakten och det blir då laddat för mig. Jag vill inte moralisera över dig, jag vill förstå hur du upplever det och samtidigt få hjälp att känna mig trygg.”

I så fall skulle det sluta vara en kamp om vad som är “accepterat i ett förhållande” och istället bli en fråga om hur ni två fungerar.

Och jag tycker också att det är en styrka att du kan säga att du antingen jobbar med det här, eller får lämna. Det är vuxet, för då äger du ditt val istället för att försöka styra hennes.

Det här är inte en fråga om rätt eller fel, det är en fråga om hur era olika nervsystem tolkar samma situation.