2008-05-11, 16:04
  #37
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Acqua
Har haft massa problem i skolan, eller man kan väl inte kalla det problem. Men några IGn, dock har jag fixat de flesta (alla utom en kurs, och jag ska göra ETT prov nu i veckan så är det klart) glömde dock papprerna i skolan så kan inte göra provet imorgon. Ska istället göra det på onsdag, det talade jag om för mamma. Ändå fortsätter hon å skrika "det är bara fem veckor kvar, du kommer inte få nån utbildning" efter några skrikningar så röt jag tillbaka och skrek "håll käften för fan, jag har ETT jävla prov kvar, vafan är felet på dig?"

tillslut så gick hon till TV-rummet och börja skrika ut sin ilska, det var som ett ylande och började lipa som fan. Notera att det inte är första gången det händer. Farsan är aldrig hemma, men när han är det så skriker han åt morsan och är allmänt sur här. Dock hör det inte till saken.

Vad tycker ni andra? Kan ha glömt något så tveka inte att fråga.

Jag hade gjort samma sak. GG, well played.
Citera
2008-05-12, 21:28
  #38
Medlem
Melongrasss avatar
Jag har varit i samma situation, sagt samma saker och likaså min mamma

Jag klarade mig fint men vart galet irriterad på henne och jag blir det även idag när jag tänker på det.
Visst hon ville att jag skulle klara mig etc. men när jag sa emot att jag inte behövde hennes "utbrott" så fick jag en ha flera samtal eftersom hon tyckte att jag behövde det och jag inte kunde ta ansvar.
Självklart tyckte jag det var jättekul när jag gjorde allt jag skulle, men om jag missade något litet så fick jag världens utskällning.

Kanske jag som är galen och inte tål henne än idag men jag kan verkligen inte acceptera bla. det här.
(Hon och hennes man tycker fortfarande inte att jag kan ta ansvar. Lite svårt är det att bevisa något när dem endast ser dem negativa sakerna man gör )

Håll ut, få bra betyg på proven och visa henne att du är gammal nog att klara dig
Citera
2008-05-13, 00:01
  #39
Medlem
avazzas avatar
Vill inte låta som en moralkärring men betyg är faktiskt viktigt och jag förstår om hon blir upprörd. Mycket beror också på hur det sett ut förut, hade du kassa betyg/IGn i högstadiet?
Citera
2008-05-29, 14:59
  #40
Medlem
Volleybollmollys avatar
väx upp

Citat:
Ursprungligen postat av Acqua
Har haft massa problem i skolan, eller man kan väl inte kalla det problem. Men några IGn, dock har jag fixat de flesta (alla utom en kurs, och jag ska göra ETT prov nu i veckan så är det klart) glömde dock papprerna i skolan så kan inte göra provet imorgon. Ska istället göra det på onsdag, det talade jag om för mamma. Ändå fortsätter hon å skrika "det är bara fem veckor kvar, du kommer inte få nån utbildning" efter några skrikningar så röt jag tillbaka och skrek "håll käften för fan, jag har ETT jävla prov kvar, vafan är felet på dig?"

tillslut så gick hon till TV-rummet och börja skrika ut sin ilska, det var som ett ylande och började lipa som fan. Notera att det inte är första gången det händer. Farsan är aldrig hemma, men när han är det så skriker han åt morsan och är allmänt sur här. Dock hör det inte till saken.

Vad tycker ni andra? Kan ha glömt något så tveka inte att fråga.
Hej, hur tycker du det är när din farsa skriker? inte så kul eller? kanske dags att börja tänka på ditt eget beteende då eller?
Så klart din mors blir orolig när du inte sköter dig och beter som om du fortfarande gick på dagis. Hur tycker du hon skulle reagerat? skitit i vilket eller.
Citera
2008-05-29, 21:15
  #41
Medlem
Cydelixs avatar
Vissa har inte ens en mamma och önskar man hade en man kunde krama varje dag. Visa respekt.

Jag tror hon är trött på ditt beteende helt enkelt och hur du behandlar henne.. Men det är svårt att säga, jag känner ju inte er.
Citera
2008-06-25, 15:10
  #42
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Cydelix
Vissa har inte ens en mamma och önskar man hade en man kunde krama varje dag. Visa respekt.

Jag tror hon är trött på ditt beteende helt enkelt och hur du behandlar henne.. Men det är svårt att säga, jag känner ju inte er.

Ska man visa respekt även om man tycker hon betér sig som en idiot? Jo kanske visa respekt, men i mitt fall leder det i alla fall till att jag undviker att prata med min mamma så mycket som möjligt.

Vem orkar höra någon skrika på en för skitsaker hela tiden?

Du kan ju knappast jämföra med dem som inte har någon mamma. Det är ju som att säga till sina barn att de ska tänka på barnen i afrika när de äter, osmakligt och dumt.
Citera
2008-06-25, 15:19
  #43
Medlem
saturs avatar
Hon är en mamma som faktiskt bryr sig, period
Edit: Eftersom du verkar ha en lite labil familj (ang din farsa) så är väl du den ända hon kan bry sig om och när du behandlar henne illa så känner väl hon sig väldigt värdelös. Ta det jävligt försiktigt med din mamma, känner en snubbe vars mamma tog självmord för att hela hennes familj vände ryggen åt henne när hon blev vräkt (dåligt psyke innan också dock)
__________________
Senast redigerad av satur 2008-06-25 kl. 15:24.
Citera
2008-06-25, 20:56
  #44
Medlem
Carl Hamiltons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av encap

Citat:
Citat:
Ursprungligen postat av Slint

Man ska aldrig be sin morsa att hålla käften.



Samt


Citat:
Citat:
Ursprungligen postat av frivol

Hon är förmodligen inte galen, bara orolig.
Du slår dig för pannan för att två medlemmar har skrivit inlägg där de förmodligen träffar precis rätt. Det säger ganska mycket om din person och det är ingenting som är positivt...
Citera
2008-06-26, 00:02
  #45
Moderator
blomvattnares avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Alfhilda
Jag är också en sån galen morsa, kan jag säga...Jag blir så jävla kokt när man vecka ut och vecka in får höra en massa lama ursäkter om varför han blir IG:ad på prov, glömmer papper och böcker osv..
Sist han kom hem utan böcker och med ett matteprov dagen efter, fick han sätta sig på cykeln i hällande ösregn, cykla hela vägen tillbaks till skolan, leta upp en lärare som kunde öppna, ta sina saker och cykla hem igen. Han var inte glad, men det hjälpte, han har inte varit "glömsk" nu på flera veckor. Peppar peppar.
Jag har även pratat lugnt och sansat om hans starkt lutande karriär i skolan, vi har pratat framtid och utbildning. Vi har snackat om hur viktigt det är att ta sig denna utbildning, för att kunna komma någonstans. Hela tiden så håller han med och är sansad i diskussionerna. Men sen kommer "glömskan" igen, så klart..
Det roliga är att han glömmer aldrig sina träningar, aldrig! Det visar lite grann på hans inställning, "det löser sig", vilken vi också diskuterar med jämna mellanrum...

OnTopic:
Du är en slashas, din morsa är besviken, bekymrad och orolig. I framtiden ser hon dig sitta i rännstenen, i bästa fall i en sunkig lägenhet där hon får stå för din försörjning. Skärp dig och sluta ge din mamma anledning att få sina bryt på dig, eller så får du gilla läget och acceptera gapet.


Kunde ha skrivit vartenda ord själv. Precis så är det! Alla ni som ännu inte har några barn - det är väldigt lätt att säga att man borde tala lugnt och sansat med sina barn. Jag håller med, men vem kunde förutse att ett av ens barn skulle bli en slarver? Ett mycket älskat barn, men man kan faktiskt bli GALEN ibland som förälder.
Citera
2008-06-26, 00:26
  #46
Medlem
IvanDragos avatar
min mamma kommer ifrån Agrigento, om jag skulle säga håll käften till henne så är sannolikheten stor att jag får en käftsmäll.
Citera
2008-06-26, 01:23
  #47
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av blomvattnare
Kunde ha skrivit vartenda ord själv. Precis så är det! Alla ni som ännu inte har några barn - det är väldigt lätt att säga att man borde tala lugnt och sansat med sina barn. Jag håller med, men vem kunde förutse att ett av ens barn skulle bli en slarver? Ett mycket älskat barn, men man kan faktiskt bli GALEN ibland som förälder.

Jag tror de flesta hade tyckt att det varit skönt om ens mamma kunde vara lite nöjd och glad någon gång. Det finns ju alltid något att klaga på så ibland ska man kanske undvika.
Detta säger jag i erfarenhet av son till tjatig/gapig morsa. Jag har bra betyg men visst, jag är inte perfekt, det är ju ingen.
Citera
2008-06-26, 01:48
  #48
Medlem
Läskigs avatar
Mammor och tonårskillar tänkar och agerar väldigt väldigt olika, att sånna ens hör till samma art kan ofta vara ett mysterium, men jag tror de flesta mammor reagerar så där.

Har själv varit i liknande situationer, även om det handlade om andra grejor, men när mammor inte kan hantera sina känslor längre så börjar de gråta, skrika och vara helt oresonliga, men innerst inne vill de dig bara väl.

men det dom gör är ganska effektivt om du frågar mig, jag brukar i alla fall få skuldkänslor när mamma går iväg gråtandes och tjurar lite, även om jag vet att det är jag som har rätt, se det som en kvinnlig härskarmetod

Och även om du tycker att det låter helt idiotiskt och tycker att du handlade rätt(vilket även jag tycker att du gjorde) så tycker jag att du ska säga förlåt till henne, det är trots allt din mamma, och säger du förlåt kommer hon känna sig älskad och behövd(det bästa som finns om man vill få lite fördelar mot sin mor ) och då kommer hon nog bli resonligare också och förstå att du gör det bästa du kan.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in