Första gången på svamp…
Jag har aldrig varit för droger i hela mitt liv. Faktum är att jag har varit emot droger i alla dess former. Men för cirka en och en halv månad sedan lät jag min bästa kompis övertala mig att röka holk med henne.. Detta gav mig ingenting, så hasch är någonting jag lika gärna hoppar över. Speciellt efter min upplevelse med svamp.
Jag var hemma hos min före detta pojkvän i lördags. Tanken var att vi skulle dra iväg på fest senare på kvällen. Jag visste att han hade svamp hemma, och hade vart lite småsugen på att testa, eftersom han talat så gott om de små liven. Jag var ändå ganska skeptisk eftersom jag är ganska deppad just nu, och inte ville råka ut för en sån där hemsk snetripp som vi alla har hört talas om.. ;P
Men, iaf så lyckades mitt ex övertala mig om att jag skulle peta i mig de torkade små svamparna (ca 0.5 gram Copelandia Cyanescens) Eftersom jag skulle få det riktigt jävla tråkigt om jag skulle sitta och se på medans de trippade. Så efter ett antal lugnande argument och ett löfte om att han skulle ta hand om mig om det blev galet, så bestämde jag mig för att ”Ja, vafan, man lever bara en gång” När jag satt där och tuggade försökte jag intala mig själv att det skulle bli hur bra som helst, jag menar, indianerna har ju för fanken tuggat skiten i tusentals år…
Jag hade ganska starka kväljningar utav den beska smaken, men sköljde ner med strakt citronvatten, så jag slapp undan kräkningarna, men de var inte långt ifrån att det kom upp vill jag lova…
Så, efter tio minuter börjar jag känna mig lite seg, sådär bortdomnad i benmusklerna, ungefär som när man rökt på, eller efter en morgoncigg.
Jag och mitt ex lutar oss tillbaka i soffan och ligger tätt ihop med huvudena. Känns ganska mysigt och jag börjar ana vart svampen ska ta mig. Skuggorna som tak- fläkten visar mig är inte alls som vanliga skuggor. Jag föreställer mig att svampen är små rosa fluffiga saker som kilar omkring i min kropp och koncentrerar mig verkligen på att det här ska bli en kanontripp. Tänker ganska mycket på att det är en naturlig drog osv. för att lugna mina sinnen ytterligare. Tror ett tag att jag ska få hjärtklappning, men det kan jag ganska enkelt styra bort med mysiga tankar istället. Våran vän som också var med mår inte alls bra under tiden det börjar verka. Han sitter i soffan och ser helt likblek ut. Jag tycker verkligen att han ser ut som ett lik, eller som Frankensteins- monster.. Men skrattar bara åt det samtidigt som jag försöker vara seriös och frågar om han behöver spy. Mitt ex säger åt mig att strunta i honom och låta oss ha våran tripp ifred. Vår vän mumlar nånting och går och lägger sig på sängen istället.
Nu lutar vi oss tillbaka och när jag sluter ögonen så har jag plötsligt fått ett eget kaleidioskåp innanför ögonlocken. Men efter en stund så är det hela kosmos jag har i huvudet och jag är mäkta imponerad utav dess storlek.. Samtidigt som jag tycker att det är synd att man inte alltid kan ha det så vackert när man sluter ögonen..
Det står en stor nedanför soffan som jag roar mig med att ha fötterna på. I min fantasi förvandlas stolen till en sten, en stor mjuk kudde, en kall metall- låda o s v. Det är riktigt roligt att verkligen känna allt det där fysiskt, precis det jag tänker på upplever min kropp.
Min före detta går och hämtar ett par strumpor och jag ber också om ett par eftersom min vänstra fot känns alldeles kall. När han kommer tillbaks med tubsockorna och ger mig dem utbrister jag förvånat ”Va mjuuuka dom är”! Och det var de verkligen.. En helt otrolig känsla. Så vi sitter en stund och fnittrar åt hur mjukt det faktiskt är..
Vi börjar diskutera lite vagt hur fantastiskt enkelt allting känns och att det vore kalas- bra om man hade någon som var arg på en just nu. Då skulle man ju kunna ringa upp och lyssna på utskällningen utan att bry sig ett dyft om vad människan gnällde om. Tyvärr så har vi ingen att ringa, men vi tycker fortfarande att det är en riktigt bra idé.
Jag lägger mig i soffan igen och bara njuter av skådespelet innanför ögonen. Ibland tittar jag upp och ser hur den annars så anonyma tapeten med ränder nu vobblar omkring och tar sig alla möjliga mönster. Fastnar också en sväng i ett vattenglas som är oerhört imponerande, vrider och vänder på det så att de små ljusen ifrån tv: n speglar sig i vattnet. Så vackert det kan vara med vatten! Glaset är som gjort utav diamant och spektrumet av färger går inte att beskriva. Fötterna på en utav högtalarna blir plötsligt två lysande ögon som tittar nyfiket på mig. Jag tittar lika nyfiket tillbaka på de röda ögonen och försöker förstå vad de vill förmedla, men ger snart upp och tänker att de återkommer säkert om det var någonting viktigt.
Vår vän vaknar till liv och återvänder till oss i vardagsrummet mycket piggare.
Vi hamnar i någon diffus diskussion om en gemensam bekant. Svampade som vi är så slutar det med att vi hittar på en karaktär som får heta Micke Flint istället för att reda ut vem fan det är vi egentligen pratar om. Den mannen följer oss genom hela trippen och ger oss hur många asgarv som helst. Vi kommer på att han måste förkroppsligas och ritar ”öga, näsa, mun” på den lilla plast- flaskan med citronjuice. (Som vi för övrigt nyttjar ganska friskt till vårat vatten).
Jag skrattar så att jag gråter. Men vet inte riktigt om jag Verkligen gör det eller om det är svamparna som spelar mig ett spratt. Även fast jag känner på kinderna så får jag ingen direkt uppfattning om ifall jag är våt på kinderna eller inte, helt skumt.. Men det gör liksom ingenting. Allting är harmoniskt fastän det är hur konstigt som helst. Efter en stund när jag återigen känner efter så får jag mascara på händerna, men tror att det är blod. Jag påpekar ganska lugnt detta för mitt ex, och han förklarar att det är smink och säger att han kan följa med mig till badrummet för att tvätta bort det.
Inne på toaletten får jag konstiga hallisar om blodstänk överallt, på mig, på mitt ex, på väggar, handfat överallt. Men det är inte speciellt skrämmande, utan jag intalar mig att det är lugnt, att svampen bara busar lite med min hjärna.
När vi slår på vattnet så upptäcker jag att det är hur fantastiskt som helst med rinnande vatten, så himlans skönt rogivande och lent emot huden. Så vi står där ett tag och känner på vattnet och är båda lika imponerade utav känslan.
Jag har aldrig varit för droger i hela mitt liv. Faktum är att jag har varit emot droger i alla dess former. Men för cirka en och en halv månad sedan lät jag min bästa kompis övertala mig att röka holk med henne.. Detta gav mig ingenting, så hasch är någonting jag lika gärna hoppar över. Speciellt efter min upplevelse med svamp.
Jag var hemma hos min före detta pojkvän i lördags. Tanken var att vi skulle dra iväg på fest senare på kvällen. Jag visste att han hade svamp hemma, och hade vart lite småsugen på att testa, eftersom han talat så gott om de små liven. Jag var ändå ganska skeptisk eftersom jag är ganska deppad just nu, och inte ville råka ut för en sån där hemsk snetripp som vi alla har hört talas om.. ;P
Men, iaf så lyckades mitt ex övertala mig om att jag skulle peta i mig de torkade små svamparna (ca 0.5 gram Copelandia Cyanescens) Eftersom jag skulle få det riktigt jävla tråkigt om jag skulle sitta och se på medans de trippade. Så efter ett antal lugnande argument och ett löfte om att han skulle ta hand om mig om det blev galet, så bestämde jag mig för att ”Ja, vafan, man lever bara en gång” När jag satt där och tuggade försökte jag intala mig själv att det skulle bli hur bra som helst, jag menar, indianerna har ju för fanken tuggat skiten i tusentals år…
Jag hade ganska starka kväljningar utav den beska smaken, men sköljde ner med strakt citronvatten, så jag slapp undan kräkningarna, men de var inte långt ifrån att det kom upp vill jag lova…
Så, efter tio minuter börjar jag känna mig lite seg, sådär bortdomnad i benmusklerna, ungefär som när man rökt på, eller efter en morgoncigg.
Jag och mitt ex lutar oss tillbaka i soffan och ligger tätt ihop med huvudena. Känns ganska mysigt och jag börjar ana vart svampen ska ta mig. Skuggorna som tak- fläkten visar mig är inte alls som vanliga skuggor. Jag föreställer mig att svampen är små rosa fluffiga saker som kilar omkring i min kropp och koncentrerar mig verkligen på att det här ska bli en kanontripp. Tänker ganska mycket på att det är en naturlig drog osv. för att lugna mina sinnen ytterligare. Tror ett tag att jag ska få hjärtklappning, men det kan jag ganska enkelt styra bort med mysiga tankar istället. Våran vän som också var med mår inte alls bra under tiden det börjar verka. Han sitter i soffan och ser helt likblek ut. Jag tycker verkligen att han ser ut som ett lik, eller som Frankensteins- monster.. Men skrattar bara åt det samtidigt som jag försöker vara seriös och frågar om han behöver spy. Mitt ex säger åt mig att strunta i honom och låta oss ha våran tripp ifred. Vår vän mumlar nånting och går och lägger sig på sängen istället.
Nu lutar vi oss tillbaka och när jag sluter ögonen så har jag plötsligt fått ett eget kaleidioskåp innanför ögonlocken. Men efter en stund så är det hela kosmos jag har i huvudet och jag är mäkta imponerad utav dess storlek.. Samtidigt som jag tycker att det är synd att man inte alltid kan ha det så vackert när man sluter ögonen..
Det står en stor nedanför soffan som jag roar mig med att ha fötterna på. I min fantasi förvandlas stolen till en sten, en stor mjuk kudde, en kall metall- låda o s v. Det är riktigt roligt att verkligen känna allt det där fysiskt, precis det jag tänker på upplever min kropp.
Min före detta går och hämtar ett par strumpor och jag ber också om ett par eftersom min vänstra fot känns alldeles kall. När han kommer tillbaks med tubsockorna och ger mig dem utbrister jag förvånat ”Va mjuuuka dom är”! Och det var de verkligen.. En helt otrolig känsla. Så vi sitter en stund och fnittrar åt hur mjukt det faktiskt är..
Vi börjar diskutera lite vagt hur fantastiskt enkelt allting känns och att det vore kalas- bra om man hade någon som var arg på en just nu. Då skulle man ju kunna ringa upp och lyssna på utskällningen utan att bry sig ett dyft om vad människan gnällde om. Tyvärr så har vi ingen att ringa, men vi tycker fortfarande att det är en riktigt bra idé.
Jag lägger mig i soffan igen och bara njuter av skådespelet innanför ögonen. Ibland tittar jag upp och ser hur den annars så anonyma tapeten med ränder nu vobblar omkring och tar sig alla möjliga mönster. Fastnar också en sväng i ett vattenglas som är oerhört imponerande, vrider och vänder på det så att de små ljusen ifrån tv: n speglar sig i vattnet. Så vackert det kan vara med vatten! Glaset är som gjort utav diamant och spektrumet av färger går inte att beskriva. Fötterna på en utav högtalarna blir plötsligt två lysande ögon som tittar nyfiket på mig. Jag tittar lika nyfiket tillbaka på de röda ögonen och försöker förstå vad de vill förmedla, men ger snart upp och tänker att de återkommer säkert om det var någonting viktigt.
Vår vän vaknar till liv och återvänder till oss i vardagsrummet mycket piggare.
Vi hamnar i någon diffus diskussion om en gemensam bekant. Svampade som vi är så slutar det med att vi hittar på en karaktär som får heta Micke Flint istället för att reda ut vem fan det är vi egentligen pratar om. Den mannen följer oss genom hela trippen och ger oss hur många asgarv som helst. Vi kommer på att han måste förkroppsligas och ritar ”öga, näsa, mun” på den lilla plast- flaskan med citronjuice. (Som vi för övrigt nyttjar ganska friskt till vårat vatten).
Jag skrattar så att jag gråter. Men vet inte riktigt om jag Verkligen gör det eller om det är svamparna som spelar mig ett spratt. Även fast jag känner på kinderna så får jag ingen direkt uppfattning om ifall jag är våt på kinderna eller inte, helt skumt.. Men det gör liksom ingenting. Allting är harmoniskt fastän det är hur konstigt som helst. Efter en stund när jag återigen känner efter så får jag mascara på händerna, men tror att det är blod. Jag påpekar ganska lugnt detta för mitt ex, och han förklarar att det är smink och säger att han kan följa med mig till badrummet för att tvätta bort det.
Inne på toaletten får jag konstiga hallisar om blodstänk överallt, på mig, på mitt ex, på väggar, handfat överallt. Men det är inte speciellt skrämmande, utan jag intalar mig att det är lugnt, att svampen bara busar lite med min hjärna.
När vi slår på vattnet så upptäcker jag att det är hur fantastiskt som helst med rinnande vatten, så himlans skönt rogivande och lent emot huden. Så vi står där ett tag och känner på vattnet och är båda lika imponerade utav känslan.
Jag hade provat en del droger innan jag tog svamp och jag kunde inte sluta mumla om att svamp var det snällaste som finns. Jag fick pröva min slutsats närmare en gång när jag åkte på en rätt jobbig snetripp. Kul rapport, bruka svamp med måtta.