Jag vill bli författare

Det där ligger väl lite i betraktarens öga.

Jag anser Öijer vara fantastisk medan vissa andra anser att han är pretentiös. Pseudointellektuell är ju verkligen något andra som ogillar en kan beteckna en som - svårt att råda över det.

Stephen King

Korta ner komplicerade formuleringar, funkar de inte i kort form är det ofta för att hela resonemanget är krystat. Undvik att använda för mycket låneord framförallt från latin och grekiska. Ju enklare språk, desto seriösare framstår du. Det "finaste" är att göra svåra saker lättbegripliga, inte tvärtom.

Dock finns det inget egenvärde i att vara fin och seriös. Jag gillar många pretentiösa och pseudointellektuella författare.

http://www.orwell.ru/library/essays/politics/english/e_polit

Glöm inte sista punkten!

Man ska nog inte använda "svåra" ord och långa meningar bara för sakens skull. Du bör kunna det här med grammatik (fast det egentligen är redaktörens uppgift att se till att det inte förekommer stavfel och liknande) om du inte medvetet bryter mot det.

Tror samma sak gäller för skönlitterära författare som för jazzmusiker. Charlie Parker sa ungefär så här: "Lär dig all teori så du kan det utan och innan. Sen när du kan det - bryt mot alla regler".
Många hoppar över den första biten och börjar med att bryta regler som h*n inte kan.

Og det er det stora,
og det er det glupa,
at Merket det stend,
um Mannen han stupa.

Vill och vill, det vet jag väl inte om jag vill såklart, men tänkte att mina frågor lämpar sig här.

Jag har alltid skrivit som en slags avkoppling. Det har varit riktigt trevligt att skriva en roman istället för att slötitta på skräp på TV eller något annat. Nu är det dock så att jag efter alla åren av övning har råkat visa ett par personer i min närhet vad jag åstadkommit och alla är av någon befängd anledning lyriska och jämför mig med storheter till publicerade författare. Nu tjatas det om att jag bara "måste skicka in en bok till förlag".

Därav några enkla frågor. Min huvudgenre är vanliga deckare, vilka det ju går 13 av på dussinet, är inte den marknaden redan överetablerad hur bra eller dåligt man än skriver?

Det jag skriver är nog mer likt Leif GWs böcker än populära, moderna författares verk (tänk Läckberg och co som är mycket uppskattade för sina lättlästa och krångelfria böcker). Är det inte mer action folk vill ha än det jag skriver?

Det ligger inte speciellt mycket pengar i detta heller va? Man får vara glad om man får ihop 20 000 före skatt är väl min föreställning om författarlivet. Per roman då, alltså, inte per månad. Och nej, jag skriver inte för pengar, jag skriver för att det är roligt, men skall jag ge ut det hela och lägga tid på förlagsmöten och annat, som de facto inte är roligt, så vill jag ju ha betalt för den tiden. Annars kan man ju strunta i att ge ut boken och spara en massa tid.

Är det en skyldighet att signera böcker och liknande och får man i så fall betalt för den tiden eller är det något man förväntas ställa upp på ideellt?

Är det likställt med att man är en offentlig person om man givit ut en bok? Jag har integritet och vill inte vara i skottlinjen för kvällstidningarna dygnet runt. Inte för att jag har någonting att dölja, mer eftersom jag tycker det är skönt att vara smått anonym och få vara ifred.

Tja, är det alls någon idé att skicka in en bok? Förmodligen får jag ju bara ett standardbrev "tack, men nej tack" och så är saken ur världen, men ifall att... Ja, jag vill veta vilka konsekvenser det skulle få för mig, både gott och ont, naturligtvis.

Jag får för mig att folk även gillar annat än action. Kriminalgåtor, resonemang om hur brottet utförts, samhälleliga aspekter -- om sådant är vad Leif GW-stilen går mot tror jag nog det finns utrymme för fler sådana böcker. Till exempel Håkan Nesser skriver väl rätt actionbefriat, men underfundigt?

Men jag lovar inget. Att etablera sig som ny författare tar sin gilla tid. Och ett starkt psyke kan behövas. Att refuseras är aldrig roligt. Men att ha en deckare på lut är ett plus: det är, vågar jag nog påstå, mer chans att få en sådan utgiven än en fantastikroman, en "livsstilsroman" eller en herrgårdsroman.

Sedan om man som publicerad författare "måste" göra ditt och datt, vara offentlig, så vågar jag nog säga: bortsett från vad som står i ditt kontrakt med förlaget måste du ingenting. "Man kan inte bli berömd mot sin vilja" sa någon. Vill du till exempel vara eremit är det OK. Många författare är det.

Men om jag vore förlagsredaktör, nog skulle jag vilja ha det underförstått att författaren ifråga ska åka på de event som antas höja profilen. Mot "expenses paid" såklart.

- - -

Utöver det: har man skrivit en bok som slår, då får man acceptera att man blir "offentligt villebråd" i någon mån. Inte så att kvällspressen är efter en (de är nog mer inne på skådisar, musiker och sportstjärnor) -- men har man väl gett ut boken så kommer folk att tolka den på sitt sätt. Och det kan man inte hindra dem från att göra. Du kommer vare sig du vill eller inte att uppfattas som det eller det. Men det bör man, i någon mån, bejaka: "hellre ökänd än okänd" heter det ju.

Att skriva böcker, och sedan ge ut dem, är som att skaffa barn. Så länge man har barnet hemma är det "ens eget" -- men när det lämnat hemmet får det gå sin egen väg. Detsamma är det med en författares verk: så länge han har det på hårddisken och totar med det är det hans eget, men när han offentliggjort det är det utsläppt i världen där det skapar sig något av ett eget liv. Det är ännu ditt verk, din skapelse, du har ännu kommersiell och ideell rätt till verket. Men du har inte samma suveräna kontroll över det på samma sätt som du hade innan du släppte ut det.

Detta ska man ha i åtanke om man vill bli publicerad författare.

Tack för ett informativt svar.

Ja, Nesser är också en författare som jag, stilmässigt, skulle kunna liknas med. Kvalitetsmässigt vore det mig främmande att jämföra mig med sådana giganter som Nesser och GW. Jag försöker ha driv i dialogen, gott språk, så lite onödigt våld som möjligt, underfundighet och gör i alla fall ett försök att spegla verklighetens samhälle utan att tillrättalägga eller vända kappan efter vinden. Jag har hittat få författare, förutom två tidigare nämnda, som faktiskt skriver så.

Min grundinställning är ju att jag förmodligen inte kommer bli utgiven, så jag antar att jag har rätt inställning? Jag gör det ju mer för att slippa tjatet från mina så kallade anhöriga vilka är på mig om saken ständigt. Och så känner jag väl någon slags skyldighet att dela med mig om nu det skulle råka vara bra. D¨är det onödigt att tjuvhålla på det hela.

Okej, jag hör vad du säger. Bara jag kan få vara ifred ibland så är det okej. Jag vet inte hur författare har det, jag läser väldigt mycket, men skulle nog inte känna igen nästan någon av mina favoriter på stan. Skulle vara GW då. Sedan har jag allmänt svårt att ta en massa beröm. Tänker mig en boksignering där man får sitta och ta emot en massa översvallande beröm en hel dag. Det är nästan så man önskade i så fall att någon kom och talade om att boken var urusel istället.

Människor får tolka det jag skriver efter eget huvud. Jag vet ju att vissa tycker enormt illa om just GW efter att ha läst om Bäckströms öden och äventyr och får för sig att GW är likadan. Min huvudperson är relativt hygglig och jämföras med honom tål jag, även om vi inte är så lika. Det vore värre om jag jämfördes med mina mördare och övriga rövare och missdådare, dessa är ju naturligtvis annat än trevliga.

Saken är ju den att när en roman är klar för mig, då är den klar. Den försvinner ned i en låda i skrivbordet och där stannar den. Om den levde vidare ute i världen skulle inte göra mig något alls. Och människors tolkningar är deras eget ansvar, får jag väl anse. Det är ju trots allt inget tvång att läsa det jag skriver.

Tack själv.

Mitt tips skulle vara: skriv färdigt boken. Och hör runt (= ring till) olika förlag och sondera läget. Sedan kan du skicka in den till påseende till dem som verkar lämpliga. Du kan skicka flera kpoior till flera förlag parallellt, om det alltså bara gäller för påseende. Sådant görs bäst i början av hösten eller i januari.

Sedan kan du ha noll förväntan på att det går vägen. Då är du stålsatt mot eventuell refusering. Men återigen, bra deckare är en gångbar vara. Så ett sådant manus tas på allvar mer än vissa andra manus.

Sedan vad gäller detta om man antas och blir publicerad: du blir inget tjänstehjon. Författaren är ju vad förlagen lever på. Du lär inte få sitta i förlagsmöten hela dagen. Mycket sådant klaras av per mail. Men du får räkna med att, om den antas, hela din bok gås igenom och att en redaktör brukar ha åsikter om ett och annat. "En plump per sida" i värsta fall.

För övrigt vill jag hävda att noja inför boksigneringar är ett lyxproblem. Jag har aldrig hört en blivande författare stegra sig inför den biten. Men du får väl, om det blir av, göra som Brian i "Family Guy": till en snygg tjej som ville ha sin bok signerad skrev han in sitt telefonnummer. Hon ogillade detta, men Brian sa då: Congratulations, someone famous now hates you...!

Du skulle kunna skriva under pseudonym

Nackdelen dock är om du skriver jävligt bra, så kommer medierna skita i det och spekulera om vem som kan vara författaren, som i Lars Kepler-fallet där paret Ahndoril så småningom outades.

Ja, boken växer med en 5-10 A4 dagligen, så jag är klar snart, känns det som. Augusti/september kanske är lämpligt att vara klar i då?

Som sagt var, eventuell publicering skulle vara en ren bonus.

Nej, det är klart, men jag lär ha vissa åtaganden enligt kontraktet. Nedslag på texten är bara bra, man blir hemmablind ibland när man skriver, bra vore då att få lite anmärkningar så texten blir ännu bättre. Fast en redaktör kanske har åsikter om intriger som bör ändras också?

I mitt yrke är jag van vid konsekvensbedömningar, alltså försöker jag klarlägga konsekvenserna innan jag utför handlingen. Skickar jag in något så skall jag klara av att refuseras, men också klara av att bli utgiven. Annars är det ju relativt meningslöst. Men visst, lyxproblem är det, likaså är det dock ett problem.
Dessutom är det svårare att dölja numera, om man inte väljer att avsäga sig sin del av kakan. Alla transaktioner är elektroniska och förr eller senare kan det spåras tillbaka till mig. Annat var det på Balderssons tid då man kunde få kontant betalning.

Visserligen skriver jag inte "jävligt bra" enligt egen uppfattning. Skall man dock tro den lilla, exklusiva skara som fått läsa mina texter är det så att jag skriver "rent överdjävligt bra". Men det tror jag handlar om vänlighet och önskan om att låna pengar eller något snarare än ärligt omdöme.