Denna dröm drömmde jag härom natten.
Notera att jag endast sov i 45 min, väldigt djupt.
Jag gick längs en gata, det var mörkt, staden såg sönderslagen och torterad ut, det var mörkt och det blåste och det var svinigt kallt.
Inte en kotte är ute, förutom jag.
Längs vägen medans jag promenerar ser jag polisbilar som har kört in i varandra, butiker i lågor, skräp på trottoarer med mera.
I drömmen är allt detta ovannämnda vanligt för mig, reagerade inget särskilt på det. Helt plötsligt när jag promenerat en bit och börjar komma utanför city så blir hela staden mörk, all belysning släcks tom på bilarna.
längre in mot city fanns det militärhelikoptrar med starka belysningar och bemmande soldater med tunga karbin, men när belysningen släcktes så störtade dom.
Jag tänder min ficklampa och laddar min pistol och fortsätter söka mig en väg ur mörket, just nu i drömmen så är jag väldigt desperat, rädd och vet inte riktigt vad som ska hända.
Jag ser några reflexer längre fram och det är något som rör på sig.
Jag springer fram dit med draget vapen vid sidan om min ficklampa och ber personen identifiera sig (lekte lite polis där) men inget svar får jag, personen ligger ner på marken med ansiktet mot marken, ligger ner blir fel ordval, personen sitter böjd på knäskålarna och vrider på huvudet och göra konstiga rörelser, men vägrar titta på mig.
Jag petar försiktigt på personen med foten men personen reagerar inte utan fortsätter fokusera sig på sitt föremål.
Då blev jag rädd och fick nog medans jag hörde röster i drömmen och avlossar två skott i personen rygg (i höjd med lungorna).
Sakta men säkert vrider personen på huvudet och tittar på mig.
Jag blir helt chockad och paralys.
- Det är min mamma
Jag lyser med ficklampan på föremålet den fokuserade sig på och det är min lillebror som ligger där och har blivit uppäten av morsan.
Jag tittar på henne och säger, det här är inte sant, du sitter i rullstol och är halvt förlamad, detta kan inte vara möjligt. (min mor är rullstolsbunden)
Hennes ögon blir helt gula och hennes tänder börjar synas och dom är vassa.
Jag blir ännu mer rädd för jag kan inte skilja mellan verklighet och dröm.
Jag avlossar ytterligare några skott, i ansiktet denna gånge, inte ett sår.
Hennes ögon blir helt blodsröda men puppilerna gula.
Det börjar rinna väldigt mycket blod ur hennes mun, tjockt blod och mörkt, samma färg som sådana stora blodpölar man ser på rysare och skräckfilmer.
Jag hamnar nu helt i chock och ser ut så här --->
Jag är så chockad att jag inte kan hålla mitt vapen uppe i luften pga av paralysen. Jag tittar på henne som om jag såg ut att vara apatisk och hon tittar på mig som om hon ville äta upp mig, men endå inte kan det, men ilsken sog hon ut att vara.
Det känns som om vi stirar på varandra i flera timmar men av någon konstig anledning så kommer det upp en klocka som syns på himmelen (samma färg och samma form som windows vista home basic klockan som är på skrivbordet vid nyinstallation, i gadgets ).
Sedan hör jag min lillebror som fortfarande andas trots att han har blivit halvt uppäten, han tittar på mig säger mitt namn och slänger sedan en blick på mamma och säger hennes namn, likadant igen och likdant igen, ( jag är fortfarande i apatiska chocktillståndet )
där känns det också som om han gör samma sak flera hundra gånger, precis som om någon har tryckt på repeat.
Jag ska inte dra ut på det för mycket, men det hela slutar med att jag skjuter mig själv i knäskålen och dör, ja knäskålen.
Är sådana drömmar normala?
Notera att jag endast sov i 45 min, väldigt djupt.
Jag gick längs en gata, det var mörkt, staden såg sönderslagen och torterad ut, det var mörkt och det blåste och det var svinigt kallt.
Inte en kotte är ute, förutom jag.
Längs vägen medans jag promenerar ser jag polisbilar som har kört in i varandra, butiker i lågor, skräp på trottoarer med mera.
I drömmen är allt detta ovannämnda vanligt för mig, reagerade inget särskilt på det. Helt plötsligt när jag promenerat en bit och börjar komma utanför city så blir hela staden mörk, all belysning släcks tom på bilarna.
längre in mot city fanns det militärhelikoptrar med starka belysningar och bemmande soldater med tunga karbin, men när belysningen släcktes så störtade dom.
Jag tänder min ficklampa och laddar min pistol och fortsätter söka mig en väg ur mörket, just nu i drömmen så är jag väldigt desperat, rädd och vet inte riktigt vad som ska hända.
Jag ser några reflexer längre fram och det är något som rör på sig.
Jag springer fram dit med draget vapen vid sidan om min ficklampa och ber personen identifiera sig (lekte lite polis där) men inget svar får jag, personen ligger ner på marken med ansiktet mot marken, ligger ner blir fel ordval, personen sitter böjd på knäskålarna och vrider på huvudet och göra konstiga rörelser, men vägrar titta på mig.
Jag petar försiktigt på personen med foten men personen reagerar inte utan fortsätter fokusera sig på sitt föremål.
Då blev jag rädd och fick nog medans jag hörde röster i drömmen och avlossar två skott i personen rygg (i höjd med lungorna).
Sakta men säkert vrider personen på huvudet och tittar på mig.
Jag blir helt chockad och paralys.
- Det är min mamma
Jag lyser med ficklampan på föremålet den fokuserade sig på och det är min lillebror som ligger där och har blivit uppäten av morsan.
Jag tittar på henne och säger, det här är inte sant, du sitter i rullstol och är halvt förlamad, detta kan inte vara möjligt. (min mor är rullstolsbunden)
Hennes ögon blir helt gula och hennes tänder börjar synas och dom är vassa.
Jag blir ännu mer rädd för jag kan inte skilja mellan verklighet och dröm.
Jag avlossar ytterligare några skott, i ansiktet denna gånge, inte ett sår.
Hennes ögon blir helt blodsröda men puppilerna gula.
Det börjar rinna väldigt mycket blod ur hennes mun, tjockt blod och mörkt, samma färg som sådana stora blodpölar man ser på rysare och skräckfilmer.
Jag hamnar nu helt i chock och ser ut så här --->
Jag är så chockad att jag inte kan hålla mitt vapen uppe i luften pga av paralysen. Jag tittar på henne som om jag såg ut att vara apatisk och hon tittar på mig som om hon ville äta upp mig, men endå inte kan det, men ilsken sog hon ut att vara.
Det känns som om vi stirar på varandra i flera timmar men av någon konstig anledning så kommer det upp en klocka som syns på himmelen (samma färg och samma form som windows vista home basic klockan som är på skrivbordet vid nyinstallation, i gadgets ).
Sedan hör jag min lillebror som fortfarande andas trots att han har blivit halvt uppäten, han tittar på mig säger mitt namn och slänger sedan en blick på mamma och säger hennes namn, likadant igen och likdant igen, ( jag är fortfarande i apatiska chocktillståndet )
där känns det också som om han gör samma sak flera hundra gånger, precis som om någon har tryckt på repeat.
Jag ska inte dra ut på det för mycket, men det hela slutar med att jag skjuter mig själv i knäskålen och dör, ja knäskålen.

Är sådana drömmar normala?
__________________
Senast redigerad av piketbussAB 2008-03-09 kl. 07:08. Anledning: Ber om ursäkt om det finns några stav fel, kan inte riktigt skilja dröm och drömm.
Senast redigerad av piketbussAB 2008-03-09 kl. 07:08. Anledning: Ber om ursäkt om det finns några stav fel, kan inte riktigt skilja dröm och drömm.