Citat:
Ursprungligen postat av Netzach
Jag tror personligen att tid är naturens sätt att förhindra att allting händer på samma gång.
Utan tid skulle ju ingenting hända? Händelse som vi känner till dem är totalt beroende av en rörelse i tiden.
Jag tycker om att se det hela såhär;
Rum i universum som vi upplever det består av 3 dimensioner. Låt oss symbolisera universums rum som en kub, alltså ett 3d objet. I denna kub kan vi ta ett tvärsnitt vilket är en 2d yta, eller en linje som då är 1d (och en punkt, 0d

).
För att vi ska få in tid, och förstå det lite lättare så ser vi det nu istället såhär: 2d ytan representerar 3d rummet, 1d linjen representerar 2d ytan och 0d punkten representerar 1d linjen. Ni ser mönstret och kan då lista ut att vi kommer nu se 3d kuben som ett 4d
objekt.
Alltså är vår värld (3d rum) ett plan/yta/tvärsnitt i den 4e dimensionen (tiden).
Varför upplever vi då tid? Jo 3d rummet, eller 2d ytan i modellen rör sig genom 3d kuben (4d - tiden), och ger upphov till rörelser i en helt egen
riktning. Inte framåt/bakåt, höger/vänster, upp/ner eller någon kombination av dessa, utan en helt egen riktning -
tid.
Anta att vi nu tar formen av en medveten 4 dimensionell varelse, detta innebär alltså att vi ser hela 4d
objektet som utgör tiden, med våra vardagliga 3dimensioner som ett "tvärsnitt" i detta 4d objekt. Vi kan nu med andra ord se all tid, allt från vad som kan ha varit starten till vad som kan vara slutet på världen som vi idag ser den (eller så är 4d objektet oändligt stort(?)), allt detta genom att bara titta på olika ställen av detta mycket underliga "4d objekt".
Lev dig in i denna varelses upplevelser, du ser alltså alla platser i människans upplevelsevärld i olika tidpunkter, beroende på vart du tittar. t.ex skulle en människas liv se ut som en lång ormliknande form?
Lagom mindfuck.