Lånar tråden för att berätta nåt som nästan skulle förtjäna en egen tråd enbart för att belysa hur underbart vår kära rike är.
Jag är av den inställningen att värnplikt är nåt man ska göra eftersom ett land borde kunna ta hand om sig själv och hävda sitt. Så när det (för sådär en 11 år sen) var tid för mig att mönstra så gjorde jag givetvis allt för att få en befattning där jag kunde känna att jag skulle göra nytta. Eftersom jag skulle till staterna för att läsa ett år på en "musikskola" så bad jag att få göra lumpen ett år senare redan när jag mönstrade, eftersom jag redan hade kommit in på skolan osv
För att göra en lång historia lite kortare så fick jag brev från csn en dryg månad innan jag skulle resa till LA (boende bokat, intagningsprov gjorda, lärare utsedda m.m.) som förklarade att jag inte fick nåt lån eftersom man hade omprövat de skolor i LA som hade musikinriktning pga att folk åkte dit och rökte på istället för att lära sig nåt. (ironin i detta är det att året efter så fick man åka igen utan problem) Nu stod jag där utan nåt så jag ringde pliktverket och frågade om jag kunde få göra lumpen tidigare i alla fall.
Svaret blev kort NEJ och jag fick söka jobb och ha mig.
Hittade ett jobb jag trivdes med och hörde inget från försvaret, framåt våren fick jag ett brev där det stod att regementet jag skulle varit på gjort en om organisation och min tjänst inte fanns men att de skulle återkomma med placering om det blev någon. Tiden gick och jag fick erbjudande om ett långt vikariat med bra lön (allt man kan önska sig när man går på timmar) som jag givetvis tackade ja till.
Sen en dag slutet på maj damp det ned ett stort brunt kuvert i brevlådan. Pliktverket ville att jag skulle inställa mig för värnplikt tre veckor senare. Jag blev väldigt paff och undrade varför jag inte fått höra nåt tidigare. Gick direkt upp till min chef och frågade hur jag skulle göra och han svarade att om jag åkte dit så skulle jag inte ha kvar nåt jobb att komma tillbaka till efteråt eftersom jag satte han i skiten rejält om jag lämnade dem med så kort varsel. Jag hade skrivit på kontrakt för en ganska lång tid och började känna mig allmänt trött på allt.
Efter kontakt med pliktverket så fick jag reda på att jag skulle söka uppskov i ett år och göra lumpen nästa år eftersom jag hade ett tidsbestämt vikariat och kunde motivera varför m.m. Sagt och gjort så skrev jag, min chef och hans chef ihop lite papper, skickade med anställningsbevis och allt som pliktverket önskat.
Fick avslag utan ens minsta förklaring men när jag kontaktade dem igen så sa de att det bara var att försöka igen men om jag inte infann mig på plats när jag skulle vara där så skulle det "inte bli roligt".
Jag fick inga svar på mina fortsatta försök att skjuta på det hela så jag bestämde mig för att åka dit och ta det med folket på plats.
I inskrivningen förklarade jag min situation och skickades till regementschefen som var vänlig, hjälpsam och skickade mig vidare till den administrativa biten. Hela första dagen på plats satt jag i möten, pratade i telefon och fyllde i blanketter och visade papper jag hade haft med mig.
Min chef hade gett mig en veckas semester för att "lösa detta problem", så jag kände hur tiden gick utan att jag fick nånting gjort.
Alla på regementet tyckte att pliktverket var löjliga som enträget svarade nej på allt jag sa och dagarna gick. När det var sista dagen i första veckan och vi skulle åka hem så fick jag ett svar, jag hade två officiella och två inofficiella alternativ.
1. Stanna och gör din värnplikt
2. Ansök om vapenfri och skickas hem i väntan på beslut om omplacering (skulle dröjja några månader minst vilket skulle göra att jag kunde klara av mitt kontrakt med arbetsgivare)
de inofficiella var dessa.
1. Åk hem och kom inte tillbaka, det kommer ge dig skit men du slipper göra värnplikten.
2. Ordervägra och bli hemskickad.
Jag fick några timmar att fundera på det hela. Ringde till pliktverket en sista gång och fick höra att alla deras handläggare gick på semester just den dagen vilket skulle göra att mitt fall inte ens skulle påbörjas innan de kom tillbaka, dvs att jag skulle få sitta på regementet utan att göra nåt (kan inte ha vapenutbildning om man ska få vapenfri tjänst) tills de kom tillbaka från semestern och jag kunde få bli hemskickad. (låter puckat men detta vad var pliktverket sa till mig)
Gjorde jag värnplikten så skulle jag vara arbetslös och sitta i skiten när jag muckade och det kändes mindre kul när man hade en del fasta kostnader. Jag ville ju göra rätt för mig åt båda hållen. Eftersom jag ville göra det ärligt mot alla parter så kom jag fram till att en ordervägran var det alternativ jag kunde stå för.
Gav mitt svar till regementschefen vilket satte han i en sits eftersom han aldrig hade mottagit en ordervägran tidigare. Efter att ha fått tag på en officer som hade vanan inne (konstigt nog från flygvapnet) med hur man gjorde det formellt så var det tid för att göra detta.
Hur denna gick till är en historia i sig och jag tänker inte gå in på det här. Men efter några timmar satt jag på tåget hem och funderade på vad som hade hänt egentligen.
Polisen skulle nu ta kontakt med mig och tingsrätten skulle besluta mitt straff. Detta skulle högst ta några veckor och jag informerade min chef och han var med på att detta var en intressant sits jag hade satt mig i men att om det blev fotbojja skulle han se till att jag kunde jobba iaf m.m.
Veckorna blev till månader utan minsta brev från varken försvaret, tingsrätten eller pliktverket. Månaderna blev till år. Åren blev till många år och helt plötsligt så damp det igår ner ett brev från pliktverket.
Med lite nervositet öppnade jag det och läste.
Citat:
Ursprungligen postat av Brevet
Information om nya uppgifter
Du är inskriven för vänrplikt. Då behovet av värnpliktiga är mindre än tidigare har Pliktverket efter utredning kommit fram till att du för närvarande inte behöver tas i anspråk....
... Du har rätt att lämna in synpunkter på detta
Nu blev jag väldigt paff. Jag får inte göra lumpen, det trodde jag var beslutat redan för 8 år sen när historian hade sin höjdpunkt. Betyder detta att jag kan bestrida deras beslut och göra lumpen nu?
/En förvirrad ordervägrare som inte skulle ha nåt emot att göra lumpen nu.
