2003-07-28, 01:37
#13
Till The Punisher: (de första raderna...)
Ok mister perfekt! Eftersom du verkar vara inne i ämnet så är det väldigt underligt att du inte känner till akutpsyk som är ett välanvänt ord för de som har depression. Akutpsyk = akutpsykmottagningen, dvs. inte akutmottagningen… detta är två helt skilda saker…
till akuten så kan man komma när man vill under dygnet. När det gäller akutpsyket så gäller det efter 1600 (om man inte har remis) samt om det ej är brådskande typ när man är riktigt självdestruktiv. Då kan man komma in där. Men eftersom lägget i detta fallet inte var så brådskande så gäller tiden efter 1600.
Nu kan det finnas mottagningar (typ stora ställen i stockholm eller så) där det finns en avdelning även före 1600 på vissa orter. Men inte i malmö kan jag säga.
Svar på punkt 2.
Ja. Det är inte så bra att äta piller, men ibland så måste man.
Punkt 3.
Mmm… så lätt för dig att säga… Jag tror inte du har varit deprimerad på riktigt (om du nu har varit det). Har det gått så långt så att man inte orkar träffa folk så är det ett jätte stort steg att bara kunna gå och handla mat! Man drar sig för allt kan jag berätta. Så att börja träna eller umgås kommer inte på frågan hos många som har depression. Det är många som säger att man ska träna och att man ska rycka upp sig… men de har ingen aning om hur det är när man har kommit så långt ner.
Man får börja på en helt annan nivå. Man får själv (med hjälp av läkare och kanske sin bästa vän) att göra saker som man tycket var kul innan. För det är så… det man tycket var kul innan är inte kul när man är nere… När man har börjat göra lite saker (själv) och börjar ibland må lite bättre utan att tycka allt är meningslöst, att man är ständigt är uttråkad eller inte att man kan undgå att skär sig någon gång… då kanske man kan börja gå ut. Eller träna eller gör var dom helst.
Men som författaren skev så var mycket tråkigt och meningslös, samt att hon/han inte brydde sig… detta är porten till en djup depression. Än är der ganska lätt att göra något åt det (ganska säger jag… väntar du 2-3 månader så kan du ha hamnat i en verklig dålig position). Så det är därför jag rekommenderar att du ska uppsöka hjälp inom kort. Om du redan har varit hos husläkaren och du tyckte att det inte hjälper.. gå till akutpsyket (inte akuten, de kan inte göra något såvida du inte har tagit en överdos eller så). Jag vet… att ta steget dig är STORT. Och jobbigt. Du känner säkert oro.. och det är normalt för de flesta.. men när du väl är där så blir du ganska lugn… tro mig. Du kanske inte kommer kunna gå dit i morgon, eller i övermorgon… det är normalt det med… ibland tar det väldigt lång tid att (rent psykiskt att förbereda sig) att kunna gå dit. Och det får ta den tid det tar…
Allt är inte så enkelt som man kan tro…
Ett exempel… Säg till en person men alkoholproblem att inte dricka! Vad kommer ni få för svar? Kommer denna person kunna sluta dricka bara så där? NEJ. Det är samma med depression… det är inte så lätt att träffa folk och vara social.
Slut från mig.
Ok mister perfekt! Eftersom du verkar vara inne i ämnet så är det väldigt underligt att du inte känner till akutpsyk som är ett välanvänt ord för de som har depression. Akutpsyk = akutpsykmottagningen, dvs. inte akutmottagningen… detta är två helt skilda saker…
till akuten så kan man komma när man vill under dygnet. När det gäller akutpsyket så gäller det efter 1600 (om man inte har remis) samt om det ej är brådskande typ när man är riktigt självdestruktiv. Då kan man komma in där. Men eftersom lägget i detta fallet inte var så brådskande så gäller tiden efter 1600.
Nu kan det finnas mottagningar (typ stora ställen i stockholm eller så) där det finns en avdelning även före 1600 på vissa orter. Men inte i malmö kan jag säga.
Svar på punkt 2.
Ja. Det är inte så bra att äta piller, men ibland så måste man.
Punkt 3.
Mmm… så lätt för dig att säga… Jag tror inte du har varit deprimerad på riktigt (om du nu har varit det). Har det gått så långt så att man inte orkar träffa folk så är det ett jätte stort steg att bara kunna gå och handla mat! Man drar sig för allt kan jag berätta. Så att börja träna eller umgås kommer inte på frågan hos många som har depression. Det är många som säger att man ska träna och att man ska rycka upp sig… men de har ingen aning om hur det är när man har kommit så långt ner.
Man får börja på en helt annan nivå. Man får själv (med hjälp av läkare och kanske sin bästa vän) att göra saker som man tycket var kul innan. För det är så… det man tycket var kul innan är inte kul när man är nere… När man har börjat göra lite saker (själv) och börjar ibland må lite bättre utan att tycka allt är meningslöst, att man är ständigt är uttråkad eller inte att man kan undgå att skär sig någon gång… då kanske man kan börja gå ut. Eller träna eller gör var dom helst.
Men som författaren skev så var mycket tråkigt och meningslös, samt att hon/han inte brydde sig… detta är porten till en djup depression. Än är der ganska lätt att göra något åt det (ganska säger jag… väntar du 2-3 månader så kan du ha hamnat i en verklig dålig position). Så det är därför jag rekommenderar att du ska uppsöka hjälp inom kort. Om du redan har varit hos husläkaren och du tyckte att det inte hjälper.. gå till akutpsyket (inte akuten, de kan inte göra något såvida du inte har tagit en överdos eller så). Jag vet… att ta steget dig är STORT. Och jobbigt. Du känner säkert oro.. och det är normalt för de flesta.. men när du väl är där så blir du ganska lugn… tro mig. Du kanske inte kommer kunna gå dit i morgon, eller i övermorgon… det är normalt det med… ibland tar det väldigt lång tid att (rent psykiskt att förbereda sig) att kunna gå dit. Och det får ta den tid det tar…
Allt är inte så enkelt som man kan tro…
Ett exempel… Säg till en person men alkoholproblem att inte dricka! Vad kommer ni få för svar? Kommer denna person kunna sluta dricka bara så där? NEJ. Det är samma med depression… det är inte så lätt att träffa folk och vara social.
Slut från mig.
. Han/hon (du får förmodligen bestämma själv om du vill prata med en kvinna/man) kommer itne vara speciellt ingående de första träffarna. Du kommer nog få bestämma själv hur du vill bygga upp det. Och OM du bestämmer dig för att gå till en psykolog regelbundet så räkna med att det tar tid. Ingenting hjälper på ett par besök. Om du frågar mig så blir det bara rörigare av de första besöken 
.
Själv har jag lidit utav kraftig deression sedan jag var 16, nu är jag 23, och det har inte blivit bättre. Vet inte vad jag ska ta mig till nu...
