I ett historiskt perspektiv får du inte bortse från
den politiska visan, ett av tidernas mest effektiva propagandamedel; den sprids lätt, den fastnar i huvudet genom melodi och rytm och rim, och den påverkar känslorna genom musikens egen förunderliga makt. Före massmediaindustrins tid var propagandistiska texter till kända melodier ett av de viktigaste medlen till opinionsbildning i stor skala, genom de billiga skillingtrycken i väldiga upplagor eller helt enkelt genom sång.
På svensk botten har du sådana tunga exempel som biskop Thomas'
Frihetsvisa ("Frihet är det bästa ting...") om Engelbrekt och Karl Knutsson;
Vasavisan och annat som tillkom vid Gustav Vasas kansli för att bidra till intrycket av en spontan samhörighet mellan hans egen regim och folkviljan i Dalarna; och Anders Odels långa
Sinclairsvisa från 1739 som blev våldsamt spridd och ibland sägs ha varit en bidragande orsak till (det misslyckade) revanschkriget mot Ryssland. Flera av dessa tendentiösa sånger har senare ofta vidaretraderats i visböckerna som "folkvisor", och därmed bevisat sin effektivitet som övertygande propaganda. Se t.ex. antologin
Politisk rimdans - En viskavalkad genom svensk historia från Karl Knutsson till Karl Gerhard.
Och apropå Karl Gerhard, glöm inte sådant som kupletten
Den ökända hästen från Troja vars öden ger en effektiv ögonblicksbild av politiska opinioner och stämningar i Sverige under pågående världskrig.