Nordiska motståndsrörelsen tråden, allt om NMR

Efter dessa klargöranden talade Klas Lund om situationens allvar: Klockan tickar samtidigt som tiotusentals utomeuropeiska män i vapenför ålder importeras till Sverige varje år, fler än den totala mängden svenska pojkar som föds.

Med detta i åtanke frågade Lund retoriskt: ”Har vi inte rätt att tillgripa de metoder som behövs i den existentiella kampen?” Varefter han fortsatte: ”Vad kan egentligen anses vara ett måttfullt och adekvat agerande i en situation där vårt land håller på att ödeläggas för all framtid. Anses det räcka med att vara lite intellektuell, att prata och debattera på internet eller att gå och rösta en gång vart fjärde år? Eller att endast sträva efter att komma in i den hönsgård som kallas riksdagen? Ska det räknas som ett gott betyg att vara foglig, lydig och snäll samtidigt som vårt land förstörs?”

Han menade vidare att om folk hade haft ”lite jävlar anamma” så hade massinvandringen till Sverige de senaste tjugo-trettio åren inte varit möjlig. Försöken att åtgärda situationen genom en överdriven tillit till debatt och parlamentarism är långt ifrån tillräckligt (Lund inflikade dock att parlamentarism kan fylla en viktig funktion i kampen), då dessa former av kamp inte längre är nog för att förändra den nuvarande utvecklingen:

”Att foga sig under systemet är helt enkelt inte ett väl avvägt svar på situationens allvar och det som sker med vårt land.”

Lund menar att ett sådant tillvägagångssätt tvärtom garanterar att portarna till Sverige kommer att hållas vidöppna – tills dess en betydligt skarpare reaktion sker. Och i grund och botten handlar en stor del av problematiken om att Sverige inte kan försvaras då människor är ovilliga att ta risker eller offra särskilt mycket:

”En idé eller en nation som ingen är beredd att slåss och offra sig för är ingenting värd! Idéer som ingen är beredd att offra sig för är endast intellektuellt trams och nationer som ingen är beredd att försvara är inte värda någon respekt.”

Lund menade att delar av den nationella rörelsen har en rent defensiv reaktionär inställning, där man stegvis accepterar att Sverige har förstörts:

”Har systemet lyckats psykiskt knäcka den nationella rörelsen, har de tvingat nationella att böja sina ryggar och acceptera läget? Är det så att vi trots allt endast motvilligt släpar med i en process där vi redan har accepterat läget och bara försöker nå en politisk position mitt i förstörelsen av vår nation? Är vi för rädda för konsekvenserna, risken att mista jobb och försörjning, rädslan för att bli socialt utfrysta, förföljelser, våldet och fängelser. Har vi vikit oss?”

[...]

I slutet av föredraget talade Lund om synen på revolution och även risken för ett framtida inbördeskrig. Han menade att Sverige har passerat slutet av en längre utveckling där minskade klassklyftor och ekonomisk tillväxt skapat fredliga förhållanden. Framtiden kommer tvärtom att kännetecknas av ökande klyftor i samhället och en successivt försämrad ekonomi och att detta endast kan leda till ökade konflikter och även gör ett inbördeskrigsliknande scenario möjligt.

Klas Lund avslutade föredraget med det något radikala uttalandet att den rätta grundinställningen i den nationella rörelsen bör vara att det vore bättre ”att vårt land läggs i ruiner än att det lämnas över utan strid till våra fiender”.