Trådskaparens idé är inte så dum, men egentligen är det bara ett krångligt sätt att ta tillvara på avgasernas energiinnehåll. Det finns faktiskt turboaggregat som via en redig utväxling hjälper drivningen av vevaxeln, och det torde i praktiken vara ungefär samma sak.
Problemet med ottomotorn och andra traditionella förbränningsmotorer är att delarna helt enkelt inte tål särskilt hög temperatur. Kunde man bygga keramiska cylindrar, kolvar och sådant så skulle man kunna öka verkningsgraden ordentligt, eftersom den termodynamiskt sett bara beror på skillnaden mellan förbränningstemperatur (kompressionsförhållande) och omgivande temperatur.
Men, ska man börja böka med konstiga material så kan man lika gärna börja använda gasturbiner, som har enormt mycket bättre verkningsgrad. Problemet är bara tillverkningskostnaden. En stor och tung gasturbin är billigt, men en liten och lätt (för en bil till exempel) kräver mycket dyra material. I och för sig är de då istället i stort sett outslitliga eftersom det är fråga om kontinuerlig förbränning och inga pendlande rörelser. Man kan också använda i stort sett vilket bränsle som helst i en gasturbin, förutsatt att avgaserna inte är alltför korrosiva för turbindelarna.
Citat:
Ursprungligen postat av magi
Nu kommer mitt förslag att nästa 180 grader är en takt med vatten-injektion som kyler och förångas och kanske skapar extra arbetstakt av ångexplosion och sista är ett utblås av het ånga.
Magi
Problem: Du måste komprimera avgaserna för att få till denna sista takt om du inte bygger en extra cylinder där expansionen sker. Och då blir plötsligt motorn dubbelt så stor.