Uppvaktad av gift man

Har varit i en liknande situation som din och mådde förjävligt lång tid. Något av det värsta jag varit med om i relationsväg. Jag gör ALDRIG om det, och därför avråder jag dig å det grövsta! Min självkänsla rasade i botten av det kan jag säga. Jag blev aldrig riktigt bekräftad under hela relationen, förrän jag efter lång tid gjorde slut. Då var båset tomt och då saknades kossan och han ville skilja sig. Men då var jag inte intresserad längre.

Det var där mitt förra svar kom in att många inte klarar av att vara själva därför måste dom ha någon slags garanti att där finns en annan som väntar annars stannar dom hellre kvar i sitt gamla trista. Fegt ? Självklart, men så funkar ju väldigt många . Dom flyr ju i regel undan problemet med att tex jobba mer eller liknande istället för att bryta förhållandet och leva själva.

Om TS är intresserad borde hon tvinga mannen att bryta sitt nuvarande förhållande först, vilket också sätter henne i en mycket bättre position inför framtiden.

Eller så följer man passionen och go with the flow och ser var man hamnar... på gott och ont.

Jag skulle nog inte vilja leva med någon där jag kände att jag måste tvinga honom till att bryta. Det borde var ett självklart val för honom att bryta men jag tror inte det är så enkelt i verkligheten dock särskilt inte när det är barn inblandade.
Dock tror jag att man måste sätta gränsen rätt snabbt att det här är inte OK annars blir det ju väldigt bekvämt för den som är gift och i det läget tror jag inte det händer så mkt.

Tror att ett sådant förhållande, där den ena parten är gift, ganska snart kan utvecklas till ett förhållande av självförnedring och självförsakelse. Det kommer alltid att vara på den giftes villkor och man reducerar sig själv till någon sorts ventil för den andra att nyttja vid behag. Not good.

Det är ju just därför man måste sätta en gräns rätt snabbt annars går det ju över i bekvämlighet och då utvecklas det säkert till något sådant. Men det måste ju ändå vara den giftes val att bryta med tanke på att risken finns ju faktiskt att han eller hon står där själv sedan utan vare sig sitt ex eller sin nya och den risken måste man ju vara beredd att ta.
Så jag tror inte på att tvång eller utpressning från den andra leder till något bra i längden. Inte så roligt att förstöra ett förhållande om man sedan tappar intresset och det är väl just det jag tror dom flesta är rädda för , dom vet vad dom har men inte vad dom får.

Jag förstår inte vad alternativet skulle vara. Om man har tänkt sig att inleda ett seriöst förhållande måste den gifte i alla fall skilja sig. Varför då inte göra detta så fort som möjligt? Jo, för att den som är gift kommer inte att vilja detta utan vill naturligtvis dra ut på det så länge som möjligt. MAn vill äta kakan men fortfarande ha den kvar. Detta tror inte jag är ett signifikant manligt beteende utan det gäller män som kvinnor. Det är ytterst egocentrerat men det får vi nog påstå att all otrohet på sätt och vis är. Det måste finnas ordentliga incitament till att bryta engagemanget, kanske är ett tvång eller en mildare form av utpressning precis vad som behövs för att få något att utvecklas i den riktningen.

Om man inte vill förstöra sin relation, är det då rätt drag att ragga på andra och vara otrogen?

Ja, de vet vad dem har men inte vad dem får.
Frågan är ju om det dem har verkligen är så bra om dem fluktar efter annat?

Undrar hur vanligt det är att tristess och oförmåga att uppskatta det man har får människor att vara otrogna?
Relationen i sig behöver kanske inte alltid vara rakt igenom dålig.

Om man som tredje part ställer krav på att ens otrogna älskare/älskarinna ska avsluta sin relation så beror det sannolikt på att man är rädd om sig själv.
Ren självbevarelsedrift tycker jag är helt på sin plats.

Alternativet är att bryta för sin egen lyckas skull om man känner att man inte trivs i ett förhållande och inte för att någon annan kräver det. Om jag skulle träffa någon som var gift så skulle inte jag vilja att det var några tveksamheter som kräver tvång och mildare utpressning för att få honom att inse att det är mig han vill ha, det känns inte som en bra fortsättning på relationen att det förekommer tveksamheter och kanske en risk att han går tillbaka till sin fru inom ett tag.
Men det är ju som jag skrev tidigare självklart är det ju inte så enkelt i verkligheten.

Hur skulle du få honom att förstå att det var dig han ville ha? Vad ligger i den kvinnliga listen?

Jag har ingen kvinnlig list kan jag lätt erkänna Men om man träffar någon och blir kär så är inte så att man känner själv om det är rätt eller inte?
Eller är det så illa att det behövs övertalning

Om vi vänder på det... Man är gift men förhållandet är inte så bra, man träffar någon annan och blir kär och det är ömsesidigt. Krävs det verkligen en indikation i form av övertalning från den man har ett förhållande med för att fatta att man måste lämna sin partner? Är inte det lite underförstått att det är det enda rätta att göra ?

Nu syftar jag inte på en gift person som bara vill ha sex vid sidan om utan nu handlar det om kärlek.