Citat:
Ursprungligen postat av hataspam
Jaha, nu har man upplevt även detta då...
Blir uppvaktad av en gift man på jobbet. Han är väldigt fin och vi har ofta kul ihop, men han är gift.
Nu är det så att vi vid ett festligt tillfälle kom lite för nära, dock inte allt för nära.
Efter den incidenten har han uppvaktat mig. Jag har sagt att jag inte tycker att det är OK, men han har stått på sig. Han säger att han är osäker på vad han känner, att han hela tiden tänker på mig och vill lära känna mig bättre. Vi tog en fika, jag gillar honom trots allt. Nu verkar det som att han vill ses mer regelbundet, han gör dock inga närmanden eftersom han är gift. Detta känns för mig nästan värre än ett ONS ur äktenskapssynvinkel. Jag tror att han är lite kär i mig. Han säger att det saknas något i äktenskapet, men han är osäker på om han vill skiljas. Han funderar. Om han ska skiljas, säger han, är det inte pga mig, utan pga att äktenskapet inte funkar. Säger att han inte känner som han borde i äktenskapet, men att det känns egoistiskt att göra något åt det. Det är dessutom jobbigt med husförsäljning och barnen far illa av skilsmässa.
Problemet är att vi dras till varandra och jag är rädd att den som skulle gå som förlorare ur detta är jag. Han har sagt att han funderar på om han och jag ska göra ngt stort av vår relation och att det kanske inte blir jag som går förlorande ur detta. Högst förvirrande situation.
Vad säger ni?
Blir uppvaktad av en gift man på jobbet. Han är väldigt fin och vi har ofta kul ihop, men han är gift.
Nu är det så att vi vid ett festligt tillfälle kom lite för nära, dock inte allt för nära.
Efter den incidenten har han uppvaktat mig. Jag har sagt att jag inte tycker att det är OK, men han har stått på sig. Han säger att han är osäker på vad han känner, att han hela tiden tänker på mig och vill lära känna mig bättre. Vi tog en fika, jag gillar honom trots allt. Nu verkar det som att han vill ses mer regelbundet, han gör dock inga närmanden eftersom han är gift. Detta känns för mig nästan värre än ett ONS ur äktenskapssynvinkel. Jag tror att han är lite kär i mig. Han säger att det saknas något i äktenskapet, men han är osäker på om han vill skiljas. Han funderar. Om han ska skiljas, säger han, är det inte pga mig, utan pga att äktenskapet inte funkar. Säger att han inte känner som han borde i äktenskapet, men att det känns egoistiskt att göra något åt det. Det är dessutom jobbigt med husförsäljning och barnen far illa av skilsmässa.
Problemet är att vi dras till varandra och jag är rädd att den som skulle gå som förlorare ur detta är jag. Han har sagt att han funderar på om han och jag ska göra ngt stort av vår relation och att det kanske inte blir jag som går förlorande ur detta. Högst förvirrande situation.
Vad säger ni?
Hur svårt är det? Säg till kraken att du kanske kan tänka dig nått när han skiljt sig och kommit över sitt ex nått år eller två efter skilsmässan. Du kommer garanterat få bära hans bagage/strul med exet osv om han skiljer sig för att vara med dig. Däremellan är det nog stor risk för en massa jävla trubbel. Det är vad jag tror..
Kanske menar att det tar tid att bli av med skiten från sitt gamla förhållande innan man ens borde fundera på att kasta sig in i nått nytt..