Söker du en bok/titel/författare? Fråga här!

Den ÄR rätt läskig. Sendaks teckningar av monstren är inte insmickrande men samtidigt så har pojken hela tiden kontrollen över situationen. Hursomhelst skulle jag inte låta mina barn läsa den ensamma om jag vore förälder.

OT: Det finns en bok av Tony Ross som heter Vargen kommer. En helt vettlös variant av Peter och vargen som slutar med att vargen äter upp alla byborna och går rapande därifrån. Jag tycker den är hysteriskt rolig men tydligen finner barn den otäck. En mamma som lånat den kom till biblioteket och berättade att hon inte kunde hitta den någonstans. Jag lånade om den åt henne och efter några veckor kom hon tillbaka med den. Det visade sig att hennes tre-årige son läst den ensam och blivit så rädd att han gömt boken och vägrat berätta var den var.
Läs era bilderböcker INNAN ni ger dom till barnen.

Toppen, hittade bilder från den på google.

Oh fy fan den där hade jag förträngt, fick kalla kårar precis nu. Va alldeles för liten och ensam när jag läste den (flera gånger dessutom). Precis som med "Häxorna"...

...som jag inte ens vet om den finns.
Det låter väl bra va?

Nej, så här ligger det till. Jag läser ju nu Lena Anderssons Duck City. Inledningsvis så berättar Kalle att han hittat en bok som Freddy lämnat efter sig, denna bok ska vara skriven av Paul Celan. Det är därefter referens till denna bok senare i texten, och en låttext uppenbarar sig i boken:
Svarta gryningsmjölk vi dricker den om kvällen vi dricker den om middagen och morgonen vi dricker den om natten vi dricker och dricker Svarta gryningsmjök vi - ...

...som får mig att tänka på en låttext av bandet Modest Mouse, nämligen Tiny Citites Made Of Ashes:
So we're drinkin' drinkin' drinkin' drinkin' coca-coca-cola, I can feel it rollin' right on down, Oh right on down my throat ... etc

Detta får mig att undra ifall den gemensamma nämnaren heter Paul Celan, och att det möjligen är en smärre klassiker det handlar om. Jag har ägnat några minuter åt Google men inte kommit någonstans, så jag tänkte att någon här kanske hade någon aning!

Jag har inte heller läst klart boken, och vet således inte om titeln kan komma att dyka upp där. Oavsett om den gör det eller inte, så får jag ju här ett snabbare svar (eventuellt) som kanske även kan leda till någon form av diskussion, vad vet jag?

Jag fattar nog inte riktigt vad du frågar efter, men texten om svart gryningsmjölk syftar väl på Paul Celans dikt Todesfuge:

http://www.celan-projekt.de/todesfuge-deutsch.html

http://www.celan-projekt.de/todesfuge-englisch.html

Jag skrev precis ett långt inlägg för att försöka redogöra lite mer om min egentliga mening med tråden, fast lyckades på någon vänster få det att försvinna; ugh ...

Så för att förenkla så tänker jag mig hur Todesfuge förstärker den parafrasering som Lena Andersson försöker uttrycka i Duck City, med ett koncept som bygger på överkonsumtion och ett korrupt samhälle, vilket också är symboliken som ligger bakom Modest Mouses många låttexter, men som uttrycks på ett sätt som nästan får mig att tro att deras ovan nämnda låttext är en direkt parafras av Paul Celans (kända?) dikt.

(-- självklart en tolkningsfråga visserligen)

Detta är väl resonemanget bakom min tanke till varför jag postade tråden, men främst för att försöka ta reda på ifall det var någon form av vedertaget begrepp (vilket det inte tycks vara); även fast det är roligt att kategorisera saker.

Jag tackar dock för titeln, det var väl den jag var ute efter [antar jag]!

Vid behov:

En 'fuga' (Fuge, fugue) är ett flerstämmigt musikstycke vars form (med ett/fler temata som med viss variation genomlöper stämmorna i avsnitt som åtskiljs av tematiskt friare episoder) dikten tydligt återger.

Musikstycke, dikt? Jag förstår inte.

Då mitt något fragmentariska tänkande gav upphov till att tråden inte riktigt går i klang med något relevant diskussionsunderlag så har jag åtminstonde det goda vettet att skriva en recension av ovan nämnda bok.

Titel: Duck City
Författare: Lena Andersson
År: 2006

Förord
Det var motsträvigt jag började läsa den här boken. Främst för att jag har en personlig ovilja mot kvinnliga författare, men också för att jag inte tyckte boken verkade vara särskilt intressant vid första anblick; vad är det här, något billigt försök att satiriskt skildra Disneys Kalla Anka (som om det inte är gjort tidigare?). Men efter en tids läsande fann jag mer värde i boken.

Bokens utveckling
Som jag nämner så börjar boken lite torftigt, och det är med förakt jag läser de stumma liknelser och representationer av objekt som här blir giltiga i denna sagovärld. Symboliken är helt enkel urusel, och jag känner att det namedroppande hon ägnar sig åt inledningsvis (t.ex. med Paul Celans dikt men även med klassiska böcker i en viss litteraturlista) är ett patetiskt försök att göra sig märkvärdig; se på mig, jag har här stor kunskap, jag är beläst och jag kan, likt huvudkaraktären genomskåda dessa titlar och ställa mig över dem...

...Visst, kanske ett medvetet beslut för att stilen ska göras säregen, men samtidigt så känns det inte så, och jag tycker helt enkelt att det är mycket onödiga saker som nämns, tillsammans med hur saker beskrivs. Vi pratar om enkla saker, som ord och liknande. Språket är för mig lite störande, då jag inte tycker det passar i en sådan här typ av bok, det är lite för avancerat. Men avancerat på fel sätt.

Desto längre boken lider, desto mer van måste jag ha blivit det här, och det är när jag inte längre ser hennes försök att skapa symbolik och att smidigt (för det är egentligen rätt klumpigt utfört) kunna dra exempel ur orginalet som jag kan börja uppskatta boken.

Lena Andersson gör ett försök att skriva två böcker, varav bara den ena egentligen har framgång. Den boken uppskattar jag, och kan finna mycket matnyttigt i. Det är samhällskritik på en genomtänkt nivå.

Samhällskritiserande åsikt:
Samtidigt som staten Ahab för ett krig mot sig själv, mot fetman, så är företagen affilierade med överheten, och detta gör att man inte tar bort fettfyllda produkter, utan tvärtom, exploaterar dem.

Min tolkning:
I dagens värld, där fetma är ett problem ser vi fortfarande bara pinnsmala modeller, och idealmänniskan verkar föräta sig på MacDonalds, röka cigaretter tillsammans med ett gäng starköl... För det finns inga fula och tjocka modeller, i en idealvärld utformad av oss. Det som marknadsförs går inte hand i hand med idealet, dvs...

Det här vänder sig Lena Andersson uppenbarligen mot, och vi har dessutom många andra element av samhällskritik som är enkla att ta fasta på; varav jag tycker boken trots allt ger en någonting att fundera på.

Sammanfattningsvis
Rättelse, hon skriver inte bara två böcker, utan tre. Två historier, och en förmedlande (av samhällskritik), men en av historierna borde försvinna för att för mig skapa en fullständig bok, en bok som jag skulle värderat högre än vad jag kan göra nu. Hon faller på eget grepp när hon måste tillämpa ett etablerat namn, och göra satir på det, och inte vågar skriva historien baserad på en egendiktad värld.

Men kanske är det enda greppet att ta till, i bryska tider för författare att göra sig hörda, jag vet inte, men jag gillar det i varje fall inte.

Läser ni boken ger jag er tipset att inte försöka tänka så mycket på den dåliga parafraseringen av Disneys Kalle Anka-värld, och istället försöker göra boken till en egen historia.

---
Betyg: 2/5

'Fuga'

Termen avser alltså en musikalisk formtyp*. Om du läser dikten ifråga (på tyska/engelska), så märker du att Celan skrivit en textfuga. Han är inte den förste.


*
Populärmusik använder generellt endast 1 formtyp:
Intro - vers - [[brygga - vers] - brygga] - refräng - vers - [brygga -] refräng - break/solo(/tonartshöjning) - refräng - codetta/fade-out. (Det är därför begreppet 'låt' är tillräckligt - men också ger konstmusikens svängande med fler begrepp en bismak av förmätenhet.)
Konstmusik använder ett flertal former, i västerlandet t.ex. fuga, sonatform (EJ samma som 'sonat'), 3-delad Lied-/visform, rondo, kanon, chaconne, passacaglia.

Där ser man! Tack för din förklaring.

Läste den här för 20 år sedan eller så, minns inte mycket av handligen. Den handlar i alla fall om någon som jobbar på ett kontor av något slag, och en vacker dag har det byggts en tågstation inne i kontoret utan någon riktig förklaring. Lite Kafka-artat antar jag. Med i bilden finns också någon stor "datamaskin" och någon person som är väldigt förtjust i sylt tror jag... Någon som minns denna?