Fördröjda gammastrålar sabbar teorierna

Nu har man mätt upp att gammastrålar från ett objekt ½ miljard ljusår bort nådde Jorden fyra minuter senare än fotoner med lägre energiinnehåll som utsändes samtidigt från samma källa.

http://www.news.ucdavis.edu/search/news_detail.lasso?id=8364

Ställer det här verkligen de etablerade teorierna på huvudet? Kan det underlätta sökandet efter en förenad teori om allting? Eller är det bara en felmätning?

En första tanke ang. felmätningar är att det kan ligga andra källor i linje* med den nämnda gamma-källan.

*tillräckligt i linje för att se ut som samma, det blir ju ganska små vinklar med sådana avstånd.

Och nu ska jag läsa länken!

EDIT: Det verkar ju som om dom är ganska säkra på sin sak ... och iofs så kanske astronomer har för vana att kolla om det ligger något i vägen

Här är den tekniska artikeln.

http://arxiv.org/abs/0708.2889

Det man säger är alltså att vissa teorier för kvantgravitation bör ge upphov till ett fluktuerande brytningsindex för vakuum som i sin tur gör att ljushastigheten avviker från sitt "grundvärde". Att beräkna denna avvikelsse är ännu inte möjligt men heuristiska argument (läs handviftande) ger att dessa avvikelser bör vara negativa och endera linjära eller kvadratiska, alltså

Δc / c = - E / M1

eller

Δc / c = - E² / M2².

De två massorna (som mäts i energi) är då parametrar i modellen. Tanken är nu att utnyttja astrofysikaliska strålningskällor som sänder ut strålning vid olika energier (våglängder) och mäta tidsskillnaden då pulser med olika energi anländer. Om avståndet till källan är känt kan man enkelt räkna ut hastigheten. Man använde i denna studie korta bredbandiga (stort energiintervall) "flares" i ett gammastrålningsutbrott från en källa långt bort, vilket ger bra tidsupplösning. Denna flare studerades sedan i olika energiområden och man fann en tidsförskjutning på ca 4 minuter mellan högenergetiska och lågenergetiska fotoner.

Intervall för möjliga värden på de två massparametrarna kunde erhållas, vilket är ett steg på vägen mot att testa olika teorier för kvantgravitation experimentellt. Lite naivt kan man tänka sig en annan typ av experiment som ger samma värde på M1, men ett helt annat värde på M2. Då skulle de linjära teorierna stärkas och de kvadratiska försvagas.

En sak jag inte riktigt förstår är varför de inte kunde testa energieberoendet direkt. De har ju data från ett ganska brett energi-intervall. Troligen är inte tidsupplösningen tillräcklig. Den flare som observerades pågick i en minut och deras maximala tidsförskjutning var 4 minuter. Kan man hitta ett kortare utbrott, med lämpligt spektra borde det vara möjligt att testa energiberoendet.

Är detta något som ganska enkelt kan pusslas in i existerande modeller, eller kan det medföra ett viktigare skifte i teorierna om universums egenskaper och uppkomst?

Fenomenet framstår ju i sig som väldigt petit. Om detta brytningsindex i vakuum mäts som 4 minuters fördröjning för ljus som utsändes för 500 miljoner år sen, så medför det knappast ett behov av att justera tidigare avståndsmätningar precis. Men om själva vakuumet inte är det som man har antagit att det varit, så låter ju det som något ganska centralt.

Vi VILL inte pussla in det i existerande modeller eftersom vi är medvetna om att en teori för kvantgravitation är nödvändig. Det är ingen som sitter på sin kammare och förfasas över att våra vanliga teorier inte räcker till, eftersom det är väntat. Därmed inte sagt att detta verkligen är ett tecken på varierande "brytningsindex" för vakuum. Forskarna lämnar ju möjligheten för andra förklaringar öppen.

Nej, det här har inga uppenbara praktiska betydelser just nu annat än för just forskning inom just det här området men som du säger är det ju något väldigt centralt ändå. Vem vet, om 200 år kanske kvantgravitationella effekter utnyttjas i teknik men just nu ligger vi på gränsen för den känslighet som behövs för att upptäcka effekterna.