Skvaller om Katrin Zytomierska?

Jag ser på mina sms. Ett är från en vän som skriver att han läst på nätet att jag hotar min personal och att jag inte betalar ut löner. Ha ha. Jag orkar inte kolla upp vad det här sms:et härstammar ifrån men det får mig att tänka på några av de felanställningar som jag gjort den senaste tiden. Särskilt en assistent som jobbat för mig som allt-i-allo i några månader. Att jag lät henne jobba så länge är för att jag inte orkar hålla på med den här anställningsgrejen. Det är det värsta jag vet. Men Nicole var kul. Jag minns särskilt en del incidenter med henne som är roligast…

En gång skickade hon paket till ett företag som låg en gata ifrån vårt kontor. Det är sant! Hon packade ihop en kartong som hon tejpade och adresserade. Sen tog hon tuben till posten för att posta paketet till företaget som låg 50 meter från oss. När jag frågade henne varför hon inte tänkte själv så svarade hon ”Men du sa ju att jag skulle skicka ut paketen.”

En ännu mer idiotisk sak som jag råkat ut för var en anställd som budade ett paket till Göteborg. ”Du har skickat ett bud som kostar halva din månadslön?”, undrade jag. ”Men jag vet inte skillnaden på att buda i Stockholm och Göteborg”, svarade hon.

Nicole gjorde en massa andra knäppa saker…

En måndag när jag kom in till kontoret så var de anställda lite nere. Jag får höra att de känner sig lite bortprioriterade när de får höra från Nicole att hon varit på mitt födelsedagskalas i lördags. I själva verket var hon där och serverade och diskade. Hon fick betalt för det.

En annan rolig grej som Nicole gjorde var att hon ville ha betalt för allt. Precis allt. Och det fick hon. Nästan. För när hon tyckte att hon skulle ha timpenning för att hon följt med på kändisfest där jag även fixat att hon fick ett par Rayban-solbrillor som present så började jag sakta inse att jag inte kan ha Nicole kvar.

Hur mycket skoj jag och mina andra kollegor än hade åt Nicole så går det inte till slut. Jag var tvungen att be henne sluta. Hon grät och bönade mig om att få vara kvar, men det gick inte. Istället gick hon på dagen. Hon ville inte stanna en sekund till.

Nu försöker hon smutsa ner mig på stan. När sorgen lagd sig går den ofta över till ilska. Men jag har inget att dölja när det kommer till mina forna anställda. Nicole får gärna gnälla bäst hon vill. Jag har lönespecar och skatteverket kan redovisa hennes lön från mig. Inget hemligt med det. Det är kul att hon tror att hon ska komma någon vart med att anklaga mig för en massa påhittat trams. Jag är världens mest korrekta människa, men det kan ju förstås inte en tjugoåring förstå.

Och på tal om gamla anställda så minns jag en annan kul anställd som vi haft på KGB som jobbade på provision. Hon ville kräva oss på kunder som hon drog in ”på låtsas”. Hon sa att hon sålt för X antal kronor och att hon ville ha provisionen nu nu nu. Sen när kunden ringde och undrade vad dem fått för märklig faktura för något som de tackat nej till så sa vår lilla säljare ”Men jag kan inte rå för om kunden ändrar sig. Jag ska ha min provision”.