Hur illa är det egentligen i Malmö??

Det är nog värre. Eller som min sons ena dagisfröken (eller pedagog heter det väl nuförtiden, skitsamma) valde att uttrycka sig när hon berättade att hon med familj hade flyttat från Malmö:

Hon: "Vi flyttade därför att hela....situationen med Malmö hade nått en kritisk punkt och vi ville absolut inte att något av våra barn skulle växa upp i den miljön med allt vad....det innebär."

Jag: "Mjo, man får ju höra en hel del och så. Känns väldigt konstigt, minst sagt."

Hon: "Det är fruktansvärt"

Jag har själv spenderat minimal tid i Malmö men det var ju inga varma folkhemskänslor som man hade med sig hem

Bor i centrala Malmö ett stenkast från Gustav Adolfs torg. Har aldrig varit med om något som fått mig att höja på ögonbrynen. Visst är det mycket blattar här men många av dem är faktiskt trevliga och de andra ignorerar jag, precis som de ignorerar mig. Den mediala bilden av Malmö är överdriven för att uttrycka sig försiktigt.

Hon gick aldrig in i detalj?

Är hon kvar? Den blonda unga bibliotekarien med jättetuttarna som alltid hade en lång sträng med invandrare som följde efter henne på stadsbiblioteket?

Btw, nån skrev att Dalaplan en gång var Malmös "värsta" område... hmm... när då? Inte när jag bodde där iaf (90-tal).

Värsta problemet med Malmö är nog diverse vänsterextremister som måste slå sönder allt som de får syn på.


Tror inte hon är kvar.
Inte sett henne.

Har nyligen flyttat tillbaka till Malmö efter nästan 16 år i exil. Kanonstad! Känner mig helt säker och funderar inte på var jag går eller vem jag möter. Jag bor i centrala Malmö men rör mig överallt. Multikulti? Ja, men jämfört med de europeiska städer är Malmö en Åsa-Nisse. Jag har bott i Marseille, Paris och Berlin och hävdar bestämt att Malmö är väldigt enkelt och ofarligt. Det vi läser i media är skitproblem. Vill man vara helt utan konflikt eller dynamik får man flytta ut i skogen och sitta med sin bössa och vänta.

Jag är dessutom uppvuxen i Stockholm och andra större städer i norra Europa så jag kan jämföra.

Då snackar du ju om saker du inte har en aning om, eller hur? Lite som att snacka sex med en oskuld....

On topic:
Har bott i Malmö nästan hela mitt liv och har sett ett tydligt förfall de senaste åren. Personligen avser jag flytta härifrån så fort omständigheterna tillåter det. Snackar man med barn och ungdomar 10-18 år har det flesta blivit rånade både en och två gånger.

Jag bor i Malmö, men förtjänar nog inte att bära titeln Malmöit. Ändock anser jag att mycket av era farhågor och alla fördomar på detta forum är överdrivna.

Jag har inga problem att röra mig omkring i Malmö på dagtid, även i Rosengård är jag inte rädd att vistas i. Men som sagt så är jag ingen riktig Malmöit, vilket jag begrundar i det faktum att jag håller mig hemma vid kvällstid, inte på grund av rädsla utan för att jag har ingen anledning att vara ute då.

Det kanske är när mörkret faller som smutsblattarna kommer ut och röjer, det vet jag inget om. Jag vet bara att det är ingen fara när det är ljust ute. (Blattar=vampires? Vi har ingen chans isåfall!)

Fd Malmöbo reporting. Är i Malmö någon helg i månaden eller nåt.

Stället är som Irak. När man kliver av Öresundståget känns det som man hamnat i Bagdad. Visst, det är gott om vita människor men man förväntar inte riktigt sig se 40-50% invandrare i en svensk stad.

Som kille/ung man känner man sig aldrig säker, och med all rätt: det rånas och misshandlas friskt i Malmö. Det skjuts för fan skitofta... Inte riktigt den Malmö jag växte upp med. Jag har själv råkat illa ut (eller skulle ha gjort, hade jag inte kunnat slåss) för att jag och några kompisar gick förbi ett torg som tydligt ägdes av några tuffa killar.

Killar som inte var så uppkäftiga längre när de upptäckte att jag och mina polare inte backade.

Skillnaden mellan studentstaden Lund och Malmö är _enorm_. På Lundaperrongen ser man folk med skolväskor, arbetsväskor, osv. Kommer man till Malmö ser man genast en massa hucklen. Svarthåriga bruna människor överallt.

Limhamn är ganska najs (det är ju där politikerna bor) men sen är de fina områdena inte så många fler. Jag cyklade igenom Rosengård en sommardag. Jag såg EN vit person där. En. Inte ens en svarthårig jugoslav såg jag. Det var fullt med araber.

Nej. Malmö är finished. När kommunisten Reepalu också flyttar till Höllviken då vet man att Malmö är officiellt finished och övergiven av staten. Och det är inte långt borta, det.

Många tycks tro att det bara är på Rosengård slöddret finns men så är det ej, Sevedsplan med omnejd är också berikat med all världens intelligentsia

I sossarnas Malmö är slappheten ledstjärna, det ser ut därefter.

Antingen är du blatte och ni går ju naturligtvis säkra då ingen inte ens ni själva kan se någon som helst skilland på er. Eller så är du en priviligerad svensk, som bor lååååångt från eländet.

Kan hålla med om att Paris är kasst, det var det värsta råtthålet jag varit med om (baserat på folket som bor där), usch! Berlin kändes dock nästan lika säkert som Sverige, det var ett fint byte då jag precis hade spenderat en vecka i Barcelona, dit kommer jag aldrig åka igen.

Angående Malmö så har jag sprungit runt många nätter på fyllan (ett perfekt rånoffer m.a.o) utan att hamna i trubbel. Håller man sig för sig själv och inte låtsas om blattegängen så låter dom en vara, i alla fall i centrala Malmö. Dock är svarttaxi-chaufförerna oftast jättetrevliga! Kan dock nästan slå vad om att jag hade råkat ut för något skit om jag rört mig utanför centrum...

Tipset är att se upp för ungdomsgäng (13-19) som har Adidas-byxor, strumporna uppdragna över byxorna, mössan eller kepsen på sne och nån ful dunjacka på sig. Det är dom som är "farliga". Har under åren lärt mig att skilja på rånblattar och invandrare. Håll er även borta från McDonalds på kvällarna om ni inte vill få mat kastat på er. Frågar de om en cigg eller om de får låna din mobil så försök gå därifrån så snabbt som möjligt.

Hehe, nu blev detta en liten överlevnadsguide. Hoppas det hjälper