Tråden för oss som börjar hata Facebook

Låter mer som en person med paranoia.

Tusen tack till den person som upplyste om att det går att dölja vänlistan så att enbart man själv kan se den!

Jag är rejält less på alla dessa sossemodifierade profilbilder som numera dyker upp, titt som tätt. "För hela Sverige", så jävla fånigt att visa upp sin politiska åsikt på. Så äckligt när de sedan ska gå och "gilla" bilderna.

Har aldrig haft något konto och det är jag faktiskt riktigt stolt över - "Jag lät mig inte luras in i skiten"

Samma här.

Det var rätt spännande att se året det blev stort vilka som var mest lättledda och bara skaffade konto för att man "skulle". Året efter hängde föräldrarna, Grill-Britt i kassan och Gunnar på jobbet också på. Sen är det spännande att se vilka som blev kvar och hänger där flera timmar om dagen som en skock sammanlänkade får. Uppenbarligen är det en viss typ av människor:


Kanadensisk forskning slår fast - Facebook är ett vattenhål för folk som vill framhäva sig själva.

http://svt.se/2.27170/1.2141760/facebookanvandare_ar_narcissistiska

"Soraya Mehdizadeh, forskare vid York Universitet i Kanada, tror att resultatet kan mötas att viss motstånd av Facebook-användarna.
- Jag tror folk kommer reagerar defensivt, det är ingen etikett man vill få, säger hon till Daily Mail."

Inte Facebooks fel, men det stundande valet har börjat kännas jobbigt. Hade ingen aning om att jag hade så många politiskt engagerade bekanta, från båda blocken, som tror att det är en kanonidé att agitera och hota andra via Facebook.

Valhemligheten är hotad av bloggkulturens "Jag måste berätta precis allting om mig själv på internet".

Samma här. Nu har det gått så långt att det har blivit en principsak. Facebook är för mig ungefär lika upphetsande som könsherpes.

Har alltid hatat detta fjortiskuksugarhelvetet.
Det är fan nästan värre än Bilddagboken.

Och Bilddagboken är absolut högst upp på fjortiskuksugarhelvete-listan.

Facebook är bara ännu ett av konsumismens verktyg att skapa onödiga behov hos folk. Samma sak med till dessa 50-tals kanaler man har. Synd att många människor inte stannar upp och ifrågasätter dessa "behov" som växt fram på senaste tid.

Jag tog bort min facebook för ett bra tag sedan. Anledningarna till det var att jag fann det ointressant och att jag inte vill lämna ut mina uppgifter och bilder på internet bara sådär.

Har inte varit inloggad på 1 vecka och ingen abstinens infinner sig. Trött på att läsa om hur mycket folk super,myser och byter partner. Det finns dock en del fördelar med facebook, vilket gör att jag inte raderar mitt konto. Skulle dock inte bli förvånad om jag ändå inte gör det om ett halvår.

Jag har på sistone börjat störa mig på ett visst facebook-beteende: folk som skriver i sin status att dom ska åka till en viss stad och att man ska höra av sig om man vill träffas. Litegrann som att "nu jävlar kommer cirkusen till stan, så passa på för det här vill du inte missa". Varför tar man inte själv tag i det och träffar de personer man känner för?

Har vart av och på facebook, kändes så konstigt att vara vän med folk man inte är vän med...?

Sen håller jag med om skrytet, för sjutton vem har trehundra vänner?! egentligen? specc om man frågar ngn som är inne på fejjan "vem är de där" och dem säger "tror det är någon kompis pojkvän". Vänskap!

har 60 vänner där. Hälften är från skolan, bara ett tiotal är vänner. Jag är ju då den människan som inte har så mycket vänner, men jag undrar, hur mycket vänner har andra folk?

Känns bättre att vara en på tio än att vara en på ett par hundra.