Tråden för oss som börjar hata Facebook

Jag skaffade facebook igår på grund av att jag fick konstiga mejl från folk jag faktiskt inte känner längre. Typ gamla kursare man läste fem poäng med eller folk man typ snackade med ibland i grundskolan och gymnasiet med men aldrig gillade för en djupare relation.

Idag har jag drygt 50 vänner. Ganska många tyckte jag på så kort tid. Men efter ha surfat runt litet så verkar de flesta snarare ha runt 100 vänner vilket är betydligt fler. Vissa har till och med runt 300-500 kompisar. Jag har knappast haft så många "Hej-vänner" i mitt 20 åriga liv....

Får väl adda en massa jobbarkompisar, ytliga kursare, bekantas-bekanta osv så man också får 100 kompisar som alla andra....

Det verkar gå ut på att den som har flest vänner vinner..Ganska snuskigt egentligen...


Det var en snubbe som var i stort sätt "kompis" med alla jag känner eller har kännt. Den snubben hade nog bortåt 500 kompisar...


Störd skit det där med facebook

åt helvete med facebook

Jag tycker Facebook är bra, det ger dig möjlighet att återuppta och/eller hålla kontakten med folk man känner på ett enkelt sätt. Det första som slog mig då jag reggat mig var vilka facebookslampor det finns, vissa ska verkligen adda alla de någonsin träffat... Sedan så finns det såklart undantag, t ex personer som flyttat runt mycket, bott i flera länder osv, de är inte så konstigt att de sitter på ett par hundra vänner.

Att som en del säga att det fanns en anledning till att man tappade kontakten med gamla kompisar tycker jag är rätt löjligt. Jag har genom facebook återupptagit kontakten med kompisar från mellan- och högstadiet som man inte träffat på kanske tio år. Anledningen till att man tappade kontakten anser jag vara ganska irrelevant efter såpass lång tid. Folk förändras och på samma sätt som jag lär känna nya människor hela tiden kan man väl göra samma sak med gamla vänner som man tappat kontakten med?

Vill man verkligen återknyta kontakten med folk från mellan- och högstadiet? Jag är tveksam. Känns lite som en klassträff i version light, och en klassträff skulle jag aldrig i helvete gå på.

Nu pratar jag om sådana människor som man verkligen var kompis med och umgicks med på den tiden. De personer som man tyckte var idioter sist man såg dem vill man ju inte träffa igen, inte prata med, ens via internet. Jag har än så länge bara hittat en kompis som tillhör den förra kategorin, desto fler som tillhör den andra, men dem håller man sig borta ifrån.

Alla blev inte mobbade när de gick i skolan...alltså så att du vet varför vissa kanske vill återknyta kontakten med folk de gick i samma klass med förr.

Uh, nej? Om vi nu bortser från det faktum att min ISP inte har nån aning vad jag håller på med med tanke på att jag inte ens har något personligt abonnemang så tvivlar jag på att de har något vinstintresse i huruvida jag var på Kolmården och tittade på björnar i tisdags eller inte.

Vad jag menade var att allt på Facebook är så fruktansvärt detaljerat att det efter ett tag faktiskt kränker integriteten. Jag är fullt medveten om att det är frivilligt att gå med och vidare visa bilder och besöksstatistik för andra, men utan att tänka på det lägger folk ut hela sitt liv på en sida. Detta kommer inom en snar framtid att utnyttjas så det står härliga till i form av direktreklam, kartläggning av vanor, åsiktsregistrering och så vidare.

Mina två öre.

Du vet väl att vi fick en ny lag för ett tag sen va? Som handlade om att ISP:s var tvungna att spara användarhistorik?
Jag vet inte vad du kör för abbonemang men tro inte att du är anonym eller att ditt IP inte registreras överallt.

I övrigt så sa de samma sak om Google, att din integritet är kränkt...alltså du är så jävla spårad av diverse företag utan att du vet det och det har funnits sidor med exakt samma information som hos Facebook ute i flera år - eller trodde du att communities var något nytt kanske?

Dina två ören var inte mycket värda...

Töhö. Jag blev inte mobbad, men allt har sin tid. Lågstadiet var en tid, gymnasietiden en annan. Nu vill jag gå vidare med mitt liv. Visst, man hade bra polare då, och de som stod en riktigt nära har jag kontakt med fortfarande. Men när det gäller resten så kan det kvitta.

Men du kanske är en sån där som gillar klassträffar och vill återskapa allt som det var förr? Kanske till och med bjuda läraren på klassträffen?

Jag har inga problem på det sociala planet, har du?

Nej verkligen inte. Men livet går ju vidare. Ibland är det skönt att inte bli påmind om sitt tidigare liv. Inte för att det var dåligt eller så, inte alls. Det är bara det att det är en svunnen tid, något gammalt från det förgångna. Jag ser hellre framåt än bakåt.

Jag gillar facebook. Skönt sätt att hitta folk. Jag tappade mobilen efter nian och förlorade alla nummer, folk flyttade o.sv så man har helt enkelt inte hört av varandra. Nu har jag börjat snacka med folk igen, fyra år senare. Gått på fik med vänner jag inte sett på länge men pratat med på facebook o.sv.

Dessutom ska alla som addar folk de träffat en gång för fem år sedan ha krädd. Detta gör att folk gärna tar emot adds, de vågar liksom inte neka någon som de kanske ser igen. Därför har jag nu börjat adda polarnas systrar. Flest syrror när han dör vinner...