Tråden för oss som börjar hata Facebook

Blir jävligt trött på alla "gilla inom tre sekunder" "gilla om du tycker synd om" " gilla om du vill ha" "gilla om du känner igen dig" Och alla annan skit som inte hör till.

Kan inte hata fb när man hittar sådant här

http://www.facebook.com/profile.php?id=100003769772566

Jag brukar alltid blocka applikationerna som jag får förfrågningar av så jag slipper allt detta skit och jag håller med dig om att det är skitirriterande. Samma sak med dom som lägger upp bilder på typ misshandlade människor och säger att man ska gilla det om man är emot misshandel och att man ska ignorera det om man är för. Så alltså om 100 pers gillar bilden och är emot misshandel , är då resten av världens befolkning som har facebook för det ? Jävla irriterande att gilla lite bilder hjälper inte ett dugg bara en massa töntar som tror dom gör nåt viktigt , tyvärr...

Har inte direkt någonting speciellt emot Facebook. Snarare de som använder sidan som flitigast. Urgh.

Inte senare än för några dagar sedan spottade min kompis ur sig någonting som fick mig att vilja slå sönder något ordentligt. Han är en person som ser Facebook som en tävling. Flest vänner vinner, liksom. Har man färre än 200 vänner är man en tönt. Opopulär, ingenting värd. Han har runt 350 vänner på Facebook, och på fritiden är jag den enda person han umgås med. Visst, i skolan hänger han säkert med andra, men aldrig annars. I övrigt sitter han alltid hemma. Han vill eller orkar aldrig dra någonstans utanför kvarteret. Varje gång jag frågar vem den ena eller den andre av hans 'vänner' är får jag ett svar liknande 'jag vet inte', 'någon' eller dylikt. Ser han en användare med 1000+ vänner kommer han ofta med någonting i stil med, 'Wow! han/hon måste vara populär!'. Jag vill spy bara jag tänker på det. Varför vill man ens vara vän med obekanta, någon man aldrig har sett eller lärt känna IRL?

Någon som känner likadant?

Vad ska man använda istället?

Måste man använda Facebook eller något liknande?

Facebook är till för folk med noll självkänsla. Som konstant behöver bekräftelse av människor dom knappt känner. Ett konstant behov av att visa upp vad dom gör (för annars har det ju inte hänt?). Patetiskt pinsamma patrask är det.

Mycket bra sagt. Det stämmer in på majoriteten av de som använder det.

Funderar på att ta upp facebook igen. vette fan. Vart utan 4 månader eller så nu.
Vart för beroendeframkallande liksom. Loggade in varje dag flera ggr osv. Hmmm..
Vette fan om man ska kika in igen. Får fundera på saken.

edit: Visst gått 7 månader. Sweet. Men kanske kollar in, sen får jag se..

Nä fan. Jag får ta det där senare när jag pallar. Ville mest kolla upp en sak och loggade därför in...
Men faceböök tar för mycket tid och blir ett beroende. Vill inte ha nått beroende, jag vill vara fri.
Läser hellre en bok fan eller gör annat. Msn funkar skitbra sålänge.
Kanske i framtiden så. Time will tell.

Nu soooova. *gone*

Korrekt uttalande. Bra sagt!

Nu när fler och fler har smartphones så känns det som om det ersätter facebook. Förut kanske det kändes lite mer personligt om man kommunicerade med andra via telefonen, men nu när internet har blivit användbart på telefonen så kan man ju kommunicera genom den utan att ha bytt nummer med varandra.

Det känns helt onödigt att ha en tjänst som samlar funktioner som att chatta, skicka längre meddelanden, "mikroblogga", dela med sig av bilder etc, när man kan få var och en av dessa funktioner som en app på telefonen. Det blir liksom som att man simulerar en smartphone när man använder facebook. Som jag ser det så är det mycket bättre att ha varje funktion för sig, så att man kan välja bort det man stör sig på. Känner man någon som skriver sköna oneliners men också lägger upp en massa äckliga bilder på sina ungar så väljer jag hellre att följa den personen på twitter, samtidigt som det kanske är att föredra att följa en person på instagram om han eller hon lägger upp fina fotografier men också skriver äckliga statusuppdateringar varje gång de har tvättat kläderna, lagat mat eller varit och tränat på gymmet.

Kontentan är att med facebook så översvämmas man av en massa dynga man inte är intresserad av, medan det man har glädje av försvinner i strömmen, och genom det tror jag snarare att det försämrar ens relationer än förbättrar dem.