Liberalers tankar om nationalsocialism

Liberaler är humanister och humanister ser världen som om den vore skapad endast för människor; om det finns skog så skövlar man det, om det finns land använder man det. Om det finns djur som använder området, synd, vi måste ju få plats med hus för att tillfredställa MIG och alla andra MÄNNISKOR.

Ingen respekt alls för naturen.

Frihet att förstöra världen.

Och slaveri är att rädda naturen? Falsk dikotomi. Och ond sådan.

Bra natur är natur som är bra för människan. Död materia saknar egenvärde; död materia har, om något, ett instrumentellt värde. För människor. För bara människor kan värdera saker. Död materia har inga värderingar. Grundläggande kunskapsteori.

Det enda du som humanist bryr dig om är vad som är bra för dig själv och andra människor, som om resten av världen inte existerar och det erkänner väl du även själv eftersom du är liberalist?

Fler och fler börjar tänka som dig och det kommer förstöra våran planet. Att ha en färgtv och den senaste bilen är viktigare än framtidens djur och människor.

Det heter "liberal". Men ja, jag bryr mig om vad som är bra för mig själv och andra människor. Jag är genomond!

For att forenkla detta inlagg sa kommer jag sorgligt nog anvanda mig av klassifieringarna liberalism och nationalsocialism.

Rent teoretiskt har jag inget emot nationalsocialister mer an nagon annan - var och en ma leva sitt liv i lycka. Problemet kommer ifran folkgemenskapstanken inom nationalsocialismen - alla av en viss etnisk grupp hor samman och fanimig om dom inte alla ska alska sitt folk. "Ett folk, Ett rike" tanken ter sig framstaende aven inom modern nationalsocialism, vilket at i direkt kontrast mot liberalism dar visserligen ett Rike skulle finnas med en overseende stat, men mindre "riken" skulle kunna uppsta dar folk av liknande livsskadningar gar samman.

For mig ar det bisarrt att nationalsocialister maste halla sa kompromisslost pa denna tanke, att alla av en "ras" maste tillhora deras gemenskap, i synnerhet nar dom flesta manniskor avskyr nationalsocialister (Fraga runt lite i er narhet om ni icke tror mig). I ett fritt liberalt system skulle ju de nationalsocialister av samma ras kunna kopa upp en rejal bit land at sig sjalva och dar leva ut hela sin "folkgemenskap" med en begransad bit av folket, dvs de andra om kanner likadant. Problemet ar ju helt enkelt att de icke vill detta - ALLA SKA MED.

Den variant av "nationalsocialist" som slapper detta och enbart vill ha mojligheten att leva i raslig gemenskap med sina likar tar jag i min famn och kallar broder (eller syster), pa samma satt som jag tar varje manniska som vill leva i ett mindre socialistisk/kommunistiskt/whatever system inom ett fritt samhalle med en minimal stat som ser till att upphalla dessa rattigheter.

Och ja, jag ar dum i huvudet.

Läs "Radikalare än Hitler?" av Göran Dahl, vetja!

Vår definition av frihet i väst är minst sagt suspekt, det håller jag med om. För när vi talar om frihet så talar vi om att frihet att förstöra naturens resurser, frihet att uttrycka ego och frihet att leva på andra människors bekostnad och utnyttja andra människors olycka för egen vinning. Jag tror inte att dessa värderingar kommer från födseln utan är en konsekvens av vår kultur. När man har en stark statsapparat så låter man den sätta agendan och i statens intresse ligger att hålla sina invånare ständigt missnöjda med sig själva och suspekta mot sina medmänniskor. Detta skapar ett känslokallt samhälle där alla försöker hävda sig genom att ha flest prylar eller vara vackrast på utsidan så att man utstrålar framgång.
Vi har trots det en stor majoritet som tex bryr sig om miljön och sin omgivning. Många i den gruppen känner sig nog dock otillräckliga och inkapabla att göra någon skillnad och överlåter istället ansvaret till staten i vanlig ordning. I kontrast till vad många verkar tro, och som jag själv tidigare trodde, så skulle inte ett riktigt liberalt land innebära mer egoism och mindre solidaritet. När människor själva får makten så tror jag det blir viktigare för var och en att samarbeta istället för att tävla med varandra.

Du svarar själv på skillnaden; i liberalism finns det inget folk som har rätt till något utan istället individer som äger sig själva och inte genom lagar eller regler ha mindre möjligheter till något jämfört med andra individer.

Förutom till politisk frihet förstås. M a o rätten till frihet ifrån yttre våld, eller hot om dito.