Substans: Psilocybe Cubensis Mexicana
Dos: 3 gram torkat.
Ålder, kön och vikt: 20, man, 54kg
Tidigare erfarenheter: Efedra och Mexicana A Truffles
Set & Setting och bakgrund:
Hemma i lägenheten. Rumskamraten och hans tjejkompis är ute på klubb, jag har några timmar själv med svamparna och katten.
Har precis återhämtat mig någorlunda bra efter en stressig och deppig sommar, och tänker att jag nog klarar av en lättare tripp nu, bestämmer mig för att inte flyga för högt och långt.
Sist jag svampade var nästan två månader sedan.
Syfte med trippen:
Bara en lätt flygtur, en lite mysig stund för mig själv, samt att testa potensen på de självodlade svamparna.
22.50
Folket har lämnat lägenheten för kvällen, och jag vet att jag nu har ca 4 timmar på mig att trippa innan de kommer hem igen.
Intar första dosen, 2 gram. Sväljer ner det med coca cola och citron, och en godisbit för att lindra den hemska smaken, som dock var något bättre än tryfflarna jag trippat på innan.
Samtidigt som jag intar dosen lyssnar jag på Infected Mushroom, och hade tänkt tända en rökelse, men hittade dem inte.
23.03
Efter att ha gått ner och rökt en cigg känner jag saker och ting hända med min kropp. Jag blir ganska snurrig och saker börjar kännas ganska mjuka, mina fötter går lite som på moln.
Så mycket annat händer inte än, jag lägger mig ner på soffan en liten stund.
23.12
Nu börjar min syn förändras, saker och ting flyter en aning, men inte mycket.
Uppfattningsförmågan och närminnet börjar svika mig. Jag sitter och försöker kolla upp något inne på flashback, men tappar bort mig lite och har svårt att minnas vad jag letade efter. Efter lite browsing så minns jag vad det var, och jag tror att jag hittade svaret på det jag ville veta. Nu minns jag det dock inte längre.
Jag känner ett starkt behov av att ligga på soffan med en mjuk filt över mig och bara andas lugnt.
Musiken börjar sakta flyta in i mitt medvetande.
23.20
Efter att ha legat på soffan en stund börjar saker kicka in. Det flimrar på ögonlocken i takt till musiken när jag blundar, och jag börjar få CEV.
Kroppen känns allt lättare, men samtidigt tung, fast på ett oerhört bekvämt sätt.
Känner mig nästan upphetsad, och flera gånger andas jag tungt och snabbt, och jag känner mig euforisk.
Kroppen skakar lite och pulsen är ganska hög.
Reser mig upp för att släcka lampan i taket och bara ha en svag bordslampa tänd. När jag rör mig över golvet i vardagsrummet känns min kropp alldeles flytande, fast ändå ganska stadig på marken, det känns inte som att jag ska falla.
Allt eftersom minuterna går så känner jag hur kroppen reagerar på vad jag stoppat i mig. Jag har en svag frossa, darrar och har en svag ton av illamående. Men jag vet att detta kommer gå över om en stund, och oroar mig inte alls.
Mina rörelser blir allt mjukare och knäna böjer sig en aning när jag går.
23.49
Vid det här laget har jag legat på soffan nästan hela tiden, med ögonen slutna, och jag har börjat förlora mig lite smått i Drömlandet CEV, ett väldigt fint ställe.
Sakerna jag ser utspela sig på ögonlocken är inga särskilda ting som fastnar, det är mest en massa händelser som liksom sveper förbi, snabbt men mjukt.
Musiken är nu som ett med mig, och det känns som att jag har ett saftigt surroundsystem i lägenheten, eller som att bandet själv stod omkring mig och spelade live, liksom tonsatte mina syner.
Känner mig fortfarande upphetsad och euforisk, och vill verkligen inte lämna mitt drömland. När jag öppnar ögonen känns det som att jag sovit och drömt, och som att jag inte alls trippar, fast efter någon halv minut är jag tillbaka i känslan, och sluter ögonen för att fortsätta.
Allt omkring mig känns varmt, mjukt och trevligt, och det känns inte alls som att jag ligger i min lägenhet. Däremot känns det inte som en annan dimension som det gjorde på min första svamptripp. Men det känns tillräckligt annorlunda för mig just nu. Har en känsla av lugn och trygghet och nöjdhet.
23.58
Tiden går långsamt, det känns som att jag redan har trippat på i flera timmar, men det var bara en timme sedan jag åt svampen.
Går ut för att ta en cigg, sitter och pratar lite tyst för mig själv, och får nästan en fnissattack när jag går in i lägenheten igen, jag försöker hålla mig för skratt tills jag kommit innanför min dörr, men det är inte lätt.
Men det är en skön känsla att tycka att jag själv är rolig och bara känna all mjukhet omkring mig, som ännu inte avtagit.
Jag bestämmer mig för att ringa en god vän och berätta att jag är ute och flyger lite svagt. Tyvärr var han på väg till krogen med några vänner och hade inte mycket tid att prata med mig, men han roade sig nog en del åt mitt fnissande och min förmodligen ganska flummiga röst och mitt prat om att allt är så skönt och mjukt.
Han föreslår att jag ska ta det kvarvarande grammet i påsen och trippa iväg lite mer, eftersom han anser att jag kommer somna om jag inte gör det.
Sagt och gjort, när luren var pålagd går jag och tuggar i mig ett gram till, sväljer ner med cola, citron och godis. Denna gång känner jag inga kväljningar och smaken är inte alls lika hemsk som förut.
00.38
Har tillbringat nästan 40 minuter till på soffan, jag och min Drömvärlden CEV. Katten min har legat på mina ben hela tiden och fått mig att känna mig trygg och hemma. Trodde först inte att hon skulle vara så förtjust i att jag svampade iväg, hon tycker inte om när man dricker alkohol. Förra gången jag svampade var hon dock mer närvarande i mitt flygande än vad hon var nu. Men hennes sällskap kändes tryggt, jag var inte ensam i mina syner med science fiction-liknande syner.
Går återigen ut för en cigg, och på väg ner för trappan så löser jag helt plötsligt mysteriet med Jack Sparrow, varför han är som han är och varför han heter som han gör.
Skrev ner tankarna så snart jag var uppe i lägenheten igen, och såhär såg resonemanget ut, oredigerat:
” Jag vet varfrör Jack Sparrow heter som han gör och är som han är.
Det är för att han är SVAMPAD! Romen spelar ingen roll, det är svampen!
Jag rör mig som Jack Sparrow, och så såg han alla saker där i trean... tredje filmen alltså...
Och så heter han Sparrow, för att när man svampar så flyger man liksom, som en hök. Fast sparrow betyder ju sparris, höll jag på att säga, men det betyder ju sparv, så... men en sparv flyger, och det gör man när man svampar!”
Men inte nog med att jag löste mysteriet med Jack Sparrow när jag var ute och rökte, jag träffade även Kungen av Svampar och ett lejon.
Kungen av Svampar var ett moln som flög förbi på himlen, formad som en svamp. Jag sa hej till honom och pratade lite strunt som jag inte minns något av med honom, och när molnet började dela på sig och försvinna sa jag farväl till honom och önskade att han skulle komma tillbaka senare.
Och sedan var det lejonet. På andra sidan gräsplätten utanför lägenheten står det en motorcykel med ett vitt plastskynke över. Den har stått där så länge jag bott här, och jag visste mycket väl vad det egentligen var. Men trots det såg jag lejonet i den. Först trodde jag det var en tiger, eller en collie-hund. Men sen såg jag ju, självklart, att det var ett lejon. Pratade lite smått med honom där jag satt, nästan 20 meter ifrån honom. Men det är ju alltid trevligt med lite sällskap när man gör sådant här, tänkte jag. Så det spelade inte så stor roll att han inte svarade på vad jag sa.
01.25
Mitt mysiga rus pågår fortfarande, och jag har pysslat med lite saker i lägenheten istället för att ligga helt still. Däremot har jag tappat uppfattningen om hur länge och exakt vad för saker jag gjort. Kroppen har hela tiden känts lika flytande som förr, och mina rörelser är väldigt mjuka, och jag smeker alla saker jag rör vid, för på något sätt är de sköna, oavsett hur hårda och kalla de egentligen är.
Sitter ett tag och försöker peta ihop lite kylskåpspoesi, men det enda jag har tålamod att få ihop är ”ett äventyr i form” och ”jag tycker om dig”. Orden känns svåra att hitta, och alla små magnetbitarna flyter runt och byter plats med varandra, bara för att retas. Men jag skrattar åt deras upptåg.
01.51
Efter tre timmar känner jag att det är dags att avsluta trippen på ett skönt sätt; somnandes tryggt i min säng innan de andra kommer hem.
Det tar ett tag för mig att plocka ihop rulltobaken som ligger utspridd på bordet, påsen där svampen legat och vågen, eftersom jag hela tiden tappar bort mig och glömmer vad jag egentligen håller på med.
Till slut lyckas jag lägga mig i sängen och försöker glida in i det sista av trippen och somna under mitt sköna täcke.
Omkring 02.10 ringer min vän upp mig och undrar hur det gått för mig. Han själv sitter ensam i sin säng och är lite full och känner sig ensam, och besviken för att han inte fick tag på nåt ikväll (han hade kvällen innan rökt gräs och hade ett starkt behov av något att trippa på).
Vi ligger och pratar i ungefär tjugo minuter, och jag drar upp en hel massa ologiska saker som jag ser och tänker på. Bakom mina ögonlock ser jag enhörningar, apor, lejon, katter och ormar som tittar på mig.
Mot samtalets slut håller min vän på att somna i telefonen, så jag säger till honom att vi ska höras igen när han fått sova lite, och att jag själv ska njuta av det sista v trippen.
02.30
Nu, när samtalet är avslutat och jag är ifred igen, och tror att jag ska få somna in bekvämt, så vänder allt. Det känns helt plötsligt som att jag ligger på en madrass högt uppe på en byggnadsställning, som att jag är omgiven av järnrör och hårda brädor.
Gör allt för att försöka somna, men kommer inte långt. Mina CEV börjar avta och bytas ut mot trötthetssyner, men inte på det behagliga sättet att jag faktiskt är på väg att somna.
Dos: 3 gram torkat.
Ålder, kön och vikt: 20, man, 54kg
Tidigare erfarenheter: Efedra och Mexicana A Truffles
Set & Setting och bakgrund:
Hemma i lägenheten. Rumskamraten och hans tjejkompis är ute på klubb, jag har några timmar själv med svamparna och katten.
Har precis återhämtat mig någorlunda bra efter en stressig och deppig sommar, och tänker att jag nog klarar av en lättare tripp nu, bestämmer mig för att inte flyga för högt och långt.
Sist jag svampade var nästan två månader sedan.
Syfte med trippen:
Bara en lätt flygtur, en lite mysig stund för mig själv, samt att testa potensen på de självodlade svamparna.
22.50
Folket har lämnat lägenheten för kvällen, och jag vet att jag nu har ca 4 timmar på mig att trippa innan de kommer hem igen.
Intar första dosen, 2 gram. Sväljer ner det med coca cola och citron, och en godisbit för att lindra den hemska smaken, som dock var något bättre än tryfflarna jag trippat på innan.
Samtidigt som jag intar dosen lyssnar jag på Infected Mushroom, och hade tänkt tända en rökelse, men hittade dem inte.
23.03
Efter att ha gått ner och rökt en cigg känner jag saker och ting hända med min kropp. Jag blir ganska snurrig och saker börjar kännas ganska mjuka, mina fötter går lite som på moln.
Så mycket annat händer inte än, jag lägger mig ner på soffan en liten stund.
23.12
Nu börjar min syn förändras, saker och ting flyter en aning, men inte mycket.
Uppfattningsförmågan och närminnet börjar svika mig. Jag sitter och försöker kolla upp något inne på flashback, men tappar bort mig lite och har svårt att minnas vad jag letade efter. Efter lite browsing så minns jag vad det var, och jag tror att jag hittade svaret på det jag ville veta. Nu minns jag det dock inte längre.
Jag känner ett starkt behov av att ligga på soffan med en mjuk filt över mig och bara andas lugnt.
Musiken börjar sakta flyta in i mitt medvetande.
23.20
Efter att ha legat på soffan en stund börjar saker kicka in. Det flimrar på ögonlocken i takt till musiken när jag blundar, och jag börjar få CEV.
Kroppen känns allt lättare, men samtidigt tung, fast på ett oerhört bekvämt sätt.
Känner mig nästan upphetsad, och flera gånger andas jag tungt och snabbt, och jag känner mig euforisk.
Kroppen skakar lite och pulsen är ganska hög.
Reser mig upp för att släcka lampan i taket och bara ha en svag bordslampa tänd. När jag rör mig över golvet i vardagsrummet känns min kropp alldeles flytande, fast ändå ganska stadig på marken, det känns inte som att jag ska falla.
Allt eftersom minuterna går så känner jag hur kroppen reagerar på vad jag stoppat i mig. Jag har en svag frossa, darrar och har en svag ton av illamående. Men jag vet att detta kommer gå över om en stund, och oroar mig inte alls.
Mina rörelser blir allt mjukare och knäna böjer sig en aning när jag går.
23.49
Vid det här laget har jag legat på soffan nästan hela tiden, med ögonen slutna, och jag har börjat förlora mig lite smått i Drömlandet CEV, ett väldigt fint ställe.
Sakerna jag ser utspela sig på ögonlocken är inga särskilda ting som fastnar, det är mest en massa händelser som liksom sveper förbi, snabbt men mjukt.
Musiken är nu som ett med mig, och det känns som att jag har ett saftigt surroundsystem i lägenheten, eller som att bandet själv stod omkring mig och spelade live, liksom tonsatte mina syner.
Känner mig fortfarande upphetsad och euforisk, och vill verkligen inte lämna mitt drömland. När jag öppnar ögonen känns det som att jag sovit och drömt, och som att jag inte alls trippar, fast efter någon halv minut är jag tillbaka i känslan, och sluter ögonen för att fortsätta.
Allt omkring mig känns varmt, mjukt och trevligt, och det känns inte alls som att jag ligger i min lägenhet. Däremot känns det inte som en annan dimension som det gjorde på min första svamptripp. Men det känns tillräckligt annorlunda för mig just nu. Har en känsla av lugn och trygghet och nöjdhet.
23.58
Tiden går långsamt, det känns som att jag redan har trippat på i flera timmar, men det var bara en timme sedan jag åt svampen.
Går ut för att ta en cigg, sitter och pratar lite tyst för mig själv, och får nästan en fnissattack när jag går in i lägenheten igen, jag försöker hålla mig för skratt tills jag kommit innanför min dörr, men det är inte lätt.
Men det är en skön känsla att tycka att jag själv är rolig och bara känna all mjukhet omkring mig, som ännu inte avtagit.
Jag bestämmer mig för att ringa en god vän och berätta att jag är ute och flyger lite svagt. Tyvärr var han på väg till krogen med några vänner och hade inte mycket tid att prata med mig, men han roade sig nog en del åt mitt fnissande och min förmodligen ganska flummiga röst och mitt prat om att allt är så skönt och mjukt.
Han föreslår att jag ska ta det kvarvarande grammet i påsen och trippa iväg lite mer, eftersom han anser att jag kommer somna om jag inte gör det.
Sagt och gjort, när luren var pålagd går jag och tuggar i mig ett gram till, sväljer ner med cola, citron och godis. Denna gång känner jag inga kväljningar och smaken är inte alls lika hemsk som förut.
00.38
Har tillbringat nästan 40 minuter till på soffan, jag och min Drömvärlden CEV. Katten min har legat på mina ben hela tiden och fått mig att känna mig trygg och hemma. Trodde först inte att hon skulle vara så förtjust i att jag svampade iväg, hon tycker inte om när man dricker alkohol. Förra gången jag svampade var hon dock mer närvarande i mitt flygande än vad hon var nu. Men hennes sällskap kändes tryggt, jag var inte ensam i mina syner med science fiction-liknande syner.
Går återigen ut för en cigg, och på väg ner för trappan så löser jag helt plötsligt mysteriet med Jack Sparrow, varför han är som han är och varför han heter som han gör.
Skrev ner tankarna så snart jag var uppe i lägenheten igen, och såhär såg resonemanget ut, oredigerat:
” Jag vet varfrör Jack Sparrow heter som han gör och är som han är.
Det är för att han är SVAMPAD! Romen spelar ingen roll, det är svampen!
Jag rör mig som Jack Sparrow, och så såg han alla saker där i trean... tredje filmen alltså...
Och så heter han Sparrow, för att när man svampar så flyger man liksom, som en hök. Fast sparrow betyder ju sparris, höll jag på att säga, men det betyder ju sparv, så... men en sparv flyger, och det gör man när man svampar!”
Men inte nog med att jag löste mysteriet med Jack Sparrow när jag var ute och rökte, jag träffade även Kungen av Svampar och ett lejon.
Kungen av Svampar var ett moln som flög förbi på himlen, formad som en svamp. Jag sa hej till honom och pratade lite strunt som jag inte minns något av med honom, och när molnet började dela på sig och försvinna sa jag farväl till honom och önskade att han skulle komma tillbaka senare.
Och sedan var det lejonet. På andra sidan gräsplätten utanför lägenheten står det en motorcykel med ett vitt plastskynke över. Den har stått där så länge jag bott här, och jag visste mycket väl vad det egentligen var. Men trots det såg jag lejonet i den. Först trodde jag det var en tiger, eller en collie-hund. Men sen såg jag ju, självklart, att det var ett lejon. Pratade lite smått med honom där jag satt, nästan 20 meter ifrån honom. Men det är ju alltid trevligt med lite sällskap när man gör sådant här, tänkte jag. Så det spelade inte så stor roll att han inte svarade på vad jag sa.
01.25
Mitt mysiga rus pågår fortfarande, och jag har pysslat med lite saker i lägenheten istället för att ligga helt still. Däremot har jag tappat uppfattningen om hur länge och exakt vad för saker jag gjort. Kroppen har hela tiden känts lika flytande som förr, och mina rörelser är väldigt mjuka, och jag smeker alla saker jag rör vid, för på något sätt är de sköna, oavsett hur hårda och kalla de egentligen är.
Sitter ett tag och försöker peta ihop lite kylskåpspoesi, men det enda jag har tålamod att få ihop är ”ett äventyr i form” och ”jag tycker om dig”. Orden känns svåra att hitta, och alla små magnetbitarna flyter runt och byter plats med varandra, bara för att retas. Men jag skrattar åt deras upptåg.
01.51
Efter tre timmar känner jag att det är dags att avsluta trippen på ett skönt sätt; somnandes tryggt i min säng innan de andra kommer hem.
Det tar ett tag för mig att plocka ihop rulltobaken som ligger utspridd på bordet, påsen där svampen legat och vågen, eftersom jag hela tiden tappar bort mig och glömmer vad jag egentligen håller på med.
Till slut lyckas jag lägga mig i sängen och försöker glida in i det sista av trippen och somna under mitt sköna täcke.
Omkring 02.10 ringer min vän upp mig och undrar hur det gått för mig. Han själv sitter ensam i sin säng och är lite full och känner sig ensam, och besviken för att han inte fick tag på nåt ikväll (han hade kvällen innan rökt gräs och hade ett starkt behov av något att trippa på).
Vi ligger och pratar i ungefär tjugo minuter, och jag drar upp en hel massa ologiska saker som jag ser och tänker på. Bakom mina ögonlock ser jag enhörningar, apor, lejon, katter och ormar som tittar på mig.
Mot samtalets slut håller min vän på att somna i telefonen, så jag säger till honom att vi ska höras igen när han fått sova lite, och att jag själv ska njuta av det sista v trippen.
02.30
Nu, när samtalet är avslutat och jag är ifred igen, och tror att jag ska få somna in bekvämt, så vänder allt. Det känns helt plötsligt som att jag ligger på en madrass högt uppe på en byggnadsställning, som att jag är omgiven av järnrör och hårda brädor.
Gör allt för att försöka somna, men kommer inte långt. Mina CEV börjar avta och bytas ut mot trötthetssyner, men inte på det behagliga sättet att jag faktiskt är på väg att somna.
. Har sagt i stort sätt exakt samma sak om en annan filmkaraktär, det verkar vara ganska så återkommande på trippar att man får för sig att alla svampar runt 
, hade förväntat mig att rapporten skulle ta slut där när allt vände också, så det blev ett intressant tillägg.
