Borgerlig feminism?

Hur kommer det sig att det är vänstern som lagt beslag på feminismen och förvandlat självklara idéer om lika behandling till krav på mer socialism? Jag har då aldrig förstått detta. Förklaring, någon?

Feminism har ingenting med likabehandling att göra. Det är en utpräglad särkravsrörelse. Den är också kollektivistisk och totalitär och hör således per definition hemma i vänstern. F.ö. borde den här tråden läggas till

http://www.flashback.org/showthread.php?t=513083

Precis. Feminism står för viljan att förändra den upplevda patriarkala världsordningen. Punkt. Feminismen säger varken bu eller bä om jämställdhet eller lika behandling.

Liberaler har för övrigt stått för lika behandling oavsett kön sedan långt innan feminismen uppfanns. Feministerna står å andra sidan sällan för lika behandling utan snarare "lika utfall, oavsett förutsättningar", en inställning de delar med socialisterna.

Samt att klasskampsfeminism passar väldigt väl in i socialisters världsbild. Tanken att tillhöra en klass - kvinnorna - som konsekvent trycks ned av en annan klass - patriarkatet, och driva sin socialistiska kamp mot en revolution där kvinnoklassen slår sig fri från sitt förtryck.

Som nämnts tidigare så är feministrörelsen inte ett socialistfenomen, utan något som egentligen har sin början under franska revolutionen, när man slog fast att alla skall ha samma rättigheter och skyldigheter.
Sedan att vissa grupper valt att kidnappa rörelsen, och hävda att det är "deras" ger dem inte mer rätt för det. Jämför med hur skevt det blivit när mer bruna politiska grupper lyckats kidnappa symboler och uttryck som den svenska flaggan, runskriften och torshammaren.

Det är inte särskilt roligt för de som är genuint intresserad av svensk eller skandinavisk historia, att ständigt bli förknippad med rasism och främlingsfientlighet. Feminism-fenomenet har genomgått en likadan tråkig utveckling. Tack vare alla de marxist-inspirerade kommunistwannabeer, så är det näst intill omöjligt att bedriva vettiga och givande samtal om eller med feminister. Då det krävs en inledande timme för att först utröna vilken typ av feminism som det rör sig om, och om det är en genomtänkt och flexibel världsbild som feministen bär med sig, eller en mer religiös övertygelse där "strukturer" och "förtryckande patriarkat" är hugget i sten istället för att vara så som allt annat - en mjuk gråzon där vissa individer är närande, och andra är tärande. Och en tredje kan vara både ock.


Men vänstern har inte lagt beslag på feminismen. Vänsteranhängarna försöker och hävdar sig äga frågan. Vilket inte ger dem rätt i sak för det (som vanligt när vi talar vänsteranhängare). Det finns gott om borgerliga feminister som inte har gått vilse i klasskampsretoriken, utan mer riktat in sig på jämställdhet med fokus på att rätta till orättvisorna gentemot kvinnor i allmänhet.

Folk som gör karriär på att vara borgerliga feminister (typ hon avgrunds-Ohlsson i FP) brukar hävda det.

Men ärligt talat tycker jag att bevisning för tesen är väldigt tunn. Kan du själv ge något exempel på en feministisk tes som inte andas kollektivism och socialism?

Det är måndag, och jag är en aning bakfull. Jag förstår inte din fråga riktigt.
Du efterlyser någon feministisk tes, inom någon av de feministiska förgreningarna, som inte är starkt kollektivistisk? Eller som inte ens bara påminner lite granna om kollektivism?

...i en ideologi som delar upp människosläktet i främst två stora kollektiv, och först sedan delar upp dessa kollektiv i mindre subkategorier?

Sedan om Birgitta Ohlsson eller någon annan politiker -hävdar- något, så är det inte samma sak som att det är dagens sanning. Att Ohlsson skulle ha sagt något sådant låter dessutom som en ganska orimlig själmotsägelse. Hon är en borgerlig feminist, som marknadsför sig just som feminist. Att då hävda att vänstern lagt beslag på uttrycket låter väldigt märkligt.

DÄREMOT så har jag ofta hört henne säga att vänstern FÖRSÖKER lägga beslag på ordet. Att göra det till "sin" fråga och däri ha ständigt tolkningsföreträde. Något som med all tydlighet inte fungerat, då Ohlsson de facto livnär sig som liberal (borgerlig) feminist.


Men jag instämmer, man blir tvungen att våldföra sig ganska mycket på ord och innebörder för att få en kollektivistisk rörelse (feminismen) att gå hand i hand med en liberal (individuell) ideologi.
Det är därför som jag som liberal ser feminismen (de grenar som inte är marxistiska eller gravt verklighetsfrånvända) som ett använbart redskap på vägen till ett jämlikt samhälle. Men det är lång ifrån ensamt saliggörande. Snarare tvärt om! Oemotsagt och utan ifrågasättande kan det bli rent skadligt.
Se bara på hur ROKS-tanterna slapp undan rättsligt efterspel trots att de hjälp och skyddat en brottsling som kidnappat barn. Eller hur andra får rätten att tala om vad som är normalt, vad som är "bäst för barnen" eller på anat sätt skapar dubbla regelverk beroende på vilket kön du tillhör.
(vilket är precis raka motsattsen till jämlikhet och rättvis behandling)

Jo, jag vet, jag vet. Frågan kommer mer frontladdad än "ung arg" mediafeminists silikonurringning. Men det är lite av min poäng att jag har svårt att se hur feminismen - så ju är explicit kollektivistisk - någonsin skulle kunna anses vara borgerlig till sin natur.
Det är lite fnurra på tråden om vad jag försökte säga om henne. Biggan Ohlsson och hennes karriäristsystrar inom de borgerliga ungdomsförbunden brukar hävda att feminismen visst inte är en vänsterideologi i sig, utan att den bara i Sverige kapats av vänsterintressen och att de borgerliga kan vinna tillbaka den genom att snabbt som attan befordra kvinnor (helst den kvinna som f.t. håller låda) internt, kvotera kvinnor till attraktiva jobb, införa diverse pekpinnereglering av privatförhållanden och köra hårdför homoindoktrinering från dagis och uppåt. Även om vi bortser från det uppenbart orimliga i att bekämpa vänsterideologi med vänsterpolitik, så ställer jag mig frågande till grundpåståendet - nämligen att feminismen inte skulle vara en utpräglad vänsterideologi. Såvitt jag kan se har den nämligen inga försonande drag som skulle göra den aptitlig för någon med liberalt sinnelag.
Just så, ja. Och hon livnär sig som borgerlig feminist genom att svälja vänsterideologi och vänsterpolitik med hår och hull. Hon och hennes gelikar verkar tro att det faktum att de kan propagera för vänsterpolitik inom ramarna för de borgerliga partierna _i sig_ innebär att politiken de propagerar för inte är vänster. Låt oss säga att jag inte är särdeles imponerad av resonemanget.
Japp.
Jag instämmer i din analys av hur feminismen faktiskt fungerar och vilka följder den får i samhället.

Men jag är personligen skeptisk till om det finns någon feminism ö.h.t. som inte per definition är oanvändbar som verktyg för ett anständigt samhälle. Att den är aktivt fientlig till ett jämställt sådant tycker jag är rätt uppenbart. Jag skulle vilja se någon feministisk tes av anständig karaktär som inte omedelbart reduceras till en renodlat liberal ståndpunkt. Eller, med andra ord, vilken feministisk tes skulle en liberal inte hålla med om uppfyller _samtidigt_ kravet på att inte vara en sosseanstruken kollektivistidé? Jag kan inte se någon.