Måste liberaler vara liberala som personer?

Intressant diskussion.

Jag ser mig själv som individualist och liberal. Men samtidigt hyser jag ett reflexmässigt agg mot kommunister, socialister och andra kollektivister. De förargar mig så till den grad att det värker i själen, bara jag tänker på dem.

Gör det mig, per definition, till en oliberal kollektivist?

Självklart inte. Lika lite som att automatiskt hysa agg mot mördare och tjuvar gör dig oliberal.

EDIT: Jag antar att frågan var ganska ledande.

Att inte vara liberal som person är i allmänhet olagligt, av tradition. Om man som privatperson rånar människor eller hotar dem med våld för att tvinga dem att göra saker, så får man problem med polisen (i den mån de ännu har resurser att beivra brott). Som privatperson måste man i praktiken respektera andras valfrihet. Det är bara inom politiken (och inom maffian) som man kan agera oliberalt.

Nej? Alla kommunister skall per definition hålla vissa övertygelser. Det är inte att dra alla över en kam, så att säga.

Jag tar din fråga på allvar även om den förefaller retorisk. Ett vanligt misstag sk "liberaler" gör är att begränsa sin liberalism med t ex orden; "Jag är rätt liberal i den frågan...." Detta indikerar att den som uttrycker det, är liberal, inom de ramar som den som uttrycker en liberal idé själv definierar. Men... Liberalism är ett idésystem. Antingen omfamnar man ideologin och accepterar den, söker dess förtjänster o brister, och i någon mån anammar den - eller förkastar den. I allmänhet är det lite grann som att ha en publik och en privat åsikt; Gudrun Schyman är kommunist men väljer det privata alternativet för sin alkoholismbehandling, Freiwals är emot att allmännyttan säljs ut men köper sin egen.

Misstaget många - läs alla - gör, är att tro att man kan välja sin "egen hemmagjorda" ideologi. Om du är liberal, så finns det en anakronism i att 'hata' folkgrupper / organisationer. Det är så antiliberalt så man baxnar.

Det finns massor av människor som har en privat o en offentlig agenda, så det är inget unikt, men åsiktsmässigt är du bara full av sk 'ciderhusregler' om du bekänner dig till ett idésystem utan att vara beredd att följa idésystemet. Ett sätt att som människa identifiera dig med något som känns liberalt (ex jag är för stackars katatoniska flyktingbarn, så länge de inte bor grannar med mig).

Faktum är att Jesus uttryckte det rätt bra för ett par tusen år sedan, det är på gärningarna man känner igen människan, inte på det de säger. För min egen del kan FP omsättas på samma vis - ett liberalt parti utan liberala idéer = koffeinfritt kaffe. Precis som de flesta sk 'liberala' människor.

Jaså, hurdå? Hur strider det mot det liberala idesystemet att ha hatkänslor? Menar du att liberalism skulle innebära ett förbjud mot att hata? Jag trodde tvärtom att yttrandefrihet, och i ännu högre grad känslofrihet, var liberalt.

Jag tycker absolut att man kan kalla sig liberal även om man har "ickeliberala" personliga åsikter. Ett problem är ju att andra ideologier även innefattar en privat moral. Liberalismen gör inte några som helst anspråk på en privat moral utan endast att man vill förhindra andra att nyttja våld och tvång. Alla andra ideologier (exklusive anarkokapitalismen) handlar både om privat beteende och offentligt sådant.

I övrigt håller jag med Möbelklister med vissa reservationer. Om jag säger att jag avskyr kommunister eller andra grupper betyder det bara att de inte automatiskt antas vara hyvens människor utan måste visa sig vara det trots ett politiskt handikapp. Om någon säger sig vara libertarian måste de visa sig vara idioter innan de hamnar på minuslistan. Detta är naturligtvis mycket förenklat eftersom jag sällan använder mig av så grova verktyg för att bedöma person.
Det där går ju inte att jämföra med en "hycklande" liberal person. Schyman vill hindra alla andra från att nyttja det privata alternativet men gör det själv. En liberal ställer inte några sådana krav på andra.

Jag skulle säga att de flesta människor inte inser att man kan ha åsikter utan att vilja att alla andra ska hysa den åsikten och utan att vilja upphöja det till allmän moral.

"Tänk om alla andra också gjorde / tyckte så!" får man ofta höra, men det är ett icke-argument för den som går efter den nya filosofin. Alla har fördomar, varför hyckla om det? Det sitter djupt inrotat i hjärnan.

Det är därför vi har demokrati och det är därför man bortseende från sina egna åsikter stenhårt måste hålla på vissa principer. Det är alltså demokratin som ger denna åsiktsfrihet och inte nyliberalismen, nyliberalismens enda syfte är att den vill ge de rika större möjligheter att använda sin rikedom för att styra andra människor. Att demokratin nu inte riktigt fungerar på detta sätt beror bara på att den är förorenad av de som med individuella maktambitioner försöker att åsidosätta demokratins principer.

Hur är det antiliberalt sålänge jag låter andra leva som de vill? Jag kräver inte att andra skall vara liberala som personer, bara att de inte tvingar mig till deras levnadssätt.

Är det verkligen därför? Vilka?

Varför ger ett majoritetsstyre åsiktsfrihet?

Jag skulle vilja säga att det är därför att allas åsikter ska komma fram oavsett vad man personligen tycker om dem. På de sättet kommer det fram mycket idéer och man hindrar att vissa utnyttjar samhällets resurser enbart för egen vinning. Detta ökar effektiviteten i samhällen och det är därför de överlever och utvecklas. Det är helt enkelt en samhällsevolution.


Yttrandefrihet, oberoende domstolar, fria och allmänna val.


Om den inte finns så kan inte heller valen bli fria och alltså förutsätter demokratin åsiktsfrihet.