Jag vill med detta inlägg säga tack till Memnok! Jag vet inte ifall du lyckas övertyga saprofyt men du har faktiskt övertygat mig! Jag kallade mig också feminist när jag var yngre och känner igen många av saprofyts argument... man VISSTE liksom bara att att kvinnan var så förtryckt. Ja för det hade man ju sett på TV...
Feministdebatten som gått i Sverige de senaste åren har jag missat eftersom jag inte bor där längre... men jag tänker faktiskt helt ärligt talat aldrig kalla mig feminist mer efter att ha läst den här tråden.
Visst kan jämställdheten förbättras även i Sverige, men det lär ju knappast feministerna bidra så speciellt mycket till!
Män och kvinnor vill ju faktiskt olika saker har jag insett... är själv akademiker och tyckte också synd om alla undersköterskor, lokalvårdare, restaurangbiträden, förskollärare osv. där ute... men va fan... de hade ju samma chans att att utbilda sig som jag hade. Dessutom väljer ju kvinnor ofta att jobba inom kommunen, som ju alla vet ger sämst lön... Ta ett jobb inom industrin om ni vill ha högre lön!
Och det här med få kvinnliga chefer: själv är jag t.ex. inte beredd att jobba 60-70 timmar i veckan för att göra karriär, av den anledningen har jag ingen chans att bli toppchef. Är detta orättvist? Knappast. Killar värderar helt enkelt karriär högre, och anstränger sig därför mer för att göra karriär och lyckas därför bättre.
Tack igen!