[...]
Perec pekar även på den
intima kopplingen mellan ordning och hierarki. Alfabetet gör ingen skillnad på ett A och ett B. Det är ett uttryckslöst och plant system. Den
alfabetiska ordningen är i grunden lika godtycklig som den ordning Perec själv tillämpar i "Penser / Classer" och bokstävernas placering säger oss inget om deras värde. Ändå räcker det att bokstäverna följer på varandra, att A kommer före B, för att alla ska förstå den värdering som ligger i ett uttryck som B-film. Den inbördes
ordningen bildar grunden för ett hierarkiskt tänkande. Klassificeringar och ordningar kan därför inte förbli neutrala. På samma sätt vänder han sig mot det drag av utopi som han ser i varje försök till taxonomi. Ur en kaotisk verklighet försöker klassificeringen skapa ett ordnat system - "en plats för var sak och var sak på sin plats". Utopin lämnar ingen plats för det slumpartade, för avvikelser eller undantagsfall. Det som sticker ut osynliggörs och fogas in i befintliga klasser.
"Penser / Classer" innehåller även ett svar på
Borges berömda essä om John Wilkins analytiska språk. Borges hänvisar till ett katalogsystem för djur som ska ha påträffats i en kinesisk encyklopedi och som består av 14 kategorier: (a) djur som tillhör kejsaren, (b) balsamerade, (c) tama, (d) spädgrisar, (e) sirener, (f) fabeldjur, (g) vildhundar, (h) djur inkluderade i den föreliggande klassifikationen, (i) djur som far omkring som galna, (j) oräkneliga, (k) djur tecknade med en mycket fin kamelhårspensel, (l) etcetera, (m) djur som precis har haft sönder kruset, (n) djur som på håll liknar flugor. Liksom Perec bryter ned och ersätter befintliga kategorier synliggör Borges med glimten i ögat systematikens inneboende godtycke. Men det absurda med klassificeringen är inte främst dess förbryllande kategorier.
Det omöjliga ligger, som Foucault påpekar, inte i kategoriernas avgränsning, utan snarare i att de inte vilar på en gemensam grund. Borges system saknar en plats där kategorierna kan mötas och definieras.
Perec lägger i sin text fram egna kategorier, lika absurda men hämtade ur hans egen verklighet. Om Borges leder tankarna till en avlägsen och främmande kultur där man ser världen ur ett annat perspektiv, vänder Perec blicken hemåt och räknar upp kategorier med ett mycket
konkret administrativt värde i vårt eget här och nu: (a) djur på vilka man kan satsa pengar, (b) djur som det är förbjudet att jaga mellan första april och 15 september, (c) strandade valar, (d) djur som vid införsel i landet sätts i karantän, (e) samägda djur, (f) uppstoppade djur, (g) etcetera, (h) djur som kan överföra spetälska, (i) blindhundar, (j) djur som har mottagit ett stort arv, (k) djur som får färdas i hytten, (l) bortsprungna hundar utan halsband, (m) åsnor, (n) ston som antas vara dräktiga.
Varken Borges eller Perecs kategorier är otänkbara. Det är sammanhanget, anspråket på att de 14 tillsammans skulle utgöra ett enhetligt och heltäckande system, som stör läsarens ordningssinne.
[...]
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_14075577.asp
