Religion och barn

Jag tycker också att det egna valet är viktigt, det är en del av det som gör oss till människor, och det är när vi väljer att göra det vi tror på som vi kan se fram emot nån slags djupare insikt; att det vi föreställer oss visar sig hålla i praktiken. Eller inte.

Jag har själv i vissa frågor försökt vara konsekvent mot vad jag tror, och det är när jag lyckats skapligt med det som jag kunnat utvärdera min världsbild. Och det har fört mej långt bort från vad jag från början trodde. Å gör än...

Jag kan utifrån dina ord ovan tänka mej säga att: Det finns folk som tror x och y och z, och jag tror på y kanske har de rätt och kanske inte, kanske har jag rätt kanske inte, men här är mina skäl.

För mej är det sen viktigt att glina kan skilja på vilka frågor man kan ha någon objektiv kunskap om, och där kommer sannolikheten in, och i vilka frågor man får lov att ta ställning, eller kanske tro då... om det nu är det man väljer att göra.

Tror du på Zeuz, Oden, Apollo, Allah, Perkele, Afrodite, Dionysos eller John Frum? Om du svarar nej på någon av gudarna är det då en religiös övertygelse?.

Givetvis kan du tala om huruvida du har en religiös övertyglese eller ej till dina barn. Det viktiga är dock att barnen själva inte skall delta i kulten, eller bli allt för inbäddade i myterna, för än de själva uppnår mogen ålder och av ett någorlunda fritt val avgör saken.

Jo, fast även där kommer sannolikheten in. Det finns mer eller mindre kvalificerade gissningar. Vidare bör man inte låta hela sitt liv genomsyras av gissade åsikter (mer än de som är helt livsnödvändiga).

Verkar som vi har hittat fram till skiljelinjen, och vad mer kan man egentligen begära?

Mina barn får självklart vara med mej på eventuellt religionsutövande om de vill. Jag ser inget som helst skäl till något annat och motsatsen vore ett svek av mej.

Varför tror du att de ev vill vara med då? Kanske på grund av din påverkan?

Jag antar att du är kristen, tror du inte Jahve vill att alla helt självständigt skall välja om de vill tro eller ej? Utan föräldrars påverkan?

Varför skulle det vara ett svek att ge dem ett personligt val?

Dom är vad dom är mycket på grund av min påverkan och jag är stolt över det. Men samtidigt har dom ett val, dom gör till slut som dom vill ändå och det vet dom. Det är inte svårare än så.

Om du undrar så tvivlar jag förresten på att nån av mina ungar skulle kalla sej kristen. Men det hör väl inte hit va?

Men dom kan väl inte sägas ha ett val om du har påverkat dem att tycka i en viss rikting som förälder (som barn anser besitta den högsta sanningen)?

Så du tror inte på den personliga friheten i att formulera egna åsikter kring politik och religion?

Klart att dom har ett val fast jag säger vad jag tycker och tror och släpar med dom på olika saker.

Jag har skaffat mina egna åsikter oftast tvärs emot vad mina föräldrar tyckte och ville, skulle jag inte tro att mina ungar har samma förmåga?

Du är väl inte själv ett offer för dina föräldrars indoktrinering? Jag tror du av någon anledning har lite låga tankar om andras förmåga att tänka själva, inklusive barn. Kan du tänka själv så kan väl andra, eller?

Det är väl inte särskilt svårt att se att religiösa föreställningar överlever genom indoktrininering av barn? Varför är annars den geografiska hemvisten avgörande för vilken relgion de flesta får/har?

Sedan, nej jag blev aldrig indoktrinerad. Tog ett besök på kyrkans barntimmar för att inse att något var fel och givetvis behövde jag inte gå tillbaka om jag inte ville. Jag fick en fri och kärleksfull uppväxt som bidrog till det jag är idag. Inte min förtjänst dock, utan ren tur att hamna i ett bra hem.

Sedan nej, det inte så lätt att bara tänka själv och veta hur man genomför systematisk kritik. Det är något man lär sig, eller lär sig igen. Att även kunna göra det utan skamkänslor eller rädsla. Fråga någon ex. sektmedlem.

Jag har preciserat min inställning liksom du har gjort med din och kärnan i min kritik är fortfarande att du vill förvägra föräldrar rätten att låta sina barn ta del i det som är normalt liv för föräldrarna, i deras tankar och värderingar.

Det finns en radda andra feltänk i ditt resonemang, men dem har jag redan förklarat hur jag ser på.

Jag kan till slut inte se din hållning gentemot personer med annan världsbild än din på annat sätt än att den är elitistisk och antidemokratisk och inte förtjänar någon plats i ett upplyst och demokratisk samhälle.

Jag tackar dej för en givande diskussion. Återkom gärna om du hittar nya argument.

För eller emot.

Men är du dum i huvudet på riktigt?

Är jag antidemokrat, oupplyst och elitistisk bara för att jag anser att föräldrar inte bör påverka deras barn mer än nödvändigt när det kommer till personliga frågor såsom politisk inrikting och religiösa uppfattningar?

För att jag anser att de bör uppfostas i en anda av personlig frihet och kritiskt tänkande?

Då känner du uppenbarligen inte till innnebörden av de orden.


Ja, nöjet var helt på din sida.

Och ritualer... För att testa en konkret infallsvinkel: jag blev "vuxendöpt" som 10-åring. Vuxendop är en manifestation på att man tar tron på allvar och jag blev även formellt medlem i församlingen. Då ansåg jag att jag gjorde ett eget val. Nu några decennier senare ser jag hur påverkad jag blev och tycker att religiös påverkan av barn är fel.

Värderingarna i kyrkan fick mig att må mycket dåligt. Vet många föräldrar som resonerar som du och jag tycker verkligen att det är olustigt. Det som för dig säkert är fantastiskt var ett helvete för mig. Det var bara det att det tog lång tid för mig att inse det. Det var inte ett dugg enkelt att ta sig ifrån den sekteristiska frikyrkovärlden jag växt upp i och byta världsbild. Det har varit ett jävla hästjobb att ta mig till en punkt där jag mår ok. Sånt borde man också tänka på.