Vad ser djur för mening i tillvaron? Vad driver oss framåt?

Jag tycker egentligen inte att det här är rätt forum. Kan tänka mig både psykologi och naturvetenskap, men eftersom filosofi tydligen kan användas lite hur som helst, så lägger jag tråden här i ett försök att inte redan på förhand styra in diskussionen på ett för snävt ämne.

Skulle man kunna formlera någonting generellt om vad som håller människan och de andra djuren kvar i livet? Finns det någon "drift" (i vid bemärkelse) som gör att vi ser mening i att anstränga oss för att leva vidare, möta svårigheter - eller för den delen leva vidare utan svårigheter, om man nu har ett sånt liv (svårigheter kan eventuellt vara drivande i sig). Samt: Är det någon skillnad mellan människor och andra djur i denna fråga?

Uhm ja, du sa det ju tom. själv. Vi lever vidare för att vi vill leva vidare.

Överlevnadsinstinkten, fortplantningen och jakten på föda är väl grunden att leva vidare.

Det som gör att dem flesta forsätter leva är nog för att få veta vad som händer längre fram, om du inte lever får du aldrig veta om det kunde blivit bättre/sämre än du hade det.

Icke, det är självbevarelsedriften. Av en händelse känner de flesta djur smärta och rädsla, vilket gör att de håller sig borta från smärtsamma saker (som kan döda dem, men de håller sig borta för att det gör ont) och flyr vid rädsla (för att de är rädda). De känner också hunger och tycker om mat så de söker sig till mat när de är hungriga. De gör inte det för att överleva, de gör det för att de är hungriga!

Människan är dock unik med sin förmåga att filosofera över det hela och komma fram till att vi inte uppfyller någon mening med att bara leva och överleva. Då kan en del finna sig ett syfte med att fortsätta och andra gnäller på att det är meningslöst etc...

Det där ser inte ut som en orsak till att vi fortsätter leva, utan liknar mer en orsak till att vi inte dör. Varför tar vi oss för saker och ting? Varför strävar vi hela tiden efter något?

Tja det är nog ändå så som flera varit inne på redan att djuren inte ser någon mening med sin tillvaro då de inte har förmågan att ens formulera frågan. De drivs helt av sina drifter som driver dem till att försöka överleva för att föra sina gener vidare.

Människan däremot drivs av såväl drifter som medvetandet som sin egen existens. Vilken av dessa faktorer som har störst betydelse för vår vilja till liv kan man ju spekulera om men det skiljer sig säkert både mellan individer och hos en och samma inivid över tiden.

Människan? Ja du, många är rädda att dö, och vill hålla sig borta från det, och många sätt att dö på är också smärtsamma, så vi väljer att leva.

Men man kan såklart ha vilken anledning som helst för att inte ta livet av sig. Vissa tycker det är kul och trevligt att leva och forsätter därmed att leva och föröka sig för det är kul och trevligt. Andra tror de måste föra sina gener vidare och gör sin plikt. Andra har väl någon religiös mening, följer guds plan, tjänar hans syfte, osv..

Och andra gör väl bara som djuren gör, driver omkring utan att tänka på det och håller sig borta från smärtsamma saker och strävar för att ha det trevligt, för det är trevligt och trevligt är kul. Sedan har de sex för det är skönt och kanske råkar få barn eller så tycker de det att det är kul med barn och skaffar då barn för de tycker det är kul, och så fortsätter det.

En del kan säga att meningen är att uppnå lycka och vara lyckliga och utvecklas och sånt, och syftet till det är helt enkelt att det är kul.

De som haft läggningen att inte sträva efter något, att inte ta för sig, att inte vilja leva vidare har dött ut. Dvs, deras gener har försvunnit. Kvar finns avkommorna av de som råkat ha läggningen att vilja fortsätta finnas.

Att man vill fortsätta finnas behöver alltså inte bero på att man har något egentligt skäl till detta. Vi som finns är genetisk programmerade att vilja fortsätta finnas. Thats it.

Jag tror inte att den viljan är direkt programmerad i generna. Men vi lever utefter rädsla och begär, vilket nog är genetiska förutsättningar.

Icke sa Nicke!
/Mod

Filosofi -> Naturvetenskap