Skaffa barn

Bästa Empress...

Om du läser och faktiskt försöker förstå vad jag skriver, för att därefter presentera klara och tydliga kommentarer i den mån du känner det påkallat, så skulle jag nog kunna tänka mig att fortsätta den här debatten med dig. Inte förr.

Men, vilken fråga...

I mitt förhållande är det jag, mannen, som har den starkast tickande klockan.
Nu blir det inga barn gjorda här men det är av annan orsak. (Sjukdom)

Mannens vilja att skaffa barn är väl vanligast beskylld 'viljan att föra gener vidare'.
Alla (nästan) djur gör samma sak. Mannen sprider sin säd på så många ställen som möjligt för att sprida sin avkomma och garantera ett arv.
Det finns djur som 'gröper ur' honan för att ta bort andra hannars sperma och sen fyller på med sin egen.

Sen finns det väl, om man tänker efter, ingen icke egoistisk anledning att skaffa barn? Right?

Bästa Panguu..

Jag säger bara här är verkligen ett tydligt exempel på att du är knappast rätt person att ytra dig om huruvida jag har stt mig in i dina inlägg eller inte..
Ceterar dig:


Bekvämt att skylla allting på alla andra va? Bara för att komentarena inte kom som du hoppades på eller vad?

Se över dina egna fel och brister innan du gnäller på andra. Så nej jag tänker inte ta åt mig av din icke konstruktiva kritik. Läs igenom dina egna svar och inlägg som du har gett så kanske du förstår varför den är obefogad. om du kommer at förstå det.

Eller hanterade du inte att få fakta (med källhänvisning) på att du hade fel om oss kvinnor i dina skriverier om hur du är "övertygad" om att det är egentligen? Är det där skon egentligen klämmer? Eller att du fick tydligt påpekade om att skall man tala om "män generellt" så får man har lite mer att gå på än sina närmaste vänner.

Bara för att du är "övertygad" om att saker är på ett visst sätt så behöver det inte betyda att det är rätt för den saken skull.

Är det där skon klämmer egentligen? Jag FÅRGAR som du ser.

Men vad menar du? Du uttalar dig om en subjektiv smakfråga som om din åsikt var någon form av objektiv, evig sanning. Vi säger att det inte finns något objektivt i frågeställningen runt vad som gör en människa lycklig, alltså är ditt grundpåstående fel. kan det bli mer hållbart än så? Envisas du är det lätt att undra vad det är du inte förstår.

Okej vi tar mitt trådskapande inlägg i repris:


Verkar det verkligen som att jag presenterar en objektiv, evig sanning? Nej, jag ställer en fråga utifrån min uppfattning om världen. Tyvärr var tydligen denna fråga så provocerande för många att de helt tappade både förstånd och hövlighet.

För övrigt tycker jag det är intressant hur jag gång på gång anklagas för att bara utgå från min egen åsikt och ett bristfälligt statistiskt underlag när ingen annan presterar några hållbara icke-subjektiva fakta i grundfrågan.

Jag tror inte på någon "vilja att föra generna vidare". Den teorin har också fått en hel del kritik inom forskarsamhället. Det naturliga urvalet favoriserar förvisso en drivkraft att fortplanta sig, men som jag tidigare berört följer inte alls av detta att man måste anta en aktiv vilja hos enskilda individer av hankön. Djuren som "gröper ur" kan jag tänka mig har andra förklaringar.

Att skaffa barn är ju ett projekt, ungefär som att bygga en sommarstuga, anlägga en trädgård, restaurera en gammal bil eller för all del göra en serie. Förmodligen hade det varit bäst att låta bli, för det är så mycket elände och arbete innan man kommit fram. Om man är krass. Men det är ju de här projekten som gör mitt liv. Det är ju de som i alla fall oftast gör mej till en nöjdare människa än vad jag skulle varit om jag låtit bli.

Det enda jag kan ångra så här i efterhand är att jag bara skaffade två.