Citat:
Ursprungligen postat av
PrivatPiratPrimat
Om du menar mitt argument med vattenpasset är det bara en tanke om hur det skulle bli om man hade en jättelång rätskiva, vattenpass.
Eftersom rakt är rakt, måste det ju finnas nån brytpunkt där rakt börjar ändra sig till ett annat rakt. Och om man nu mot förmodan skulle göra ett golv som är säg 2000 mil.
Är det rakt i 2000 mil eller böjer sig golvet som en båge neråt om man kunde ställa sig bredvid och se hela ytan. Om man ständigt kontrollerat för varje meter att det är rakt medans man byggde det.
Alltså det är rakt i liten skala men är inte rakt i stor skala?
Och hade man en 2000 mil lång rätskiva som man lägger på en plan yta utan kullar och svackor. Skulle den inte ligga plant mot backen hela tiden? Eller skulle den sticka iväg uppåt då jorden under sticker iväg neråt?
Jag vet inte, men det skulle va konstigt om vågrät ändrar sig lite smått hela tiden..
Jag förstår hur du tänker, det är ett fascinerande tankeexperiment som ger en idé om hur absurt det är med en klotformad jord när man kontemplerar det i lite större skala.
Om man hypotetiskt föreställer det det golv om 2000 mil som du nämner..
Antag att golvet är absolut rakt och att materialet inte ger efter, ett hypotetiskt material av oändligt solid karaktär. Antag vidare att vi lägger detta golv på en godtycklig vald plats på jorden och att anläggningpunkten klarar belastningen utan större deformationer..
Då skulle golvet gradvis minska sitt tryck mot underlaget(jorden) med avståndet från anläggningsområdet(där trycket är som störst) tills dess att golvet ”sticker iväg” på egen hand, ut i atmosfären, pga kurvaturen.
Människor långt bort från anläggningsområdet skulle inte uppleva golvet som horisontellt när de tittar på det, trots att hela golvet är perfekt rakt och horisontellt vid dess anläggningspunkt och i dess relativa närhet.
Fascinerande tankeexperiment som sagt, men väldigt hypotetiskt.

Men framförallt kan det aldrig utgöra något argument i diskursen om jordens form. Din tanke förblir en exotisk föreställning utanför själva diskussionen.
Det slår mig faktiskt att teorin om den platta jorden kanske tjänar ett gott syfte(oavsett den faktiska formen), i det att det bjuder in till tankeverksamhet och funderingar kring argument, framförallt tankar kring vad som faktiskt utgör ett legitimt argument och vad som inte gör det.