Citat:
Ursprungligen postat av Bobby Gillespie
Hörde av en kille som har gått på Journalisthögskolan i Stockholm att från hans avgångsklass så var det tre år senare bara tre personer som hade fast anställning i yrket.
Det säger kanske en del om svårigheterna med jobb i branschen.
Ja men en stor orsak är att det är en skillnad på att vara journalist i skolbänken och en helt annan ute i verkliga livet. Jag har varit med om många exempel som inte alls klarat av att ta det steget. Att tro att någon ringer in och tipsar om nyheter hela tiden i stället för att gräva fram saker och ting på egen hand. Det tråkiga är också att lärarna på dessa journalistutbildningar ofta tutar i eleverna att de lätt får ett journalistjobb när de har gått utbildningen.
Jag känner många journalister som är naturbegåvningar, som aldrig suttit i en skolbänk och som ändå är fullfjädrade reportrar inom yrket. Som en chef sa till mig för några år sedan: Har jag att välja på en självlärd journalist och en som kommer direkt från skolbänken väljer jag såklart den som är självlärd. Den har ofta mer ett brinnande intresse och har mer förståelse och framförallt den erfarenhet som krävs för att jobba inom yrket, oavsett om det är tidning, radio eller tv eller någon annan informationstjänst. Inom journalistiken kan du komma enormt långt på ett brinnande intresse för någonting, exempelvis inrikespolitik eller sport.
Men samtidigt är inte ett brinnande intresse tillräckligt alla gånger. Kan du inte bygga meningar och förmulera dig, så spelar det ändå ingen roll hur stort ditt intresse är. Det är en kombination av många olika faktorer hur man blir en bra journalist, så det är svårt att peka på någon enskild.
Tänk på journalisterna från förr, Sven Jerring, Lennart Hyland, Lars Orup mfl. Inte fasen hade de någon skola att lära sig mer än livets skola möjligtvis. Nej de lärde sig själva, av sina misstag men också genom livserfarenhet.
