James Joyce

Att den ytterst förnämsta modernisten James Joyce var ett rövhål är väl ingen nyhet för den invigda. Till skillnad från Edgar Allan Poe var rövhåligheten ett attribut Joyce ansåg vara en nödvändighet att explicit uttrycka för att hans komplexa symmetrier skulle fungera. Men man bör ha i åtanke att Joyce är en författare och filosof som ser världen och existensen separerad mellan kropp och själ. I Joyces estetik finns en klar skiljelinje mellan pornografi och konst som han uttrycker ungefärligt, skiljaktligen: att ta i sin ägo(pornografi) och försöket att hålla en flyktigt helhetsbild av en vision i sinnet(konst).
Var Joyce ett pervo? Var Poe ett rövhål? Kanske, ehh delvis! Det man vet är att Joyce och Poe gjorde sig odödliga, precis som de ville, med kontakten de höll med den outsinliga källan av inbillningens förmåga. De är den schizofrenas skyddsängel.
Är jag dyngrak? Skit pårej!

Man bör kanske påpeka för den unga smutsiga totalonanisten att James Joyce faktiskt inte är den han uttrycker sig för att vara. Han är varken Stephen Deadalus(som man mer bör se som en paralyserad gestalt ur Dubliners) eller Bloom(som är så fin men oundvikligt patetisk). Han är trots allt bara en gravt störd men nitisk arbetare i sitt fält som är hans egna psykos. Han är helt enkelt inte mer eller mindre än en modernistisk konstnär och min favorit i genren! Kram