Citat:
I förundersökningen kan man läsa:Angående vittnet "Hanna" med hunden så framkommer i radioprogrammets första del att hon inte har hört eller sett något då polisen knackar dörr på måndagen (första "fråge-tillfället"), dagen efter försvinnandet, för att höra efter om Helenas grannar noterat något som kan sättas i samband med Helenas försvinnande. Senare började "Hanna" minnas. Hon säger sig ha hört Helena skrika i riktning skogsdungen den aktuella natten.
Det var, enligt "Hanna" vanligt med skrik och oväsen utifrån Ekuddenvägen. Det kom från ungdomar som skrek och skränade på vägen till badet på Ekudden.
I förundersökningen kan man läsa: "Hon reagerade därför inte på det skrik hon hörde förrän hon fick höra att man letade efter Helena Andersson."
Samtidigt säger hon sig vara 100% säker att det var Helenas röst som hon hörde, då hon och Helena 2-3 år tidigare rastat sina hundar tillsammans. Helena hade då ropat på "Nita" (sin hund) "ett flertal gånger"
"[XX] sammankopplar därför Helena Anderssons rop efter hunden med de skrik hon hör under söndagsmorgonen den 14 juni 1992."
"Hanna" blir 100% säker på att det var Helenas röst som ropade först på tisdagen den 16 juni, enligt förundersökningen. Detta säger "Hanna" i förhör den 21 juni.
När "Hanna" hörs som vittne den 21 juni säger hon att hon tror "att kl var ca 02.10 fram till 02.30 då hon befann sig ute med hunden". När hon hörs igen, onsdagen den 8 juli (dvs 17 dagar senare), så framgår dock att "Hon är säker på tiden 02.15-02.25 då hon lämnar villan och går ut mot vändplatsen [...]"
Det hade varit lördag kväll. Hade hon nyttjat alkohol under kvällen? Var hon helt vaken och alert, då hon gick ut med sin hund den natten?
Är detta vittne verkligen "glasklart"?
Enligt de två killarna i bilen på Hällristningsvägen kom en liten vit eller ljus bil åkande på cykelvägen ca kl. 02.30. Om "Hanna" har uppgivit rätt tid vid det förra förhöret, så borde bilen ha passerat henne på cykelvägen, alternativt så är chansen stor att hon åtminstone hört bilen, om hon hunnit tillbaka in på sin gata. Nu är hon ju säker vid det senare förhöret den 8 juli att hon var ute till 02.25, men ge och ta någon minut...
Vad ska man tro?
Länkar till förhören finns på sidan: http://sverigesradio.se/fallethelena
Det var, enligt "Hanna" vanligt med skrik och oväsen utifrån Ekuddenvägen. Det kom från ungdomar som skrek och skränade på vägen till badet på Ekudden.
I förundersökningen kan man läsa: "Hon reagerade därför inte på det skrik hon hörde förrän hon fick höra att man letade efter Helena Andersson."
Samtidigt säger hon sig vara 100% säker att det var Helenas röst som hon hörde, då hon och Helena 2-3 år tidigare rastat sina hundar tillsammans. Helena hade då ropat på "Nita" (sin hund) "ett flertal gånger"
"[XX] sammankopplar därför Helena Anderssons rop efter hunden med de skrik hon hör under söndagsmorgonen den 14 juni 1992."
"Hanna" blir 100% säker på att det var Helenas röst som ropade först på tisdagen den 16 juni, enligt förundersökningen. Detta säger "Hanna" i förhör den 21 juni.
När "Hanna" hörs som vittne den 21 juni säger hon att hon tror "att kl var ca 02.10 fram till 02.30 då hon befann sig ute med hunden". När hon hörs igen, onsdagen den 8 juli (dvs 17 dagar senare), så framgår dock att "Hon är säker på tiden 02.15-02.25 då hon lämnar villan och går ut mot vändplatsen [...]"
Det hade varit lördag kväll. Hade hon nyttjat alkohol under kvällen? Var hon helt vaken och alert, då hon gick ut med sin hund den natten?
Är detta vittne verkligen "glasklart"?
Enligt de två killarna i bilen på Hällristningsvägen kom en liten vit eller ljus bil åkande på cykelvägen ca kl. 02.30. Om "Hanna" har uppgivit rätt tid vid det förra förhöret, så borde bilen ha passerat henne på cykelvägen, alternativt så är chansen stor att hon åtminstone hört bilen, om hon hunnit tillbaka in på sin gata. Nu är hon ju säker vid det senare förhöret den 8 juli att hon var ute till 02.25, men ge och ta någon minut...
Vad ska man tro?

Länkar till förhören finns på sidan: http://sverigesradio.se/fallethelena
"Hon reagerade därför inte på det skrik hon hörde förrän hon fick höra att man letade efter Helena Andersson."
Märkligt att hon inte reagerade på en gång, då hon blev rädd, enligt denna artikel. http://www.expressen.se/gt/okanda-vittnet-jag-horde-helena-skrika/
Så här i efterhand kan man ju undra varför hon ej kontaktade polisen akut den natten, då hon kände rädsla. Märkligt?