Citat:
Ursprungligen postat av Bronkz
enda lösnigen är att face the demons.... thats it. sen droppar det av. ingen medicin i världen hjälper. det är en typ av fobi. och det som hjälpte mig var att ha en närstående som var med när jag träffade eller utövade det som gav mig panikoångest. sympatiångesta löser inget.
träningsfråga. repetativ exponering av det som rä jobbigt.
Instämmer. Det svåra är ju att inse att det inte finns någon "vettig" anledning till att det händer utan att det bara är kroppen/hjärnan som ballar ur. Att sluta leta anledningar utan gå på symptomen så att säga. Det som ligger till grund för det brukar på något sätt lösa sig på vägen, att fokusera på det för mycket blir lätt en ond cirkel.
