Att skilja på kärlek och åtrå

Hmm, då skiljer vi oss nog åt ganska mycket ändå... För mig har det där inte att göra med om jag räckte till eller inte. Jag försöker inte räcka till, jag försöker inte vara till lags eller att uppfylla min tjejs förväntningar på mig. Förväntningarna är hennes och inte mina. Jag är den jag är och det är som varandes mig själv hon får ta mig.

Om inte det är vad hon vill ha kan jag inte se det som att jag "inte räcker till". Det är en fråga om hennes tycke och det är inget som har med mig att göra. Ett blåbär är ett blåbär och kan inte vara ett hallon, så om hon gillar hallon och jag är blåbär kan jag liksom inte göra så mycket åt saken.

Jag tror att det är ett jättemisstag att försöka vara sin älskades allt. Det kan ingen vara och det är självutplånande att försöka vara det någon vill ha istället för att gå sin egen väg och lita på att det räcker.

Jag håller inte med, tror otrohet har med bekräftelsebehov att göra, nästan aldrig attraktionen till den man är ihop med. De flesta som är otrogna är det mot hur fina partners som helst som är riktiga "leva ihop med resten av livet" material. Det är bara variationen dom är ute efter, dom lever på kickarna, och oavsett partner så dör kicken ut efter ett tag därav sökes det en ny tjej att vara otrogen med hela tiden.

Det är ju helt oundvikligt att bara vara attraherad av sin partner hela livet men gräset är oftast inte grönare på andra sidan. Jag skulle inte slarva bort en fin relation för att knulla runt med personer som förmodligen inte alls är förhållandematerial. Kärlek innebär så mkt mer än att bara knulla och har man hittat kärlek så får man fan ta vara på den också.