Dos: 2 lappar Shiva och en hel del cannabis
Det hade snöat ganska mycket natten innan så jag tänkte att det skulle vara kul att trippa ute i snön, började förbereda inför trippen på morgonen och rullade tre jointar samt letade fram mössa, termobyxor etc.
Intag och första effekterna
16.00 – Jag la lapparna på tungan och började suga på dem, satte mig vid datorn och inväntade effekterna. Efter ca 20min så börjar jag känna det vanliga pirret i kroppen och en glad känsla spred sig, tog ett bloss från bongen för att hjälpa syran att kicka igång och nu börjar de riktiga effekterna komma.
Tapeterna börjar redan gå i vågor och jag känner att detta kommer att bli en stark tripp, snackar lite på MSN med en kompis som vi kan kalla Kalle och han undrade om han skulle komma förbi sen och kolla till mig, ”visst” skrev jag och gick sedan för att ta på mig lite varma kläder.
Promenaden
Ca 16.40 - Väl påklädd så kände jag mig som ett litet barn som ska gå ut och leka i snön, går ut i trappuppgången och ställer mig för att vänta på hissen, ljudet från hissens motor ekar på ett konstigt sätt och det låter som om jag är i en stor fabrik eller något. När jag väl kommer utanför dörren och sätter min fot i den nyfallna snön så känns det helt underbart, det är som att gå på moln, det var lite småregnigt och perfekt kramsnö sådär så att det knakar när man går.
Går en bit till en ganska öde parkering vid mitt hus, det går en skogsstig där bakom som jag aldrig har gått på förut så jag tänkte att det kunde vara kul att ta en promenad där, plockade upp den första jointen och rökte den medan jag gick vilket tog mig längre och längre bort från verkligheten.
De små träden som sticker upp ur snön ser ut som vassa spjut och det börjar bli allt mörkare även om snön lyste upp en del, skogen såg ut som en typisk ”Bamse i trollskogen”-skog där träden formade ansikten mm. vilket var lite skrämmande men ändå spännande.
När jag gick där på stigen så tänkte jag hur konstigt det måste se ut om jag; en trippande tomte ute i mörkret går och röker en stor joint så jag bestämde mig för att gå lite avsides och kom fram till ett öppet område med skog runt om kring, jag satte mig i snön och började ”leka”.
Familjen gran
Ca 17.20 – Satt i snön och gjorde lite snöfigurer, snön formade sig väldigt lätt precis så som jag ville och jag tänkte det skulle vara kul att bygga en snöhydda men jag var tyvärr tvungen att avbryta eftersom det började regna. Jag satte mig istället under en gran och tände en till joint, himlen var helt röd/rosa och det speglade av sig i snön så det blev en riktigt härlig stämning där. Kollade bort mot grantopparna och jag märkte att alla böjde sig och pekade på något, följde granarna och såg att det var en annan liten granskog de pekade på, en av dessa granar höll en ”bäbisgran” i famnen och jag förstod snabbt att detta är en barnfamilj och de skriker efter hjälp.
Jag började gå därifrån eftersom det skrämde mig lite men jag tänkte också ”fan va coolt, det är ju självklart, granarna har en barnfamilj!”, tog upp min mobil och tog lite kort för att bevisa det jag sett. Kollar genom min kamera och märker att allt ser annorlunda ut när jag kollar på skärmen, träden pekar inte längre, istället skruvar de på sig och skrattar åt mig.
Tillbaka mot lägenheten
Ca 18.00 – Går tillbaka till parkeringen men stannar upp för att kolla på några träd som är delvis snötäckta, snön ser ut som trädens skelett och det var som om jag hade fått röntgensyn och kunde se exakt hur träden var uppbyggda. Marken är full av hjulspår som ser ut som långa ormar.
Gick vidare upp till en annan liten skog som är mer buskig och har lövträd, hade trippat där en gång förut på svamp + massor av lustgas, satte mig på samma ställe som förra gången och fick flashbacks från svamptrippen; alla bladpartien bildade ansikten som skrattade, det var ögon överallt och jag kände mig helt vilse.
Började gå ner mot centrum men när jag gått en bit märkte jag att det var någon som följde efter mig och pratade i telefon, det hördes som om hon pratade om mig, att jag höll på att trippa och snea ur. Gick in på en mindre väg och upp mot min lägenhet igen, då ringde Kalle och sa att han är på väg upp till mig, gick upp till min lägenhet och satte på lite shpongle vilket var helt underbart, musiken styrde verkligen trippen åt rätt håll men alla tankar kom och gick snabbare än jag kunde uppfatta dem så jag tog fram min lilla bong och rökte lite mer för att lugna ner tankarna.
Finns gud?
Ca 19.00 – Kalle ringer och säger att han är utanför och jag berättar att jag är uppe i min lägenhet, han springer snabbt upp och frågar hur det går och sätter sig i min soffa. Hans hår slingrar sig på ett märkligt sätt, ser ut som om håret har ett eget liv.
När han sitter där så ser han väldigt lugn ut och ser ut som en gammal vis man, han undrar om han kan få lite salvia och jag lägger upp en kopp åt honom, han lägger sig i sängen och försöker förklara vad han upplever men jag sitter där som ett fån och fattar ingenting, jag får en skum känsla att det är han som är salvians skapare och försöker lära ut hur man ska göra. Föreslår att vi ska gå ut en stund så vi går ut och ner mot den lilla skogsdungen jag var vid förut, Kalle ställde några frågor på vägen dit som jag tyvärr inte kommer ihåg men det var något han sa som fick mig att bli helt paff, det var som om han visste allting och var på något sätt ”högre” än mig.
Kalle säger att vi ska gå in på en stig nu som jag aldrig varit på förut, jag frågar varför vi ska dit och han säger bara ”kom nu!”, nu blev det helt självklart för mig, han måste bara vara gud som ska visa mig till ett bättre liv på andra sidan stigen. Jag frågade honom ”Ä-är du gud?”, han svarade ”Gud ja! Nej jag är Kalle vet du väl”, det var något i det han sa som gjorde mig helt säker på att han ljög, han måste ju bara vara gud, om han inte är gud så är han en ängel eller något annat högre väsen.
Jag går bakom honom och tänker ”fan vad ska jag göra, vill jag gå hit? Vart kommer jag om jag går här? Är det gud jag träffat?” men avbryter snart och tänker istället ”Så här kan jag inte tänka, han kan ju läsa mina tankar ändå, han vet allting”. Går bakom honom och märker att han pratar med mig genom telepati, får inga direkta ord men han skickar över känslor som slår hårt på mig.
Står länge vid stigen och tvekar på om jag verkligen vill gå där, försökte tänka att jag bara är trippad och det bästa är om jag går till min lägenhet och sover bort ruset men tänkte istället att det här aldrig kommer gå över, jag är på toppen nu, jag har träffat gud och jag kommer antagligen att dö och komma till ett nytt liv eftersom jag aldrig hört någon annan träffa gud så måste ju alla som gör det försvinna!
Kalle säger hela tiden till mig att komma för att vi ska se vad som är på andra sidan skogen, tänker på om jag kommer att komma till ett paradis eller om jag kommer att spårlöst försvinna när jag är framme.
Bestämmer mig för att gå en liten bit i alla fall för att se vad som händer, stigen är som en lång matta full med fraktaler som slingrar sig genom skogen och jag känner en smak av spya i munnen men känner inget i magen så jag tänker att detta antagligen är en dröm och jag håller egentligen på och spyr där jag ligger medvetslös.
Vi stannar upp mitt i skogen och Kalle frågar om vi ska fortsätta eller vända, jag svarade inte för jag tänkte att han måste ju ha svar på den frågan själv när det är han som leder mig, vi bestämmer oss i alla fall för att vända och gå upp i lägenheten igen.
Ca 20.00 – Väl uppe i lägenheten så sätter jag mig och kollar på min Fear And Loathing plansch som ser väldigt rolig ut och det blir en tunnel av färger och fraktaler i Johnny Depps glasögon. På tapeten rullar det fullt med ord och färger som går för snabbt för att jag ska hinna läsa dem.
Lägger mig i sängen och hela rummet blir täckt av små ögon som tittar på mig, Kalle som ligger i soffan börjar dra sig i håret och det ser ut som om han försöker slita av sig håret men skinnet följer med och är väldigt elastiskt.
Ligger och tänker på varför han är här, var fortfarande säker på att han är gud och att jag har gjort honom besviken så jag kommer att straffas, han ligger i soffan och jag ligger i sängen och tittar på honom, ”vad är det han väntar på?” ”han måste ju vänta på att jag ska be om förlåtelse och erkänna allt dåligt jag gjort i livet för att han inte kan ta mig till ett bättre liv fören jag har erkänt alla synder.”
Efter en stund säger han att han ska gå hem igen och jag känner både lättnad och ångest, tänkte att det är för sent att komma till det nya livet så fort han har gått utanför dörren men var även skönt att inte behöva oroa mig mer.
När han gått så tänkte jag hur dum jag har varit och att det bara är syran som lurar mig, men tänker samtidigt att jag inte borde ta ut segern i förskott för tänk om han verkligen var gud, upplevelsen jag hade var så verklig!
Bestämde mig för att försöka glömma bort allt som hänt och styra trippen till något annat så får jag fundera på vad som egentligen har hänt imorgon.
Satte på lite Shpongle igen och la mig ner i sängen för att kolla på mönster och bara flyta med, kommer inte ihåg mycket från och med nu då det inte hände något speciellt jämfört med upplevelsen jag hade innan, men trippen dalade sakta neråt och jag satt mest och slösurfade tills jag somnade.
Det var en rolig och spännande tripp och det jag skrev ner var bara en del av allt som hände och jag har lite minnesluckor här och där.
Det hade snöat ganska mycket natten innan så jag tänkte att det skulle vara kul att trippa ute i snön, började förbereda inför trippen på morgonen och rullade tre jointar samt letade fram mössa, termobyxor etc.
Intag och första effekterna
16.00 – Jag la lapparna på tungan och började suga på dem, satte mig vid datorn och inväntade effekterna. Efter ca 20min så börjar jag känna det vanliga pirret i kroppen och en glad känsla spred sig, tog ett bloss från bongen för att hjälpa syran att kicka igång och nu börjar de riktiga effekterna komma.
Tapeterna börjar redan gå i vågor och jag känner att detta kommer att bli en stark tripp, snackar lite på MSN med en kompis som vi kan kalla Kalle och han undrade om han skulle komma förbi sen och kolla till mig, ”visst” skrev jag och gick sedan för att ta på mig lite varma kläder.
Promenaden
Ca 16.40 - Väl påklädd så kände jag mig som ett litet barn som ska gå ut och leka i snön, går ut i trappuppgången och ställer mig för att vänta på hissen, ljudet från hissens motor ekar på ett konstigt sätt och det låter som om jag är i en stor fabrik eller något. När jag väl kommer utanför dörren och sätter min fot i den nyfallna snön så känns det helt underbart, det är som att gå på moln, det var lite småregnigt och perfekt kramsnö sådär så att det knakar när man går.
Går en bit till en ganska öde parkering vid mitt hus, det går en skogsstig där bakom som jag aldrig har gått på förut så jag tänkte att det kunde vara kul att ta en promenad där, plockade upp den första jointen och rökte den medan jag gick vilket tog mig längre och längre bort från verkligheten.
De små träden som sticker upp ur snön ser ut som vassa spjut och det börjar bli allt mörkare även om snön lyste upp en del, skogen såg ut som en typisk ”Bamse i trollskogen”-skog där träden formade ansikten mm. vilket var lite skrämmande men ändå spännande.
När jag gick där på stigen så tänkte jag hur konstigt det måste se ut om jag; en trippande tomte ute i mörkret går och röker en stor joint så jag bestämde mig för att gå lite avsides och kom fram till ett öppet område med skog runt om kring, jag satte mig i snön och började ”leka”.
Familjen gran
Ca 17.20 – Satt i snön och gjorde lite snöfigurer, snön formade sig väldigt lätt precis så som jag ville och jag tänkte det skulle vara kul att bygga en snöhydda men jag var tyvärr tvungen att avbryta eftersom det började regna. Jag satte mig istället under en gran och tände en till joint, himlen var helt röd/rosa och det speglade av sig i snön så det blev en riktigt härlig stämning där. Kollade bort mot grantopparna och jag märkte att alla böjde sig och pekade på något, följde granarna och såg att det var en annan liten granskog de pekade på, en av dessa granar höll en ”bäbisgran” i famnen och jag förstod snabbt att detta är en barnfamilj och de skriker efter hjälp.
Jag började gå därifrån eftersom det skrämde mig lite men jag tänkte också ”fan va coolt, det är ju självklart, granarna har en barnfamilj!”, tog upp min mobil och tog lite kort för att bevisa det jag sett. Kollar genom min kamera och märker att allt ser annorlunda ut när jag kollar på skärmen, träden pekar inte längre, istället skruvar de på sig och skrattar åt mig.
Tillbaka mot lägenheten
Ca 18.00 – Går tillbaka till parkeringen men stannar upp för att kolla på några träd som är delvis snötäckta, snön ser ut som trädens skelett och det var som om jag hade fått röntgensyn och kunde se exakt hur träden var uppbyggda. Marken är full av hjulspår som ser ut som långa ormar.
Gick vidare upp till en annan liten skog som är mer buskig och har lövträd, hade trippat där en gång förut på svamp + massor av lustgas, satte mig på samma ställe som förra gången och fick flashbacks från svamptrippen; alla bladpartien bildade ansikten som skrattade, det var ögon överallt och jag kände mig helt vilse.
Började gå ner mot centrum men när jag gått en bit märkte jag att det var någon som följde efter mig och pratade i telefon, det hördes som om hon pratade om mig, att jag höll på att trippa och snea ur. Gick in på en mindre väg och upp mot min lägenhet igen, då ringde Kalle och sa att han är på väg upp till mig, gick upp till min lägenhet och satte på lite shpongle vilket var helt underbart, musiken styrde verkligen trippen åt rätt håll men alla tankar kom och gick snabbare än jag kunde uppfatta dem så jag tog fram min lilla bong och rökte lite mer för att lugna ner tankarna.
Finns gud?
Ca 19.00 – Kalle ringer och säger att han är utanför och jag berättar att jag är uppe i min lägenhet, han springer snabbt upp och frågar hur det går och sätter sig i min soffa. Hans hår slingrar sig på ett märkligt sätt, ser ut som om håret har ett eget liv.
När han sitter där så ser han väldigt lugn ut och ser ut som en gammal vis man, han undrar om han kan få lite salvia och jag lägger upp en kopp åt honom, han lägger sig i sängen och försöker förklara vad han upplever men jag sitter där som ett fån och fattar ingenting, jag får en skum känsla att det är han som är salvians skapare och försöker lära ut hur man ska göra. Föreslår att vi ska gå ut en stund så vi går ut och ner mot den lilla skogsdungen jag var vid förut, Kalle ställde några frågor på vägen dit som jag tyvärr inte kommer ihåg men det var något han sa som fick mig att bli helt paff, det var som om han visste allting och var på något sätt ”högre” än mig.
Kalle säger att vi ska gå in på en stig nu som jag aldrig varit på förut, jag frågar varför vi ska dit och han säger bara ”kom nu!”, nu blev det helt självklart för mig, han måste bara vara gud som ska visa mig till ett bättre liv på andra sidan stigen. Jag frågade honom ”Ä-är du gud?”, han svarade ”Gud ja! Nej jag är Kalle vet du väl”, det var något i det han sa som gjorde mig helt säker på att han ljög, han måste ju bara vara gud, om han inte är gud så är han en ängel eller något annat högre väsen.
Jag går bakom honom och tänker ”fan vad ska jag göra, vill jag gå hit? Vart kommer jag om jag går här? Är det gud jag träffat?” men avbryter snart och tänker istället ”Så här kan jag inte tänka, han kan ju läsa mina tankar ändå, han vet allting”. Går bakom honom och märker att han pratar med mig genom telepati, får inga direkta ord men han skickar över känslor som slår hårt på mig.
Står länge vid stigen och tvekar på om jag verkligen vill gå där, försökte tänka att jag bara är trippad och det bästa är om jag går till min lägenhet och sover bort ruset men tänkte istället att det här aldrig kommer gå över, jag är på toppen nu, jag har träffat gud och jag kommer antagligen att dö och komma till ett nytt liv eftersom jag aldrig hört någon annan träffa gud så måste ju alla som gör det försvinna!
Kalle säger hela tiden till mig att komma för att vi ska se vad som är på andra sidan skogen, tänker på om jag kommer att komma till ett paradis eller om jag kommer att spårlöst försvinna när jag är framme.
Bestämmer mig för att gå en liten bit i alla fall för att se vad som händer, stigen är som en lång matta full med fraktaler som slingrar sig genom skogen och jag känner en smak av spya i munnen men känner inget i magen så jag tänker att detta antagligen är en dröm och jag håller egentligen på och spyr där jag ligger medvetslös.
Vi stannar upp mitt i skogen och Kalle frågar om vi ska fortsätta eller vända, jag svarade inte för jag tänkte att han måste ju ha svar på den frågan själv när det är han som leder mig, vi bestämmer oss i alla fall för att vända och gå upp i lägenheten igen.
Ca 20.00 – Väl uppe i lägenheten så sätter jag mig och kollar på min Fear And Loathing plansch som ser väldigt rolig ut och det blir en tunnel av färger och fraktaler i Johnny Depps glasögon. På tapeten rullar det fullt med ord och färger som går för snabbt för att jag ska hinna läsa dem.
Lägger mig i sängen och hela rummet blir täckt av små ögon som tittar på mig, Kalle som ligger i soffan börjar dra sig i håret och det ser ut som om han försöker slita av sig håret men skinnet följer med och är väldigt elastiskt.
Ligger och tänker på varför han är här, var fortfarande säker på att han är gud och att jag har gjort honom besviken så jag kommer att straffas, han ligger i soffan och jag ligger i sängen och tittar på honom, ”vad är det han väntar på?” ”han måste ju vänta på att jag ska be om förlåtelse och erkänna allt dåligt jag gjort i livet för att han inte kan ta mig till ett bättre liv fören jag har erkänt alla synder.”
Efter en stund säger han att han ska gå hem igen och jag känner både lättnad och ångest, tänkte att det är för sent att komma till det nya livet så fort han har gått utanför dörren men var även skönt att inte behöva oroa mig mer.
När han gått så tänkte jag hur dum jag har varit och att det bara är syran som lurar mig, men tänker samtidigt att jag inte borde ta ut segern i förskott för tänk om han verkligen var gud, upplevelsen jag hade var så verklig!
Bestämde mig för att försöka glömma bort allt som hänt och styra trippen till något annat så får jag fundera på vad som egentligen har hänt imorgon.
Satte på lite Shpongle igen och la mig ner i sängen för att kolla på mönster och bara flyta med, kommer inte ihåg mycket från och med nu då det inte hände något speciellt jämfört med upplevelsen jag hade innan, men trippen dalade sakta neråt och jag satt mest och slösurfade tills jag somnade.
Det var en rolig och spännande tripp och det jag skrev ner var bara en del av allt som hände och jag har lite minnesluckor här och där.
