Uttrycket »Det drabbar ingen fattig« är en underdrift. Som redan sagts,
det betyder att det drabbar en som klarar av prövningen, med marginal.
Om det gäller mig själv så är det uttryck för blygsamhet. Om det gäller
någon annan betyder det att dennes blygsamhet är genomskådad på
ett vänligt sätt. Underdrifter, "understatements" eller litoteser passar
det nordiska kynnet, inklusive det som nordmännen förde till de brittiska
öarna omkring år 800. Konceptet "understatement" är knappast galliskt.
NE antyder att islänningasagorna kryllar av litoteser.
Urtypen för underdrifter är »inte illa« som omdöme när någon har pressat
sin förmåga till det yttersta. NEO:s exempel på litotes:
-- Beethovens symfonier är inga dåliga grejer.
Här är en lätt omtolkning av vad nobelpristagarens mamma sa när hon
fick veta att sonen fått det unika priset:
-- Jag hoppas att det inte är ditt sista Nobelpris!
Ta ner den möjligen övermodige på jorden, uppmuntra den blygsamme och
prövade, det är den vänliga innebörden av sådana här paradoxer. Fast
Beethoven är både döv och död, så användningen är vidare än så.
Citat:
Ursprungligen postat av FuckmeJesus
Så att om man blir fattig på kuppen genom att betala den saftiga bötern, blir inte
uttalandet då en ren paradox?
I det fallet blir litotesen en katakres.